Läste idag en utmärkt artikel om Fotografiska Museet, en veritabel succé som är kommersiell och går med vinst. Massor med besökare trots höga priser medan kulturvänstern skriker sig hesa över att det kostar entréavgifter på de andra statliga museerna och det är därför de inte får besökare.

Jag har själv varit där några gånger och de levererar verkligen. Den enkla sanningen är att de andra museerna är för dåliga. I artikeln kom kultur- och idrottsministerns påstådda ifrågasättande av möjlig framgång för dem på invigningen. Det står i direkt strid med det hon säger om mer marknadsorienterat och mer kommersiellt till både idrott och kultur.

Det finns ju inget nytänk

Vi har idag en regering som någonstans väljer att stötta det gamla, traditionella och etablerade på samma sätt som man alltid gjort, men som inom kultur- och idrottsområdet inte kan presentera något nytänk överhuvudtaget.

Vi har haft regeringsförklaringar som låtit som om staten vill vara med och stärka Sverigebilden och tjäna pengar på stora event och nya satsningar, men den trista sanningen är att staten vare sig velat stötta fotbolls-EM, Ryder Cup eller någon annan satsning.

Nu när sossarna är på väg att återskapa sig som ett fungerande seriöst parti efter debaclet med Oskarshamnsreaktorn så har de här en fråga där de ganska enkelt kan visa sig vara mer innovativa, mer folkrörelsenära och samtidigt se till att den här delen av upplevelseindustrin kan fortsätta att utvecklas snabbare än BNP med allt vad det betyder i skatteintäkter och arbeten för samhället.

Finns en finansierad modell

Om sosseriet satte någon att titta på de tiotals miljarder idrotten levererar i skatteintäkter, de tiotusentals som är anställda som direkt följd av idrotten, den tillväxt den här delen av upplevelseindustrin levererar så kan de ganska enkelt finna en finansierad modell för hur staten och elitidrotten kan samverka för att öka omsättning till gagn för båda parter.

Tittade man samtidigt på vad den kommersiella idrotten genererar i folkhälsa och den ideella i värdegrund och aktiviteter för våra barn så skulle man snabbt se att det finns mycket goda skäl för staten att göra mer.

En idrottande 15-åring lär sig fungera i lag, göra som tränaren säger, komma i tid och jobba hårt. Hon är alltså anställningsbar och här gör idrotten idag mer än skolan utan att man får något för det utöver den personliga tillfredställelsen hos de 100 000-tals ungdomsledare vi har. 

Dessa märkliga avdrag

En enkel lösning är att ta bort de dumma undantagen från friskvårdsavdrget och ett skatteavdrag för kostnader för idrottande barn. Har klar solidarisk vinkling också då vi tyvärr är på väg mot ett samhälle där låginkomsttagarna inte har råd att låta sina barn idrotta.

Det är också enkelt att gå ut och säga att man vill ta bort kostnaderna för polisbevakning för idrottsevent som sker inom ramen för RF:s stadgar.

Det är enkelt att ställa upp med samma garantibelopp som övriga parter tar fram för att få stora internationella event. Ett regelverk som gör att staten oavsett vad som händer ändå är en vinnare.

Det är enkelt att se till att elitidrotten får samma skatter för spelare de köper hem som konkurrenterna i grannländerna har. Kostnaden för samhället är försumbara medan klubbarna i nulägget tappar i konkurrenskraft och därigenom i tilväxt.

Det är enkelt för att alliansregeringen har lämnat WO på det här området och då kan S se till att de kan äga en fråga. Idrotten är dessutom en fråga som berör emotionellt och som når en majoritet av svenska folket.

Kan inte minska representationsavdragen!

Nu kommer rapporter om att regeringen funderar på att slopa avdragsrätten vid representation. Ett sådant beslut skulle äventyra alla tänkbara arrangemang och utgöra ett hot mot företagens sponsring.

Ett idrottspolitiskt program som är finansierat och som ger fler anställda, fortsatt tillväxt, fler idrottande barn, bättre folkhälsa och en utvecklad Sverigebild är inte svårt att ta fram.

Det är en utmärkt valfråga som skapar känslor och som alliansregeringen agerat hittills så är det här med att skapa känslor för sin politik inte riktigt deras grej.