Magdalena Andersson lär inte tveka, hon kommer att säga nej till den optimala lösningen till en ny spelreform. Dan Persson har nämligen ett förslag. Foto Thommy Tengborg, TT

SOF, dvs branschföreningen för de utländska spelbolagen hade seminarium idag. Alla var där, dvs alla som ingår i den sekt som håller på med spel. Sekt den här gången inte i någon nedsättande mening eftersom jag själv räknas in.

Temat var hur den ideella sektorn och idrotten kan tjäna på ett spellicens-system vilket SOF vill hävda. Jag hävdar motsatsen.

Eftersom frågans komplexitet får flyktingkrisen att verka enkel att lösa, utan jämförelser i övrigt så skriver jag med syfte att förklara läget på ett sätt som inte är tråkigt.

Motstridiga direktiv

Läget är som följer. Regeringen beslutade för tre veckor sedan om direktiven för en utredning om omreglering av spelmarknaden genom införande av en s.k. spellicens. 

Direktiven är extremt motstridiga av typen att staten skall få lika mycket pengar, ingen skall bli spelmissbrukare, stödet till ideella organisationer skall inte minska, licensen skall vara attraktiv för de utländska spelbolagen, spelbolag utan licens skall inte kunna verka på marknaden och så vidare. 

Att ordna fred i Mellanöstern känns enklare.

Någon utredare är inte tillsatt även om ryktet säger att hon (det är ett önskemål att det är en hon) utses i veckan. Personen i fråga skall inte komma från spelbranschen. Utredaren tillhör inte A-laget för statliga utredningar, de hade krävt att få påverka direktiven och B-laget hade när de insett att A-laget tackat nej ställt samma krav. 

Utredningstiden är kort och då frågan är komplex så innebär en utredare som inte kan spelbransch och folkrörelser att utredningstiden till stor del går åt till att läsa in sig. 

Här vill det till att regeringen inte snålar utan att utredningen får en budget som ger utrymme åt ett större antal specialister på respektive område, från blockering av merchantkoder för kort till folkrörelser och idrottens finansiering och allt däremellan.

Det går åt h-e

Ni som har läst så här långt känner tydliga vibbar av att jag inte är så positiv till framgång. Det är då en underdrift. Här krävs mer än Orwells nysvenska i 1984 för att man skall kunna presentera något ens nära direktiven.

Mina teser är då följande; huvudtesen är att det går åt helvete, dvs förslaget genomförs inte och om det inte gör det så är antitesen att idrotten torskar medan syntesen är att Globalisering, Digitalisering, utveckling i andra länder med spellicenssystem gör att det i bästa fall kommer fram en lösning som är omodern innan den driftsätts.

På spelmarknaden har vi idag två trender:

1: De utländska spelbolagen ökar sina marknadsandelar med 3-4 procentenheter per år.

2: Den digitala andelen ökar med ca 5 procentenheter per år jämfört med fysiska spel.

Om vi kan ha köra igång ett spellicenssystem 2020 vilket är en mycket snäv tidsplan så får det då konsekvensen att de aktörer som idag är verksamma med tillstånd från myndighet när det nya systemet lanseras är en spillra av vad de är idag eftersom de två trenderna ovan förstärker varandra.

Dvs de som idag är mottagare av pengar från spelbolag med tillstånd, från Sjöräddningssällskapet, cancerforskning, socialdemokraterna, idrotten med flera, redan om något år börjar tappa intäkter.

Medias jätteinkomster

Det finns alltså goda skäl att vara negativ på nivån dystopisk. För att då ytterligare komplicera det redan obegripliga så tillkommer det faktum att för media så är spelannonser från de utländska spelbolagen idag ett större belopp än vad de statliga presstödet ger dem. 

Här finns det alla skäl för i synnerhet kvällstidningarna och tv-bolagen att högljutt agera för att ingenting som skadar dem får hända. Vi kan anta att de på pappret oberoende ledarskribenterna viker ned sig och blir lydiga megafoner då deras egna löner finns i potten. 

Lite lustigt att s.k. fri och oberoende media vars uppdrag är att bevara och stärka demokratin är beroende av utländska spelbolag men egentligen inte konstigare än när SVT påstår att de är fria och oberoende och objektiva. 

Vad borde då staten som en naturlig konsekvens av att man lyckats skriva ihop direktiven göra, dvs man har analyserat marknaden och borde veta vilka åtgärder som krävs för att inte barnet skall spolas ut med badvattnet?

Den omöjliga lösningen

Svaret är enkelt - redan från 2016 tillåta en högre andel som går tillbaka till spelarna, dvs ge i första hand Svenska Spel och ATG bättre möjligheter att konkurrera genom att acceptera en lägre vinst från Svenska Spel och en lägre skatt som ATG skall betala.

Om inte annat för att den minskade intäkten leder till ett ökat värde för det statliga Svenska Spel. 

Att så sker är osannolikt i det budgetläge som Magdalena Andersson sitter med.

Regeringen (både den nuvarande och den förra) riskerar då att liksom i ett antikt drama vara modern som tar livet av sina barn. Barn i liknelsen Svenska Spel, ATG, idrotten, hästsporten och stora delar av övrigt civilsamhälle.

Fortsättning följer, själv skall jag läsa på mer så jag förstår bättre. Väljer mellan Cervantes Don Quijote och Machiavellis Fursten.