Dan Perssons blogg
Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.
Dan Perssons blogg
”Vi lägger mer pengar på idrottsarenor än på vägar och järnvägar”
Landets kommuner har de senaste åren satsat och satsar 15-20 miljarder i investeringar. Till denna summa kommer årliga driftunderskott på miljardnivå. Det är långt över vad staten kan satsa på infrastruktur. Vi lägger mer pengar på idrottsarenor än på vägar och järnvägar. Det är naturligt om den ordningen ifrågasätts.
I flera fall kan satsningarna jämföras med det olönsammaste som finns, d.v.s. operahus med subventioner på ca 2 000 kronor per såld biljett. Skillnaden är att vi inte har byggt ett per hundra operahus i Sverige.
På SKL:s mässa i Göteborg den här veckan medverkade jag på ett seminarium om kommuner och arenor.
Kan ingen räkna i förväg?
Första frågan är hur problemet definieras. Idag bygger och finansierar kommuner arenor utifrån idrottens behov, inte medborgarnas behov.
Det görs heller inga egentliga analyser om arenans möjligheter att fungera ekonomiskt. Det är lite trist då det inte är någon raketforskning som krävs.
Det är så här - en modern arena måste kunna nå 60 event per år med +75 procent beläggning för att gå runt. Detta med en genomsnittlig intäkt på ca 150 kronor per såld stol. Det är hög konkurrens om eventen och arenaägarens andel av intäkterna per besökare sjunker trots att biljettpriserna går upp.
Det är naivt att tro på tesen ”If you build it, they will come“ från filmen med Kevin Costner.
Mycket är att kasta pengar i sjön
Den totala peng som finns att nå för elitidrott bedöms vara 0,8 procent av den regionala BNP:n. Liten befolkning och låg regional BNP i kombination med flera lag i området tar inte bara bort möjligheten för sportsliga framgångar. Det slår också ihjäl allt sunt förnuft i att investera i en ny arena.
Vissa typer av arenor är garanterat pengar i sjön. Hit hör exempelvis bandy med orter med liten befolkning och mycket hög kostnad för inomhusarena på grund av planstorlek, samt höga energikostnader i kombination med bara 26 omgångar per år.
13 hemmamatcher med bandyns publiksnitt är en garanterad katastrof för arenaägaren.
Hockeyn är en kontrast
Friidrotten som har extremt få utövare och saknar publik ger samma garantier för att arenan är ett ekonomiskt sänke. Här hamnar den kommunala subventionen per biljettköpare på nivåer som får Operan att framstå som kommersiell.
På andra sidan har vi ishockeyn. Billiga arenor då hockeyrinken inte är så stor, många matcher, hög beläggning och bra snittpriser skapar arenor som går runt och bidrar till lagens idrottsliga framgångar.
Svensk ishockey är i världsklass vilket skapar konkurrenskraft på en global marknad medan fotbollsallsvenskan skall konkurrera med bättre produkter på tv och via resor.
Mer pengar till fotbollsresor än allsvenskan
Omsättningen på fotbollsresor till England, Italien, Spanien överstiger nu biljettomsättningen i Allsvenskan. Ishockeyn utanför storstad har också en mycket stark lokal position.
Karlstad är Färjestad, HV är viktigast i Jönköping och så vidare. Kommunalt stöd som har stöd av 80 procent av befolkningen är alltid politiskt riskfritt.
Ett arenabeslut i en kommun bör då grundas på att man tittat på ovanstående nyckeltal och i nio fall av tio bestämmer sig för att det här är den enda sporten vi kan tillåta på elitnivå. Dvs övriga sporter kan få enkla träningsanläggningar för juniorer, men inte mer.
Att utifrån ett rättviseperspektiv bygga fler arenor slår bara ihjäl alla satsningar och skapar svarta hål i den kommunala pengakistan.
Kommer det krav på en ny eller kraftigt ombyggd arena för att ett lag gått upp en serie är det bara mäta lokal BNP, titta på antalet elitlag i kommunen/regionen och konstatera om det är värt att satsa eller om kommunen skall säga nej.
Undvik det dolda stödet
En annan möjlighet är att förhålla sig till idrottens anläggningsbehov som man gjort till golfen. Här finns anläggningar värda tiotalet miljarder som är finansierade utan en kommunal krona.
Ett elitlag har och kan ha stor påverkan på kommunens varumärke, befolkningens självkänsla, behovet av gemensamma aktiviteter, näringslivets nätverkande med mera.
