Foto: Eva Rinaldi

Åshöjdens BK var spännande, men den tiden kommer inte tillbaka. Nu är elitidrott en del av underhållningsindustrin, skriver Dan Persson med anledning av mediadebatten om SHL:s nya TV-avtal - och passar på att gratulera till ett bra avtal.

En mer idrottssolidarisk diskussion har dykt upp i media på temat att det är dåligt för hockeyn att SHL klubbarna får för mycket och de andra får för lite. 

Åshöjdens BK nämns i debatten. Socialisten Max Lundgrens bok om gärdsgårdsklubben som springer genom serierna fängslade oss alla. Jag insåg inte hur vänstervriden den var som tioåring. Boken finns på begagnatmarknaden till väsentligt högre priser än när den kom för 50 år sedan vilket indikerar att kapitalismen levererar.

Dock är samhället totalt annorlunda nu på gott och ont. Jag försöker bena upp problemet med den komplexitet det handlar om.

Konkurrens med andra ligor

SHL konkurrerar med andra ligor i större länder om spelare. Mindre pengar är sämre spelare och sämre hockey. Det är spelare och spelaragenter som kommersialiserat elitidrotten. Inte ligor, klubbar och förbund.

Klubbarna konkurrerar om besökarna med allt från TV-soffan till restauranger, jobb, resor, biografer, teatrar, pubar, shopping och fik. Bara det fördubblade resandet gör att 100 fler personer är bortresta på matchdag jämfört med för tio år sedan.

Medianklubben omsätter idag 140 miljoner kronor per år. Av det är knappa 30 från TV-avtal, dvs dryga 20 %. När nya avtalet träder in så ökar omsättning till dryga 150 där 40 är TV-avtal, allt annat lika, dvs cirka a 27 %. Resterande omsättning kommer från företagssponsorer, andra nationella sponsorer, annan exponering och publiken, dvs 73 %.

Det nyckeltal som används är att elitidrotten på en ort når 0,8 % av BNP i upptagningsområdet (jag har aldrig lyckats motbevisa det - men inte heller påvisas att det är sant - men det är det enda nyckeltal som finns).

För varje tioårsperiod är korrelationen 93 % mellan tabellplacering och omsättning.

Storleken har betydelse

Problemet för oss alla som drömmer om att bara det sportsliga får styra är därmed inte TV-pengarna. Det är storleken på orten man verkar i och konkurrens från andra elitklubbar på den orten.

Hårt vinklat kan man påstå att det som skulle gynna Kalmar FF mest är att E22an blir motorväg då det skulle ge näringslivet bättre konkurrenskraft vilket ökar mängden möjliga pengar till elitklubben. 

Vill man bli SHL klubb skall man göra exakt som Växjö Lakers gjorde. Duktig, drivande ledning med finansiella muskler. En tillräckligt stor stad med varierat näringsliv och högskola. En modern arena byggd för att generera konsumtion (vilket då också kräver en tillräckligt stor stad).

Oavsett hur duktig man är så blir det i praktiken omöjligt att göra samma sak i Tingsryd eller Ljungby. Finansiella muskler blir ointressant eftersom förutsättning att få återbäring på investeringen saknas. 

Bill är boven

I Borlänge är det Steve Jobs och Bill Gates som skadat förutsättningarna för elitfotboll mest. Färre och färre anställda på pappersbruket som tappar i försäljning försämrar varje år förutsättningarna för Brage.

Urbaniseringen är ur det perspektivet ett av de stora hoten mot elitidrotten. Vi har utanför Stockholm, Göteborg och Malmö bara ca 20 orter som är stora nog för ett elitlag i fotboll eller ishockey och knappa tio som klarar både hockey och fotboll. 

Globalt såväl som nationellt så kommer det in mer pengar till den kommersiella elitidrotten. Skälet är bland annat att upplevelseindustrin växer fortare än BNP och den kommersiella elitidrotten ingår i denna. Oavsett om man tycker om det eller ej.

Större andel av pengarna hamnar hos allt färre sporter och en ökande andel hamnar hos den högsta nivån. För tio år sedan hade vi sju allsvenska lag som omsatte mer på ett år än vad en Premier League-klubb får i ersättning för TV-rättigheter för en match. Nu är det två klubbar. 

Elithockey är upplevelseindustri

Klart att förbunden och klubbarna skulle kunna skapa en solidarisk lösning där den samlade intäkten fördelades lika om man så önskade. Spelare och spelaragenter skulle slå sönder en sådan lösning på kort tid och totalintäkten skulle minska då ingen hade incitament för att öka intäkter. 

En global spelarmarknad där svenska aktörer inte kan påverka priser är inget vi kan förändra.

Att elithockeyn blivit upplevelseindustri är heller inget vi kan förändra.

Globalisering, Urbanisering och Digitalisering, det som kallas GUD, är inget vi kan förändra och här är det bara att åka med där vi knappast klarar det när det gäller digitaliseringen. 

Konkurrensen om människors fritid är stenhård och blir tuffare. Lösningar som ger de bästa lagen lägre intäkter gör det bara svårare för dem att konkurrera.

Det finns en enkel förklaring till varför belgiska ligan omsätter dubbelt så mycket som Allsvenskan i fotboll. Det bor nästan tio gånger så många inom varje arenas upptagningsområde. Vi har samma befolkning, högre BNP per capita, men vi är för utspridda och för få. 

Stängda ligor väntar

Får vi i förlängningen nästan stängda ligor som konsekvens av hur omvärlden ser ut och utvecklas blir då den logiska frågan?

Svaret blir ”Ja”.

Går det göra något åt det blir följdfrågan. Svaret blir ”knappast”. Det finns mycket stora risker med att försöka skapa motvikter och idrotten lär inte skapa nya välmående mellanstora städer med 75 000-150 000 invånare. 

Vi får nöja oss med att låta klickhungriga populister till sportjournalister skriva indignerade krönikor på temat att det bästa vore om Åshöjdens bollklubb kunde återuppstå. Även jag blir varm i själen av texterna trots den totala avsaknaden av verklighet.

Vi kan också passa på och gratulera SHL till ett bra TV-avtal.