Är det så inte via polisen vi bevarar vårt öppna demokratiska samhälle?, frågar Dan Persson. Foto: TT

En statlig rapport som föreslår inskränkningar i vårt öppna samhälle för att polismyndigheten inte fungerar bör i första hand ses som ett bevis på att vi är på väg åt käpprätt fel håll.

Det finns fyra händelser i närtid som påverkar varandra. Olle Wästbergs demokratiutredning som presenterades igår, Agneta Blom kom också i går med sin slutrapport för att främja en positiv supporterkultur. Polisens uttalande om hur man ser på 2016 års We are Stockholm kom häromdagen och Kalmarpolisens beslut att lägga ner förundersökningen om +30 anmälningar om sexuella trakasserier kom idag. 

Sämsta rapporten

Wästbergs demokratiutredning är på 1 400 sidor så där har jag av naturliga skäl bara sett förslagen och sammanfattning, tänker läsa den i helgen. Den är viktig, genomarbetad, välskriven och av hög kvalitet. Den berör alla oss som gärna ser att Sverige är en väl fungerande demokrati också i framtiden. Andemeningen om ett samhälle där vi känner delaktighet och trygghet är då direkt motstridig Bloms rapport.

Bloms rapport är sämre än vad jag trodde vara möjligt. Jag är en hyfsad van läsare av utredningar, rapporter och sådant material från regeringen. Det här är nog det sämsta jag sett sedan propositionen om Skolans Inre arbete 1977 (jag var för ung för LGR -69).

Blom är den fjärde som har det här uppdraget. Lika fullt är utredningen till stora delar en problembeskrivning, dvs hon beskriver det som regeringen hade som underlag för att utse Per Unckel, det som hans efterföljare Björn Eriksson på ett strålande sätt använde som underlag för konkreta förslag på hur man åtgärdar problemen. 

Var det något alla redan kände till så var det hur problembeskrivningen såg ut. De många sidorna problembeskrivning har ett värde enbart allena om sidantalet på något sätt motiverar ersättning till utredaren.

Idrotter kan inte jämställas

Blom har också ett långt avsnitt om genusperspektivet. No shit, Sherlock. Kan någon ha missat att kvinnor lyst med sin frånvaro bland boxning och illegal pyroteknik? 

Det är den milda kritiken. Den kraftiga kritiken är den antiintellektuella ansatsen. 

Att som Blom gör, jämställa bandy, ishockey och fotboll är att garantera ett resultat i form av en fruktsallad som innehåller mer än jämförelser mellan äpplen och päron. 

2 000 bandysupporters i Ljusdal där alla känner alla går inte jämföra med 45 000 anonyma storstadsbor i Stockholm. Ca 450 av 480 fotbollsmatcher hade ordningsläge gott eller mycket gott (polisens rapporter) och kan jämställas med ishockey och bandy men även med damfotboll, curling och casting. 

Den så självklara slutsatsen

Problemet är alltså nästan helt kopplat till storstad, matcher med mycket stor publik, långt över de publiksiffror som finns inom fotbollen i övrigt och inom andra sporter och rör ett begränsat antal klubbar. 

Att det uppstår ordningsproblem om befolkningsantalet i en svensk mediankommun samsas på en hektar är ingen nyhet. Jämfört med festivaler och stora konserter så är den typen av fotbollsmatcher ett mindre problem i antal anmälda brott, men arrangörerna skall kunna förvänta sig hjälp av myndigheten för att övrig publik skall vara trygg.

Att konstruktiva förslag för att bli av med problemen bör kopplas till de här matcherna och inte till fotbollen som sport känns som en så naturlig slutsats att det är tragiskt att den förståelsen inte finns i rapporten. 

Inte fotbollen som har problem

När man påstår att det är fotbollen som har problem och ser fotbollen som en homogen struktur som rakt av går att jämföra med ishockey och bandy är det enbart ett sätt att garantera att man löser fel problem. Det har man dock lyckats rätt bra med. 

Polisens lösning som Blom anammar är att minska på antalet tillåtna åskådare i tillståndsgivningen. Det är tragiskt men logiskt. Polisen säger om We are Shlm-festivalen att man först och främst vill ha kameror för att kunna övervaka och om problemen kvarstår så vill man dra in tillståndet för festivalen.

Budskapet till Stockholms unga tjejer som vill lyssna till musik och se sina idoler i Kungsträdgården är alltså att det inte finns en polismyndighet som gör att de inte utsätts för brott eller om så sker beivrar brotten och lagför brottslingen. I farans riktning ligger att polisen föreslår att tjejerna bär heltäckande klädsel och åtföljdes av bror eller far när de besöker publika platser.

Är det så vi genom en polismyndighet bevarar vårt öppna demokratiska samhälle?

Vi ska undvika publika platser...

Polisen föreslår inte helt oväntat samma lösning för fotbollsmatcher. Det är då uppenbarligen den nya polisorganisationens idé om hur man skall hantera uppdraget att ge medborgarna trygghet. Vi skall helt enkelt undvika publika platser. Det kan vara så illa att rikspolischefen har rätt, den nya polismyndigheten kan bara fungera väl om alla låser in sig i sina lägenheter.

Om inte vår polismyndighet klarar av att hantera sitt uppdrag att medborgarna tryggt skall kunna befinna sig på publika platser finns det anledning att omgående avskeda ett större antal polischefer till dess att de klarar av att fullgöra sina grundläggande uppgifter. Den metoden har fungerat perfekt i många andra länder och bör prövas.  

Det är klart att vi alltid skall minska risken för att en polis i tjänst skadas eller dödas, men vi får aldrig glömma att polisen har fått sina maktmedel för att förhindra att civila medborgare utsätts för brott, skadas eller dödas, dvs när sådan risk föreligger måste polisen ta risker för egen del. 

Polisen ska inte utsättas för risker... nähä

Om det visar sig att arbetsmiljöverket eller facket beslutat att polisen inte får ta risker även när medborgare riskerar att utsättas för brott eller fara så har vi ett gigantiskt problem där enda lösningen är medborgargarden. Medborgargarden är inte en del av ett demokratiskt rättssamhälle utan ett bevis för att ett sådant inte längre finns.

Fotbollen såväl som de åskådare som utsätts för hot eller obehagliga bengaler är ett brottsoffer på samma sätt som de tjejer som utsätts för sexuella trakasserier.

Med vetskap om de +70 miljoner som fotbollsklubbarna lägger på säkerhetsarbete, ett mycket omfattande regelverk, ibland över 1 000 funktionärer och vakter på en match och de 100-tals miljoner klubbarna förlorar i uteblivna intäkter på grund av brottsligheten blir beskyllningar om att fotbollen inte tar ett ansvar patetiska. 

Ta tag i anmälningarna!

I synnerhet när polis och rättsväsende skriver av varenda anmälan som kommer in trots gott bevisläge. Med 622 identifierade s.k. risksupportrar där 75 procent agerar kriminellt (polisens egna uppgifter 2012) så hade problemen varit lösta vid det här laget om de här idioterna hade fått tillträdesförbud samt straffats för andra brott de begått. Då hade vi inte behövt bli upprörda över den här undermåliga rapporten.

Över 20 miljarder per år för en myndighet som skriver av anmälningar med gott bevisvärde eller mycket högt demokratiskt värde i brotten är ingen grund för tillit till myndigheten.

Fotbollen kan inte bekämpa supportrar som beter sig fel utan hjälp från samhället. Att införa lagar som skall hjälpa fotbollen blir totalt verkningslöst om inte polisen fullgör sin uppgift att beivra brott och lagföra brottslingar.