Det ger goda skäl till att kommunen sponsrar laget på samma villkor som näringslivet, dvs med krav på motprestationer som är bra för kommunen. Bidrag till ungdomsverksamheten är också sunda och bra för samhället.
Det man bör undvika är det dolda stöd som uppstår när kommunen finansierar driften av anläggningar.
Tänk om Mora och Leksand slogs samman...
Idrottens hjärta är ett annat problem. Vem som helst kan utan att räkna komma fram till att Mora och Leksand med gemensam befolkning på 35 000 personer inte kan ha mer än ett elitlag i ishockey.
Den sammanslagningen är dock av emotionella skäl lika trolig som att socialdemokraterna går in i Alliansen. Det idrottsliga hjärtat finns även hos kommunpolitiker och leder tyvärr till emotionella beslut.
Elitidrotten är numera en del av en extremt konkurrensutsatt upplevelseindustri där man konkurrerar om människors fritid med ett växande antal alternativ och minskad mängd fritid samt ökade krav på upplevelse per satsad timme fritid.
Därför är det extremt viktigt för en kommunal arenaägare att klubben har ekonomi och kompetens nog för att attrahera om det skall bli pengar över till arenaägaren.
Alternativet till det här beskrivna rationella synsättet på investeringar i arenor är enkelt. Det är att föredra den modell som gett Grekland dess problem.
Men staten får sina skattintäkter
Sedan bör vi också komma ihåg att de här arenabyggena genererar stora intäkter till staten, kommunernas bidrag till statskassan genom arenabyggen är en icke oväsentlig andel av statens bidrag till kommunerna.
Varje arenabesök genererar energiskatter, källskatter, moms, alkoholskatter, reklamskatter till staten. Väljer vi ett samhällsekonomiskt perspektiv är antalet lönsamma arenor flera gånger större. Ett kommunalt beslut om att stödja statens intäkter bör dock vara medvetet och det är det sällan idag.
Upplevelseindustrin är också växande, sysselsätter fler och efterfrågan på liveevent ökar. Det vore korkat att inte säkra kommunens del av denna tillväxt. Det skall bara göras utifrån rätt förutsättningar.
Bara att räkna, som alltid
Det innebär att oavsett mängden idrottshjärta skall kommunen inte bidra till elitsatsningar som saknar förutsättningar eller till att befintligt elitlag i annan idrott blir av med sina förutsättningar.
Tillkommande mycket viktiga grundprincip är också att idrottens företrädare måste utgå ifrån att nya krav på arenor skall betalas av deras medlemmar, dvs klubbarna.
Om Svenska Fotbollförbundet som federation fattar beslut om nya arenakrav så skall det göras utifrån grunden att man accepterar att ett antal föreningar får avsäga sig sin plats i serien om de inte har råd att själv finansiera ombyggnaden.
Svårare än så är det inte. Elitidrott är kommersiell oavsett om föreningen drivs ideellt eller som bolag.
Kommunens primära uppgift på idrottsområdet är alltid ungdomarna, eliten skall bedömas utifrån ekonomiska grunder.
"Avskräckande reklam för fotbollen"
Den stora delen av Veckans Brott i SvT tisdag kväll handlade om ett fotbollsderby i Stockholm. Det var försiktigt uttryckt ingen bra reklam för fotbollen. Det var ungefär lika illa som att en ledare för socialdemokraterna skulle bli uthängd i Aftonbladet för att försöka berika sig själv på statens bekostnad genom för mycket i hyresbidrag.
Det är heller ingen större idé att fotbollen anammar sosseriets bild av partiets problem, dvs att allt är medias fel och själv har man ingen anledning att ändra på något. Mediabilden av derbyn som obehagliga tillställningar med en pöbel med fel värdegrund förstärks löpande och enda sättet att ändra på den mediabilden är att leverera något annat under ganska lång tid.
Marcherande armé...
Bilden på de marscherande Black Army ungdomarna skapade associationer som var minst sagt obehagliga och det skadade AIK:s varumärke samtidigt som det garanterat skrämde iväg ett stort antal åskådare från våra fotbollsläktare inför nästa säsong.
Ramsorna från Djurgårdarna var inte heller bra om man vill behålla bilden av fotboll som det gröna fältets schack. Ingen tittare fick känslan att det fanns några blivande nobelpristagare i fysik i den klacken, tveksamt om de kom in på gymnasiet.
