"Den första frågan som uppstår är varför SvT agerar på det här sättet", frågar sig Dan Persson. Foto: TT

SvT:s reportage om travsporten har fått travsporten att reagera. Johan Lindberg, generalsekreterare för Svensk travsport, har tvingats gå ut med ett långt och klarläggande informationsbrev där han konkret och tydligt belyser hur SvT har vinklat, klippt och skapat en negativ bild av hästsporten som saknar verklighet och fakta.

De här tre reportagen är bara ett exempel på många osakliga påhopp på idrotten av media. Mer om det senare.

Att måla ut travet som djurplågare är allvarliga anklagelser. Djurplågeri är ett skambrott. För de tiotusentals människor som valt att arbeta med hästar, med kärleken till hästen som en av de främsta drivkrafterna, är det fruktansvärt om SvT skapar en motsatt felaktig bild av hästnäringen hos allmänheten.

Fakta om hur SvT agerat finner ni i Johan Lindbergs informationsbrev här där även länkar till reportagen ligger. 

Den första frågan som uppstår är varför SvT agerar på det här sättet. Det journalistiskt korrekta med SvT:s stränga krav på opartiskhet och fakta som ”Public Service” har att ställa in reportaget eftersom ett inslag om att det inte plågas djur inom travsporten inte har något nyhetsvärde. 

Finns ett regelverk

Att travsporten har ett omfattande regelverk för att förhindra att man på något sätt agerar i strid med travets regler och svensk lag torde inte heller ha något nyhetsvärde. 

Den publicistiska Kajsa Varg-modellen att koka soppa på en spik är inte värdigt SvT, det skall Avpixlat, Fria tider, ETC och de andra mindre demokratiska tidningarna vara ensamma om. För oss som tycker om modellen med public service så försvårar sådana här lågvattenmärken vår förmåga att försvara public service som företeelse.

Om SvT tweetar Djurens Rätt, en organisation som i min bok utvecklas i riktning mot fundamentalistisk sekt, för att få beröm för reportaget, har den anställde totalt missuppfattat de värderingar man bör ha om man är anställd på SvT.

En slagpåse

Det allvarliga är dock inte att SvT gör ett övertramp, även om det här var lite överraskande, då jag uppfattat det som den politiska tillhörigheten hos SvT:s personal till +50 procent handlar om människor som vill ersätta bilen med häst och vagn. 

Det är bristen på kunskap och intelligens i idén att man kan vinna travtävlingar genom att ha med hästar som har ont, är sjuka och plågas som stör mig.

Det som bekymrar mig är också bilden av att idrotten blivit en allmän slagpåse i media. Idrotten är en av våra största samhällsföreteelser så den skall självfallet granskas.  När man inte följer regelverk så skall självfallet media belysa detta. Med 20 000 föreningar, 70 förbund och 1400 distriktsorganisationer med tiotusentals ledare och miljontals utövare så sker det övertramp. De är dock väldigt få relativt omfattningen. 

Idrotten måste agera annorlunda

Att medias funktion är av den arten att rubriker av typen ”Kalle hade jättekul på fotbollsträningen” är sällsynta får vi leva med. Nyheter är när något som inte borde hända händer. 

Den gamla mediabilden av idrotten hade dock förmågan att belysa det samhällsvärde idrotten skapar. Det moderna medielandskapet har inte råd med den typen av beskrivande information, här skall man bara förstärka det skandalösa för att skapa klick. Lokal media är fortfarande ett positivt undantag som förtjänar respekt.

Läser man mediebolagens resultaträkningar så förstår man att det blir så här. Av just det skälet borde public service vara den som inte rycks med i eländet.

Konsekvensen blir också att idrotten måste bli bättre på opinionsbildning. Blir man inte bättre så kommer bilden av idrotten hos allmänheten enbart att målas utifrån negativ klickjournalistik.

Idrotten måste helt enkelt bli väsentligt bättre på att kommunicera vad man gör eftersom media har blivit så mycket sämre.

Gör något.