Strax intill banan som blev spelklar 1990 och som från början var en sopptipp, ligger slottet Versailles, färdigbyggt 1684, och som var Ludvig XIV, Kung Sol, favoritplats. Båda lagen har tillgång till slottets salar för samlingar men de bor inte där.

Tre svenskar har huvudroller: Henrik Stenson, debutanten Alex Norén, som vann French Open på Le Golf National i somras, och Robert Karlsson, som är vice kapten. ”Robban” spelade Ryder Cup 2006 och 2008.

Stjärnglans som Sirius

Det är en stjärnglans runt deltagarna så stjärnan Sirius, som är den stjärna som lyser starkast på himlen sett från jorden, snudd på bleknar.

Tiger Woods, Justin Rose, Dustin Johnson, Bubba Watson, Rory Mllroy… Samtliga på världens 10-bästalista finns på plats. Sämst på världsrankningen av alla är dansken Torbjörn Olesen på 46:e plats. Då förstår ni varför Sirius känner en lätt rodnad.

Det finns inga prispengar i Ryder Cup som spelats sedan 1927. Men det dröjde till 1979 innan det blev det som räknas som det ”riktiga” Ryder Cup inleddes – USA mot Europa.

Alla är miljonärer, ja, pånyttfödde Tiger Woods, som klivit upp från den grop där de flesta trodde han skulle bli kvar i, är väl miljardär.

Så gott som alla har så mycket pengar så hur de än försöker lär de inte bli panka. Engelsmannen Ian Poulter gör sitt bästa för att bränna slantarna. Han har bland många andra bilar fem värstingar av de senaste Ferrari-modellerna. I garaget trängs, trängs förresten, hans palats i Florida är 1 000 kvadratmeter stort, en Rolls – Royce Phantom. 

Det är äran som gäller

I Ryder Cup gäller inte hur tjock plånboken är. Det handlar om ÄRAN. Europa har revansch att utkräva efter förlusten 2016, 17-11, i USA.  Ett gott omen kan vara att USA inte vunnit i Europa sen 1993, 15-13, på The Belfry Hotel & Resort i England.

Och nu har jag kommit till rubriken. Joakim ”Jocke” Haeggman, då nyss fyllda 24 år, var den förste svensken som fick spela Ryder Cup.  

”Jocke” hade haft ett fantastiskt 1993. Det året vann han sin första proffstävling, Spanish Open, och var bland de tio bästa på 17 tävlingar på Europatouren.

En svensk i Ryder Cup var stort, efterlängtat. Kanske inte lika stort som att en svensk någon gång skulle vinna Wimbledon eller att en svensk skulle vinna i världscupen i alpint, men något ditåt. Ni förstår.

Nu var ”Jocke” från Kalmar där i samma lag som världsstjärnor och barndomsidoler som Seve Ballesteros, Nick Faldo och Bernhard Langer. 

Jag var också där.

”Jocke” ville inte snacka

Vi var ett gäng svenska journalister som träffade ”Jocke” på The Belfry på onsdagen. Vi ville förstås veta mer på hur han kände sig på torsdagen, dagen före första utslaget. Kay ”Kajan” Wiestål, mannen bakom Victoriadagen i Borgholm på Öland, var ”Jockes” manager.

Vid stod utanför hotellet och väntade på ”Jocke”. Hemmaredaktion låg på. Mera text! ”Kajan” var där, vi bad honom hämta honom. ”Kajan” kom ut och sa att ”Jocke” sagt ”att han hade pratat med oss igår, räckte inte det”? 

Nej, sa vi.

”Kajan” in igen och till slut kom ”Jocke” ut.

Han var skärrad och vem skulle inte ha varit det? Det är 25 år sedan och för att friska upp mitt minne lyssnar jag på Svensk Golfs podcast med Haeggman om 1993.

”Jocke”, alltid sen, kom sist till lagfotograferingen. Han hade inte fått ordning på slipsknuten.

I hotellkorridorerna stod pokalen. ”Jocke” stod och beundrade den när José Maria Olazabal kom förbi och röt: ”Den rör du inte!”

Ballesteros skällde ut Olazabal

I  lördagens foursome-match på förmiddagen spelade Ballesteros och Olazabal. Under ronden meddelade Ballesteros kaptenen Steve Gallacher att hans spel inte stämde. ”Ta in Haeggman i stället för mig”, sa han.

”Jocke fick göra debut mot paret Raymond Floyd och Payne Stewart på eftermiddagen.

Han berättar att han var så nervös att han inte klarade att lägga bollen på peggen utan fick lägga handen och bollen på gräset och på så sätt få bollen på plats. Puttern skakade varje gången han skulle putta under hela matchen. 

”Det gick inte så bra. På tionde hålet kom Ballesteros ut och skällde på Olazabal. Efter det var det som om han vaknade”, säger ”Jocke” i padcasten. Men det blev förlust, 2-1.

Sen spelade svensken inte förrän i söndagens singlar. Han ställdes mot John Cook. Matchen var jämn hela tiden. På 18:e hålets andraslag kom avgörandet.

Gråt i omklädningsrummet

”Jockes” slag stannade en decimeter från vattnet. Cook slog i bunkern och nådde inte green. ”Jocke” hade 123 meter kvar till pinnen och avgjorde, 1 up.

Efteråt var det flera spelare som grät öppet efter förlusten.

”Det gick åt många gin & tonic och öl som tröst. Jag drack Coca-Cola”.

Någon mer Ryder Cup fick han inte spela. Men han var vice kapten två gånger.

I podcasten fick han frågan hur stort han tyckte Ryder Cup var. Ni kan nog ana svaret.

Göran Söderlund