”Fritid är inte längre någonting, som är förbehål­let ett fåtal människor utan en lagstad­gad rättighet för alla”. Det slogs fast i Idrottsutredningen redan 1969. Idag 50 år senare är inte idrott och fritid lika självklar i planering. 

Sverige var ett föredöme

Sverige har historiskt varit ett föredöme när det gäller att bereda plats för idrott och aktivitet i våra urbana miljöer. Men ingen kan leva på gamla meriter. Idrott, rörelse och aktivitet är viktiga delar av folkhälsan och den hållbara utvecklingen. Sveriges befolkning ökar ständigt och många av våra städer växer och förtätas.

På 30 år har det byggts hundratusentals nya bostäder, men plats för rörelse och idrott har inte planerats och byggts i samma takt. Tvärtom försvinner ofta små öppna ytor, föreningslokaler och plats för idrott, när städerna förtätas alltmer. Den sociala hållbarhet vi strävar efter, med tillfällen till aktiviteter och social samvaro, kräver mer av planeringen.

Några citat från det onsdagens seminarium i Almedalen:

”Det finns stora möjligheter att bygga in idrotten nära där den behövs. Vi inom byggsektorn blir bra på det som kommunerna efterfrågar eftersom vi vill vinna upphandlingsprocesserna. Se till att ta med idrotten i upphandlingar och markansökningsprocesser". 

(Anders Erlandsson, Operativ chef Skanska)

Krävs bättre samhällsplanering

”Vi bygger oerhört mycket och bygger inte städer eller bostäder – vi bygger samhällen och när vi bygger samhällen måste vi prata om livet mellan husen”

(Mats Norrbom, stadsbyggnadsdirektör Uppsala kommun)

”Frågan är het – plötsligt pratar vi om det här som vi inte gjort på länge. Hur ska vi samverka när det gäller rörelse i stadsplanering. Hur ska kommuner, byggföretag, idrottsrörelsen samverka för att bygga samhällen inte bara bostäder”

(Björn Eriksson, ordförande Riksidrottsförbundet)