Lägg på närvaron av 300 poliser, sirener och hästar så blir signalen att det här är en tillställning man inte skall besöka.
En chans att få omsätta mer
Fotboll är något alldeles fantastiskt och svensk fotboll måste få förutsättningar att omsätta mer, höja kvaliteten och skapa en bättre upplevelse för besökarna. Då är Veckans Brott inte den miljö man skall figurera i, då skall inte fulla spelare kasta sockerbitar upp på scen på fotbollsgalan som för övrigt verkar ha överlevt sig själv.
Polisinsatsen kostade 1,3 miljoner kronor och klubbarnas eget säkerhetsarbete hamnade säkert på en halv miljon. Allt för de ca 6 000 åskådare i klackarna som utgör problemet och som dessutom betalar mindre än de andra.
Det är 300 kronor per person och det krävs inget mattesnille för att inse att klacken är direkt olönsam. Skulle man gå ner på de kanske 200 personer per klack som utgör den hårda kärnan och skapar mycket av den negativa stämningen så är det över 4 500 per person i kostnad som klubben har att hantera.
Då blir man utesluten
RF:s stadgar avviker inte så mycket från exempelvis de politiska partierna. Är man medlem i ett politiskt parti blir man utesluten om man är medlem i ett annat politiskt parti eller aktivt stödjer ett annat politiskt parti.
Det är möjligt att jag missat något, men en vänsterpartist som skadar sitt parti genom att gå på Björn Söders och William Petzälls fester och hänga med dem känns lika motstridigt som när någon som kallar sig AIK-are eller Djurgårdare tillåts vara medlem, stödja eller medverka i de subkulturer som finns på det här området.
En fråga - har föreningarna varit tydliga med att utesluta, att inte ge medlemsrabatter och på andra sätt stänga ute de man inte vill ha på sin fest?
Sammanfattningsvis var programinslaget trist för alla oss som längtar efter att få se bra fotboll i en miljö där man mår bra utan att behöva ta fram passet och köpa flygbiljetter. Det Veckans Brott mer än något annat bevisade är att fotbollens uppförsbacke är både lång och brant.
"Idrotten slåss för sin överlevnad"
Tre mycket välrenommerade golfklubbschefer har skrivit en debattartikel som kommer att påverka hela idrottsrörelsen. Deras tes som jag till fullo delar bygger på ett par decenniers defactoutveckling inom golf-Sverige. 1904 års modell med krav på medlemskap i en ideell förening för att få spela golf fungerar inte längre. Det är faktiskt värre än så, den är direkt skadlig för golfen.
För hela riksidrottsförbundet är problemet större och lösningen lika självklar. Idrottsrörelsen behöver bygga nya modeller för att säkerställa att man är relevanta. Det är redan idag ihåligt att kalla sig för demokratisk folkrörelse eftersom folket rört sig en annan riktning.
Legitimiteten riskeras när de förtroendevalda inte är valda av mer än en bråkdel av medlemmarna samtidigt som det blir mindre och mindre troligt att besluten blir rätt.
En klubb säljer tjänster
Vi måste acceptera att föreningen i lika stor utsträckning säljer tjänster till föräldrar som att man bedriver ideell verksamhet, skall vi få ihop pengarna till föreningsverksamheten måste vi dessutom få föräldrarna att betala mer.
Då fungerar inte drömmen om 60-talet.
Nu skall man komma ihåg att partierna, facken med flera andra har större problem än golfen med att folkrörelsetanken dör. Det som skiljer är att golfen kan tjäna på att agera proaktivt.
Fakta är följande: Det finns utöver de ca 500 000 registrerade medlemmarna nästan lika många till som varit medlemmar i en golfklubb de senaste 15 åren. Det innebär att man defacto tackar nej till halva kundbasen. Tror ni H&M hade tagit ett sådant beslut?
Golfen beskriver problemet
Men, vi idrottar ju i en ideell förening, invänder vän av ordning. Tja, som man, 50 plussare med något kilo för mycket är jag en typisk golfare. Jag är livsnjutare och kan aldrig någonsin anse att jag idrottar på en golfbana.
Tar man bort medlemskravet och tittar på den miljon golfare som finns så kommer fördelningen att se ut ungefär så här:
Ca 100 000 kommer att se medlemskap i en ideell förening (golfklubb) som viktigt för att de känner tillhörighet, har barn som spelar, vill stödja föreningen och så vidare.
