AIK:s Dickson Paul Etuhu i kamp om bollen med IFK:s Hjalmar Jónsson. Emellanåt small det rejält i närkamperna, men det urartade aldrig - varken på planen eller läktaren. Foto: Janerik Henriksson, TT

Stormatchen mellan AIK och Göteborg var det fotbollen skall vara, passion, glädje och klackar som skapar stämning. Trots att några enstaka idioter brände bengaler och det var säkert någon litet gruff någonstans också.

Men med 43 000 människor på samma plats, med guldstrid som flyttar känslorna till utsidan av kroppen, med en historisk rivalitet mellan klubbarna så var det ytterligare ett exempel på att ett långsiktigt och klokt arbete med att minska störningar, bråk, bengaler, hata och istället göra fotbollen till de glädjeyttringar de skall vara.

Mest folk - minst trubbel

Att ett väl genomfört event inte uppmärksammas i stora media får vi leva med. De har inte längre råd med seriös journalistik där man analyserar och beskriver skeenden utan måste fokusera på det korta ytliga som ger klick och på det sportsliga resultatet som självfallet är intressant för flest antal läsare. 

Själv försöker jag se trender och förstå bakgrunden till dem och i det här fallet så är det hårt och gediget arbete på flera nivåer i många år. Både på klubbnivå och hos SEF har man haft en stringent strategi och god kommunikation.

Av nästan 500 fotbollsmatcher i år har det funnits ett mindre antal matcher som har urartat men på det stora hela har det varit den lugnaste säsongen på mycket lång tid. Detta samtidigt om det slås publikrekord, dvs intresset för fotbollen har aldrig varit större.

Den här utvecklingen är inte baserad på någon grundbult utan effekten av väldigt många åtgärder under lång tid. Kombinationer av fysisk säkerhet, SLO-er, värdar, kommunikation och mind set-förändringar hos hela publiken.

Det har inte varit enkelt, vissa supportergrupper har drivits av kamp om makten över klubben, det finns människor med begränsat omdöme i grupperna såväl som på sittplats av en del utrop att döma. Lägg till problem med droger och alkohol och kriminella element.

Och föräldrarna!

Eldas det inte bengaler är det genomgående ett bevis för ett positivt grupptryck i klacken. Det har skapats av klubb och liga men det är först som det når klacken som vi kan få bort de bengaler som primärt får människor att stanna hemma för att de inte kan tidsbestämma eventet. Att bengaler skadar den egna klubben och det egna lagets vinstmöjligheter är en bidragande orsak men det är kul att vi nästan är där då den förståelsen finns i klackarna. 

Sedan får vi acceptera att det aldrig är problemfritt när stora människomassor samlas så visst kommer det hända tråkiga saker i samband med fotboll även i framtiden. Det är inte konstigt. 

Vi har accepterat att +3 000 människor dör av felmedicinering (och vi gör inget åt det), 1 000 dör i fallolyckor i hemmen, sockret kostar +10 000 liv per år. Misshandel, drogmissbruk och stök vid krogcentra som Avenyn, Medborgarplatsen, Stureplan har vi också till fullo accepterat.

När onyktra adrenalinstinna tonåringar i grupp skrämmer slag på t-banepassagerare och skriker könsord skall vi inte kritisera fotbollen utan föräldrar och samhället. 

Vi bör i det här sammanhanget komma ihåg att vi i god demokratisk ordning i Sverige valt en modell där en myndighet har hela ansvaret för att beivra brott och lagföra brottslingar. 

Men färre uppklarade brott

När det nu visar sig att polisen och rättsväsendet löpande skriver av anmälningar med god bevisning och inte klarar sitt uppdrag (färre uppklarade brott och färre dömda som andel av antal brott) så ökar problemen för medborgare, företag och verksamheter som skola och civilsamhälle. 

Här har vi ett problem som är ofantligt mycket allvarligare än de inom fotbollen för här pratar vi om tilliten till civilsamhället. Här blir fotboll som engagerar så många olyckligtvis en symbol för polisens oförmåga och i de korttänktas ögon skuldbeläggs fel aktör.

Men, vi hade 43 000 personer på Friends igår och trots att den stora majoriteten av de närvarande inte tyckte om slutresultatet så var det ett event vi kan vara stolta över.

Det finns alltså all anledning att berömma alla de personer i klubbar och på ligorna som är ansvariga för det långsiktiga arbetet när vi nu säsongen 2015 börjar se tydliga resultat på en vänligare, trevligare och mer spännande Allsvenska.

Belöningen i form av ökad publik, ökat sponsorintresse, ökade biljettpriser med mera är välförtjänt. 

Men förvänta er inget beröm i stora media, deras roll är trots allt att berika sina ägare genom att peka på det som går fel. Något uppdrag att utveckla samhället har de inte längre.