Gabriel Wikström slänger av sig kostym och slips och tar på sig löpardressen. På lördagen springer han Göteborgsvarvet. Han bidrar till ett sundare leverne. Foto: Vilhelm Stokstad, TT

Idrottsministern utesluter inte en fettskatt. Det är till att börja med ett klokt uttalande. När det gäller framtid skall man som politiker inte utesluta någonting för det finns ingenting som säger att något som är korkat nu inte är klokt då och vice versa.

Det är liksom hela grejen med framtiden att vi inte vet vad det skall bli.

Sockret ska attackeras

Hade någon frågat dåvarande IT-ministern 2006 om vi borde tillåta smartphones hade det kloka svaret varit ”Jag utesluter inte det”. Hade någon 2012 föreslagit att vi borde basera statsbudgeten för 2015 utifrån ett oljepris på 55 dollar och negativ ränta hade hen hamnat i en skjorta med knäppning bak. Man skall inte utesluta saker om framtiden.

Att beskatta fett på grund av växande övervikt och explosion av vällevnadssjukdomar blir lite som att förbjuda tiggeri för att vi har ett fattigdomsproblem. När det gäller fetma och vällevnadssjukdomar som kan slå ihjäl välfärdssamhället är det sockret som är problemet, inte fettet. Detta dock bara för det vi stoppar i oss.

Det andra och större problemet är att vi inte rör oss tillräckligt. Det i kombo med att socker är billigt innebär att vi primärt har ett klassproblem.

Klassproblem är ett ord jag ogärna använder, känner mig som Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg som extraknäcker som talskrivare åt Putin (åtminstone tolkar jag det så då allt hon skrev i AB i förra veckan).

Det är inte riktigt min tekopp med andra ord.

En populistisk version

Men, jag läser rapporter (först läser jag artiklar och sedan googlar jag fram rapporten, artikeln i media har sällan insikt utan är en mer populistisk version av rapporten utan relativitet).

Då är det ungefär så här:

1. Fler tränar regelbundet än någonsin i vår historia

2. 80 procent av ungdomar i åldern 5-12 tränar i förening.

3. Vi som tränar, tränar mer än någonsin.

4. En stor grupp tränar inte alls. De har genomgående låg lön, låg utbildningsnivå och är ofta från annan kultur

5. Ungdomar hoppar i större grad av föreningslivet vid 12-13, ofta för att de inte får vara med. Bara medelklassens barn fortsätter träna.

Här pratar vi inte om träning och idrott för att vinna OS-medaljer, Stefan Lindeberg och de andra på SOK som tycker det är viktigast får ursäkta men nu pratar vi om välfärdssamhällets bevarande.

Skillnad då

50-60 kronor i kommunal och landstingsskatt eller en miljö för våra gamla som får Astrid Lindgrens berättelser i Emil om Kommandoran att framstå som andeviskningar är vad vi har att hantera.

För yngre läsare så hade vi när farfars far var ung s.k. fattigvård I Sverige, med elaka människor som fick betalt för att den skulle vara så billig som möjligt så de fattiga led på riktigt, dvs undernäring, sjukdomar utan vård och kallt, man dog alltså, orkar ni inte läsa på kan ni se Emil i Lönneberga igen.

Vi behöver få alla att orka promenera en halvtimme varje dag, flertalet att träna mer än så och alla att förstå att mat skall vara kvalitet, dvs inte läsk, vitt bröd, allt vad livsmedelsindustrin processat och allt med tillsatt socker. Det är gift för oss.

Individens medvetande

Om Systembolaget skulle lyfta ut de s.k. viner som har tillsatt socker (inte de som har hög sockerhalt pga ädelröta) och matbutiker förbjöds sälja mat med tillsatt socker eller sötningsmedel över en lämplig nivå skulle mycket vara vunnet.

Socker är billigt och används på ett sätt som ingen kan tro utan att bli mörkrädd.

På det kommer att det är osannolikt att skatter och avgifter kan få oss att träna mer.

Här måste vi skapa andra incitament. Dvs att varje individ förstår att träning ökar möjligheten till livskvalitet i sådan utsträckning att det är värt det.

För mig självklart

Samtidigt pratar vi miljoner per individ i kostnader samhället slipper så morötterna borde komma från den som tjänar, dvs vi alla.

Jag har inga svar på frågan hur vi får alla att leva nyttigare, för mig är det enkelt, det ger så mycket annat i återbäring att promenader, golfrundor gymtimmar och löpning är en del av att må bra.

Vi kan också se hur Digitaliseringen skapar nya typer av föreningsliv utan förening, dvs vi får fler aktörer som aktiverar befolkningen vilket är bra. Det blir mycket viktigt att finna former där de inbegrips i Idrottsrörelsen. En fundamentalistisk uppdelning av idrotten utifrån organisationsform finns det ingen som tjänar på. Framförallt inte idrottsrörelsen.