Lars-Åke lagrell tar upp det sk mutåtalet som gäller Swedbank Arena och misstankarna som riktas mot Marcus Allbäck:

”Jag har alltid levt i tron att en person är oskyldig till dess att domstol har visat (läs bevisat) något annat. Efter två åklagares presskonferenser om Sune Reinhold respektive Marcus Allbäck börjar jag tvivla. Är vi på väg att få en rättsosäkerhet för kända personer eller t.o.m. för de som verkar inom den medieintressanta fotbollen?”

Berättar om bakgrunden

Han redogör bakgrunden och hur förbundet tog ett principbeslut i början av 2000-talet, att i samråd med distrikt och elitföreningar bygga en ny nationalarena i stor-Stockholm. Där skulle finnas plats för 50 000 sittande åskådare för att få möjlighet att söka internationella matcher och låta landslaget spela landskamper.

”Jag var den som hade de första kontakterna med kommunalrådet i Solna, Anders Gustav, om våra planer. Första kontakten blev negativ”, skriver Lagrell och fick till svar att söka sig till Järfälla eller någon annan kommun eftersom Solna saknade mark.

Anders Gustav återkom dock med en plan för hur parterna tillsammans kunde bygga en ny stadsdel i Solna och där skulle kronjuvelen vara en ny Nationalarena.

Kvällen innan han dog

Lagrell igen: ”Han poängterade att vi måste ha med oss några partners som har samma intresse och att han visste vilka vi skulle värva. Nästan omgående var Sune Reinhold involverad i det mesta … vilket vi inte hade något emot. Han var ju dessutom styrelseordförande i Stockholms Fotbollförbund.”

Lagrell berättar också öppet: ”Kvällen innan Anders Gustav dog talade han in ett meddelande i min mobil om att den politiska processen var avklarad. Jag har från den stunden alltid trott att oppositionen var med på idéerna och ingenting (förrän jag nu läser vad den ledande oppositionspolitikern Johanna Graf skriver om arenan som "ingen vill ha", som alltså AIK inte vill ha).”

Lagrell frågar sig också: ”Var inte oppositionen med på beslutet om den kommande nationalarenan? Och bör inte också oppositionen värna om att AIK stannar i Solna?”

Rimligt att kommunen styrde

Konstellationen Solna Stad, Svenska Fotbollförbundet, PEAB, Fabege och Järnhusen tillkom och enades runt en avsiktsförklaring som presenterades vid Svenska Fotbollförbundets årsmöte 2007.

”När de fem involverade parterna senare bildade bolag var min absoluta uppfattning att Solna Stad ville ha ordförandeposten. Jag för min del tvekade aldrig. Det var rimligt att kommunen skulle ha en viss möjlighet att styra det stora projektet och dess olika delar.

Solna Stad ville att stadens högste tjänsteman Sune Reinhold skulle ta hand om ordförandeposterna i de tre aktuella bolagen. Jag anser därför att den del av det aktuella problemärendet som handlar om Solna Stad är en intern fråga där och jag ser det hela enbart ur det ägarperspektiv som vi har i bolagen runt Swedbank Arena.”

Ersättningen borde ha redovisats

Lagrell kommer in på själva tillsättningen och arvodet till Sune Reinhold: ”Jag var inte styrelseledamot vid tiden då styrelsen (eller rättare sagt enskilda personer ur styrelserna) enades om ett arvode för Sune Reinhold (vår styrelseledamot var Sune Hellströmer, men varken åklagare eller någon annan har sagt att han var med om något arvodesbeslut – det var han nämligen inte).

Visst skulle frågan ha hanterats mera korrekt och beslutet skulle ha konfirmerats av styrelserna och redovisats på sedvanligt sätt vid bolagsstämmorna. Men därifrån till muta…

Om jag hade varit styrelseledamot vid den här tiden och om jag hade tillfrågats om ett arvode till Sune Reinhold … hur hade jag då svarat?”
Lagrell försvarar Reinholds ersättning: ”Sune hade vid ett par tillfällen räddad projektet och drev styrelsearbetet på ett utmärkt sätt. Visst hade jag förutsatt att allt var klart inom Solna Stad och visst hade jag ansett att det var OK att bolagen (de tre bolag som är involverade i Arenastaden) tog på sig en del av den löneökning som Sune var värd genom de nya uppgifterna som hade lagts på honom.

"Reinhold gjorde rätt för pengarna"

Ja, jag tror att jag hade tänkt så och jag tror att jag hade varit med om beslutet. Det är mot den bakgrunden jag hela tiden har sagt att pengarna som han fick … dom gjorde han rätt för.

Lagrell fastslår: ”Till dess att domstol har sagt något annat har jag förtroende för Sune Reinhold och att han skulle ha tagit emot pengar för att senare gå någons ärenden (det är så jag ser på en muta) är mig främmande.”

Beträffande Marcus Allbäck påpekar Lagrell hur ”det är ju inte ovanligt att fäder hjälper sina söner” och menar att ”Marcus pappas byggbolag hade, under åren då Marcus och hans familj bodde utomlands, i uppdrag att bygga om huset som väntade när familjen skulle återvända till Sverige.”

Lagrell riktar kritik mot åklagarens presskonferens och frågar ”Hur stod detta publika intresse i förhållande till att låta en person med den låga misstankegraden leva ett normalt liv tillsammans med sin familj?”

Lars-Åke Lagrell avslutar: ”Är det rimligt att ens tänka tanken att vi skulle skilja Marcus från hans uppdrag i landslagsledningen?”