Ca 200-300 000 golfare kommer därutöver att köpa någon form av förbundspaket utöver medlemskapet, gissningsvis döpt till spelarlicens som ger dem rätt att spela tävlingar, ha hcp med mera - när förbundet infört en ny finansieringsmodell.
Motstridigt krav
Resten kommer att betala för att spela, varken mer eller mindre. Vi behöver pengarna för att driva våra anläggningar och alla som vill betala för att spela golf skall självfallet få göra det.
Alla tankar på att kalla plånböcker är acceptabla är korkade. En kall plånbok är någon som vill konsumera och inte får eller kan. Det nuvarande systemet är en garant för kalla plånböcker.
Föreningarna kommer självfallet att finnas kvar så länge det finns medlemmar, men tvånget att vara medlem för att få spela golf är inte bara motstridigt FN-stadgan om mänskliga rättigheter utan dessutom korkat.
Vem behöver ett distriktsförbund?
Problemet med att ta bort medlemstvånget är enkelt att definiera. Den årliga fasta intäkten om ca 50 procent av totalintäkt som är en följd av medlemstvånget måste byggas om. Golfen kan göra det.
När man ändå håller på kan man passa på och lägga ner distrikten. De finns enbart för att Axel Oxenstiernas organisationsmodell från 1600 talet inte tog hänsyn till e-mail, flyg, telefoner, bilar, tåg.
Nu behövs inte distrikten, i synnerhet inte som politiska maktcentra. Skall golfen återskapa någon form av fungerande demokrati är distrikten det största hotet.
Så, mitt älskade golf-Sverige. Agera nu, gör som Anna, Pelle och Jochum föreslår. Se till ni tar hand om golfarna, golfen har förutsättningar.
”Jag blir snarare glad när AIK förlorar, men…”
För ett år sedan var AIK nästan uträknat. Sedan dess har man lyckats sanera ekonomin, tjäna stora pengar på spelarförsäljningar, komma tvåa i allsvenskan och skriva ett perfekt nytt arenaavtal.
För tydlighetens skull bör påpekas att jag inte är AIK-are, jag blir snarare glad när AIK förlorar men det har mest med glädjen över att tråka svärsonen och Rickard på kontoret att göra. Av liknande skäl blir jag glad även när Djurgården förlorar.
Men de andra två, då...
På samma sätt framstår Hammarby som en förlorare och de Djurgårdare som finns i min närhet har heller inte sett så lyckliga ut, oavsett om det varit sportsliga framgångar eller ekonomi som diskuterats.
AIK Fotboll AB, med Annela Yderberg som vd och dess styrelse förtjänar att beundras.
Det är inte lätt att hantera ekonomin i fotbollsallsvenskan och som tongångarna gick förra hösten är dagens situation en förändring som får HC Andersens ”Den fula Ankungen” att framstå som ett engelskt understatement.
Deras extremt skickliga taktiska spel när det gäller arenaavtalet kommer att ge AIK högre nettointäkter per match redan från hösten 2012 så det vi sett kan vara början på en positiv spiral under längre tid, både sportsligt och ekonomiskt.
Storstad beroende av framgång
Storstad är mer beroende av framgångar än lag från mindre städer. Konkurrensen från andra event är så mycket tuffare och andelen av befolkningen som går på matcherna alltid lägre.
Storstad är också mer mediautrymme och större uppmärksamhet. Det är därför bra för Allsvenskan som helhet när det går bra för storstadslagen.
Det är förhoppningsvis nu så att AIK Fotboll AB:s ledning får möjlighet att i lugn och ro fortsätta att utveckla ekonomin och affärerna utan alltför mycket gnäll och ifrågasättande från medlemmarna i den ideella föreningen.
De andra ägarna lär känna en större trygghet med sin investering nu än i oktober ifjol.
"Förbundet gjorde misstaget att gå all in"
Lars-Åke Lagrell har i Aftonbladet försvarat sig med att jag skriver utan information, dvs att mina slutsatser saknar bakomliggande fakta medan de har räknat.
Det är en totalt felaktig beskrivning av läget. Det moderna digitala samhället ger oss alla tillgång till alla fakta vi behöver.
Här finns alla fakta
Det underlag som finns rörande arenor och Nationalarenan kan kort beskrivas som följer:
• Allabolag.se har boksluten för Globenbolagen.
• Globens hemsida har antalet event och antalet besökare. Motsvarande finns för de andra arenorna.
