Boll, men inga spelare. Ett strejkhot seglar upp för den allsvenska fotbollen. Foto: TT

En dag kanske spelarna förstår att skälet till att pensionen blir för låg är att agenterna tar för stor del av intäkten. I klartext, en eventuell spelarstrejk är ett bevis på en icke fungerande modell.

Under de senaste åren har Allsvenskan ökat sin omsättning med nästan 100 procent. Av den ökade omsättningen har nästan 100 omsättning (i en del fall mer) gått till spelarna.

Gynnar arbetarna för mycket

När jag håller föredrag så brukar jag lite skämtsamt säga ”Elitfotbollen är inte kommersiell, den är Marxistisk. Arbetarna erhåller hela mervärdet.”

Spelarlönerna ligger sedan länge på en ohållbar nivå, dvs klubbarna går back på sin kärnaffär. Borträknat MFF och någon klubb till så har klubbarna ett för lågt eget kapital relativt omsättning. 

Min åsikt är att en elitklubb skall ha ett eget kapital på 15 procent av omsättning för att vi inte skall riskera ekonomisk doping, dvs fusk där anställda (spelarna m.fl.) samhälle, leverantörer och kunderna kan drabbas.

Löner sänker kapitalet

Klubbarnas för låga egna kapital är en direkt följd av att man betalar för mycket till spelarna. Det är självfallet inte spelarnas fel, de och deras agenter skall självfallet alltid försöka få ut så mycket som möjligt. 

Båda parter torde ha ett intresse av en ekonomisk situation där klubbarna långsiktigt har råd att betala spelarna. Inga klubbar som har råd betala löner drabbar alltid spelarna.

Rent juridiskt är spelarna att se som anställda av klubbarna men vi saknar flera områden som gör spelaren jämställd med en snabbköpskassörska. Det innebär att den normala arbetsmarknadens stridsvillkor inte är relevanta. I praktiken är spelarna mer att jämställa med artister eller specialistkonsulter än med anställda.

Snabbköpskassörskan har ingen agent som hjälper henne till att börja med. Jämför vi en spelaragent med Handels fackliga ombudsmän så spelar de senare i korpen och agenten i Premier League.

Kodumt - på ren svenska

Steg ett när spelaren skriver på sitt avtal är att han med hjälp av sin agent maximerat sin intäkt. Här föreligger inga likheter med snabbköpskassörskan. Ersättningen är mångdubbelt hennes ersättning. Hon skapar intäkter åt sin arbetsgivare ca 1650 timmar per år medan han skapar intäkter knappa 30 timmar per år.

Sen kommer nu Magnus Erlingmark som är ansvarig i spelarfacket som inte på något sätt skall ses som en riktig fackförening och får Unionen begära än mer på försäkringsområdet.

Det är kodumt på ren svenska. Det Magnus Erlingmark borde förstå är att mer pengar till spelarna är en naturlig följd av att ligan ökar sin omsättning. Om spelarna tar större andel så kommer inte ligan ha råd att öka omsättningen och då får spelarna mindre.

Klubbarna måste bli rikare

Eftersom det är osannolikt att Erlingmakr och agenterna kommer att välja något annat än det som ger kortsiktigt mest åt dem själva så fungerar man inte som motpart.

Det SEF bör göra som det elakaste och mest nödvändiga är det enkla. Inför ökade krav på Eget kapital i klubbarna med 15 procent av omsättning som mål om tio år. Ställ samtidigt krav på hur organisationen för att öka intäkterna skall se ut i klubbarna och andel pengar som måste avsättas till denna. 

Konsekvensen är att spelarlönernas andel av omsättning måste ner under ett antal år, men den ökade omsättningen gör att de ändå kan höjas. 

Egentligen skall vi jubla åt de korttänktas agerande. Spelarfacket med Erlingmark ger SEF och klubbarna alla skäl att driva igenom de krav som gör att vi får rikare klubbar.

Inte bara lönen som räknas

Spelarlöner som ger förluster i kärnaffären är ohållbart. Spelarfackets krav är motstridiga spelarnas intressen.

Modellen bör självfallet vara att SEF tar fram en bra försäkringslösning, bra kapitalförvaltning med flera finansiella tjänster åt spelarna och spelaren gör en växling utifrån sitt avtals bruttobelopp. En vacker dag kanske till och med spelarna förstår att skälet till att pensionen blir för låg är att agenterna tar för stor del av intäkten.

Det är nämligen så trist att spelarnas andel av omsättningen är konstant. Agenterna har inte gett dem en krona till men tagit en stor del av deras intäkter.

En spelaragent bör därför bedömas på samma sätt som Nordeas anställda som säljer s.k. aktiva fonder till kunderna. Dvs någon som tar dina pengar.

Det är trist om det s.k. spelarfacket inte förstår hur ekonomin inom fotbollen fungerar.