Sportbladet har en artikelserie om idrott och alkohol. Hyckleriet når inga gränser och moralpaniken är nära. Här ”avslöjas” att idrott har en nära relation med alkohol, primärt öl. Jaha vad blir nästa steg, att det avslöjas att ”Zlatan har en nära relation med fotboll”.

Texten är skriven med insinuerande ton på nivån 14-årig IOGT-fundamentalist och har ensidigt tagit ställning för att det av ett eller annat skäl skulle vara förkastligt om någon tog en pilsner när man tittar på fotboll. 

Vad är syftet med artiklarna?

IOGT en organisations vars hela existensberättigande handlar om vad andra skall göra och inte göra är flitigt citerad. Förmyndarelände är ingenting jag tycker om och IOGT får folkpartister att framstå som liberala.

Varför gör man en sådan här artikelserie?

I tidevarv där vi lär oss att vi dör i prostatacancer om vi dricker mjölk är inte alkoholen det enda farliga.

Det är självfallet så att för mycket och för ofta leder alkohol till missbruk med förstörda liv, förstörda familjer, brottslighet med mera. Det är inte så att den alkohol som förekommer i samband med idrott är orsaken.

En försumbar andel för bolagen

Av den totala marknadsföringsbudgeten för alkohol får idrotten en försumbar andel, dvs ungefär där idrotten ligger mot all marknadsföring.

Det finns ingen satsning på idrott från bryggeriernas sida, de slänger in någon mille i kompletterande sponsorskap. Fokus ligger på tv, branding i krogmiljö, internetmedia och print.

Alkoholkonsumtionen i samband med idrott är försumbar. En vuxen besökare på en golfklubb gör av med ca 25 kronor på alkoholhaltig dryck, en besökare på en elitseriematch i hockey ca 18 spänn och på allsvenskan i fotboll är siffran ett par tre kronor. Senast jag blev full på 18 spänn var i mitten på 70-talet.

Idrotten får någon procent

Företag marknadsför sina produkter för att sälja. Utan marknadsföring så väljer kunderna konkurrenterna istället. Det gäller för alla branscher där det inte är monopol.

Idrotten får någon procent av marknadsföringskakan, mer om man räknar in tv-bolagens intäkter för reklam vid live-sändningar men ungefär den andel idrotten förtjänar utifrån den exponering man kan erbjuda.

Den indignerade reportern glömmer dessutom bort att den tidning han får lön ifrån tjänar mycket pengar på annonser för alkohol.

Självklarheter, då som nu

Att alla föräldrar vill att deras barn inte skall dricka för tidigt, för mycket och för ofta är en självklarhet.

Att idrottsrörelsen som engagerar många ungdomar bör ha värderingen att alkohol inte hör ihop med idrottsutövande är också en självklarhet. Sedan är 70-talets ”Spola kröken” kampanj just 70-tal.

Det Sportbladet glömmer i artikelserien är att marknadsföringen av alkohol i idrottssammanhang inte riktar sig till idrottarna. Zlatan är nykter på plan, de andra också. Den här marknadsföringen riktar sig till vi som tittar på idrott.

Inte annat än lagligt

Då har vi bestämt i det här landet att det är lagligt att sälja, köpa, vidaresälja och dricka alkoholhaltiga drycker.  Det är alltså helt ok att jag som myndig individ utan synbarlig berusning får möjlighet att köpa en öl på Johanneshov, på O`Learys eller dricka en i tv-soffan under matchen.

Det vore då ett allvarligt ingrepp i min integritet om inte leverantörerna får möjlighet att göra reklam för sina produkter så jag får information om vilken öl jag bör köpa.  Reklam är dessutom förutsättningen för media som är en grundläggande del av vår demokrati.

Kan vi inte en gång för alla lägga ner det här hyckleriet om alkohol och idrott?

Vinner man SM-guld så partar man och det är lika naturligt som om företagen firar en jätteorder eller familjen en 50-åring. De flesta ungdomar börjar dricka alkohol innan de har åldern inne, idag, för 20 år sedan och för 50 år sedan.

Det verkliga problemet

Här är debuten snarare senare för de som idrottar.

Problemet är inte reklamen, problemet är att en 15-åring idag har tillgång till alkohol 24/7 via nätet och mobiler och den omfattande langningen av smuggel, detta oavsett om 15-åringen idrottar eller ej.

Sedan kanske Aftonbladet kan göra en artikel om sportjournalister och hur det gick för dem, här är dödstalen otroligt mycket högre än för idrottarna. Börja med Hyland. Ta sen den där fantastiska om Grive, Gin & Tonic och Wimbledon.  Inte har någon föreslagit att vi skall införa nykterhetskrav på sportjournalister för det.

Är det så illa att Sportbladet försöker för egen snöd vinnings skull skapa en felaktig bild av idrotten som bland annat gör det svårare att rekrytera ungdomar? I så fall gör man det på felaktiga grunder.

Det är trist.