Foto: Augusto Bizzi, TT Nyhetsbyrån

Problemet är att förändringen av samhället och bristen på minimikrav för att stanna kvar i RF har lett till att vi har en grupp mycket små förbund som ur olika perspektiv inte attraherar idag och löpande minskar i medlemstal och aktivitetsnivå. Fäktförbundet för deras talan.

Vi har alla våra hemligheter, sånt vi ogärna vill skall spridas, då det negativt kan påverka omgivningens bedömning av nivån på vårt sunda förnuft. Det har fått mig att tveka när det gäller den här krönikan. Det blir nämligen uppenbart att jag lagt tid på att läsa Svenska Fäktförbundets remissvar på RFs strategiförslag inför 2025. 

För några veckor sedan sågade jag i och förty samma strategiförslag i ganska små bitar och i helgen vid föredrag för ett förbund (styrelse plus distriktsordförande) var jag tydlig med min åsikt att framgång för dem låg i att inte låta RFs förslag vara grund för deras egen strategi.

Min ”sågning” baserades på att man inte nog tagit hänsyn till de stora förändringar i samhället som allt från digitalisering till makroekonomi skapar och att det var för mycket av bevarande för att idrotten skulle kunna utvecklas i symbios med samhällsutvecklingen.

Fäktförbundet (läs ordförande Lars Liljegren utifrån språket i texten) sågar från andra hållet. Dvs det är upprörande, skandalöst och exempellöst att RF låter futiliteter som samhällsutvecklingen och verkligheten påverka ett strategiförslag.

Blotta tanken på att låta kvantitet styra bidragen från samhället är då ett djävulens påfund. Analysen att mer svett per krona kan vara en förutsättning för att erhålla bidrag i framtiden finns överhuvudtaget inte.

Vuxit från små tal

Fäktförbundet har från väldigt små tal vuxit vilket de skall ha en eloge för. Jag bedömer att det är en följd av många timmar hårt arbete på ideell basis på både förbunds och föreningsnivå. De är fortfarande i kvantitet beräknat en försvinnande liten del av svensk idrott.

Problemet är att förändringen av samhället och bristen på minimikrav för att stanna kvar i RF har lett till att vi har en grupp mycket små förbund som ur olika perspektiv inte attraherar idag och löpande minskar i medlemstal och aktivitetsnivå. I en alltmer mördande konkurrens om människors fritid så finns det inte resurser att få de här att börja växa.

För den här gruppen om 20-30 förbund beroende på var man vill sätta gränsen så är varje anpassning till politiska krav, varje anpassning till hur samhället förändras och i slutändan varje förändring någonting negativt.

Ovanstående stycke sammanfattar fäktförbundets remissvar, det är välskrivet på temat att övriga småförbund med stor sannolikhet sluter upp inför Riksidrottsmötet. Då rösträtten på RIM är fördelad så att små förbund får väsentligt fler röster per medlem än stora förbund kan det då gå precis hur som helst.

Vi som får ses som externa betraktare kan ta fram flaggor och popcorn i det val mellan 60-tal och 00-tal som de två förslagen utgör. Vi kan också notera utifrån att fäktförbundets ordförande är nominerad som ordförande för valberedningen från 2017 års RIM att även den omröstningen handlar om RFs framtida relevans. 

Fäktförbundets ordförande Liljegren är en av de mest erfarna ledare vi har. Han har lagt fler ideella timmar på idrotten än vad som ryms i ett yrkesliv. Han är också det min hustru kallar en god person, beläst och kunnig. Han är en ledande företrädare för de små förbunden och som sådan extremt skicklig i att undvika att RF förändras och utvecklas då det skadar de han företräder. 

Här är det så illa att min bedömning att Liljegren medvetet gjort sig omöjlig som ordförande i valberedningen kan vara käpprätt fel. Lars kan ha rätt i att han genom det här remissvaret säkrat den positionen.

Min grundinställning, som extremt extern aktör, är att jag ser ett starkt RF som samlande röst för svensk idrott som med hög relevans utifrån samhällsförändringen kan se till att Idrotten får mer för att man förtjänar mer. Det trista i sammanhanget är då att det bland alla idrottens makthavare inte verkar finnas någon som delar den målsättningen annat än på tu man hand över ett glas vin.

Vi har med de stora samhällsproblemen och det vi kallar GUD, dvs Globalisering, Urbanisering, Digitalisering, ett läge där tåget lämnat perrongen. RFs förslag är en rälsbuss som åker i samma riktning i halva hastigheten medan fäktförbundets förslag är att se som en dressin som ger sig iväg åt andra hållet.

Jag har en total förståelse och respekt för fäktförbundets remissvar och att de små förbunden agerar. De slåss bokstavligen för sin långsiktiga överlevnad och som alla vet är det en motståndare som man skall ha respekt inför. De är nästan genomgående oskyldiga, hårt arbetande ideella ledare som ser den idrott de brinner för drabbas av samhällsutvecklingen på ungefär samma sätt som skogsarbetare på sextiotalet drabbades av skogsmaskiner. Frågan är om de kan räddas utan att resten av idrottsrörelsen också blir överkörd av samma skogsmaskin?

RIM i Karlstad blir nu en intressant företeelse. Här går järnvägen mellan Stockholm och Oslo. De större förbunden som har samklang med samhällsutvecklingen letar efter sina förstaklass stolar i X2000, en stor grupp traditionalister får det trångt när de tar fram unikaboxen med matsäck på RFs rälsbuss medan de små förbunden når nya hastighetsrekord med sin dressin på stickspåret mot Torsby. 

Vart är vi på väg blir frågan?

Dan Persson