• Allabolag.se har boksluten för bolagen runt Nationalarenan.
• Solna publicerade en revisionsrapport om Nationalarenan som innehöll antal planerade event och antal besökare för 2013.
Förundersökning, rapporter, underlag
• Förundersökningen i mutåtalet omfattar aktieägaravtal, affärsplaner, beslutsunderlag för Nationalarenan, dvs dokument som normalt ses som konfidentiella i ett bolag.
• Globen har publicerat ett antal trendrapporter, dvs sammanfattningar om hur arenor utvecklas och eventmarknaden utvecklas.
• Sveriges kommuner och Landsting har tagit fram underlag för ”kommuner och arenor” som deras tidning Dagens Samhälle har skrivit.
• Matt Rosettis föredrag på branschmässan om arenautveckling. Matt är förmodligen världsbäst på hur man ökar omsättning.
• Bloggen ”den osynliga handen” där Kristof Vogel har räknat fram intäkt per matchstol för allsvenskan.
• AIK har publicerat sin hyra på Råsunda om 250.000 kronor per match.
Bara att jämföra förutsättningarna
Ovanstående ger tillsammans all nödvändig indata för att bedöma hur arenamarknaden ser ut i Stockholm, resten är en stund med Excel. Ingen som kan använda Google och följer arenamarknaden kan påstås vara ”utan aning”.
Slutsatsen att Stockholmsarenan vinner ”arenakriget” är också ganska enkel att komma fram till. När man jämför förutsättningarna så är det som följer:
Stockholmsarenan är mindre vilket ökar mängden lämpliga fullsatta event, dvs ger dem en bättre eventmarknad.
Globe arenas (driftsbolaget) genomför varje år ca 300 event om året, de har fyra arenor i olika storlekar och organisation som jobbar mot hela marknaden.
En ägare med 5 miljarder
Globenarenorna ägs av en ägare med 5 miljarder i vinst och 70 miljarder i tillgångar medan största ägare i Nationalarenan är SvFF med förlust och 350 miljoner i kapital.
Globearenas är en del av en global jätte på arenaområdet med globala avtal med konsertarrangörer, inköpssamverkan, erfarenhetsutbyte.
Nationalarenan får inte shoppingcentret som skulle säkerställa folkliv i området, infrastruktur med mera. Nu blir Nationalarenan ensamt på en stenöken under många år.
Den globala Konsertmarknaden har i stor utsträckning flyttat till Asien där vinster per konsert är väsentligt högre.
Så hade förbundet blivit en vinnare
Problemet är inte vare sig ambitioner eller vilja och båda arenorna blir bra. Problemet är att marknaden måste skapas, den finns inte idag och när tre arenor (inklusive Stadion) konkurrerar om eventen kommer arrangörerna öka sina marginaler och arenaägaren minska sina.
Problemet är att politikerna i kommuner som gränsar till varandra och som delar upptagningsområde gått vidare med respektive arena trots att de måste ha insett att förutsättningarna förändrats dramatiskt.
Det blir mer och mer uppenbart att SvFF hade varit en garanterad vinnare om man sålt Råsunda och lagt landskamperna på Stockholmsarenan, Ullevi, Malmö till låg kostnad och goda marginaler.
Lagrell & co gick all in
Istället har man gått ”all in” på en alldeles för svag hand. Enligt de uppgifter jag har fått så har Lars-Åke Lagrell varit drivande genom hela processen, dvs den som drivit fram hela investeringen.
Här kan jag ha fel, det är andrahandsuppgifter, men fotbolls-Sverige beter sig som sosseriet gjorde i Johultsaffären, dvs de sprider negativ information och läcker uppgifter. Ofta i min inkorg.
I det arenakrig som nu skapas har Globenområdet stridsvanare soldater, internationellt flygunderstöd, en erfaren general, en större försvarsbudget och ett flexiblare slagfält. Sedan är krig alltid dyrt för alla.
"I Solna sitter man med Svarte Petter"
Med tanke på inslaget på www.svt.se finns det några kommentarer för att motivera rätt tydliga uttalanden. Så här ser jag på att Svenska Fotbollsförbundet äger 33 procent av både fastighets och driftsbolagen för Nationalarenan.
Fotbollsförbundet kommer att gå med förlust 2011 och med vinst 2012 tack vare att man klarade EM-biljetten vilket påstås ge ca 100 miljoner kronor. Stort grattis till detta. Förbundet gick med ca 40 miljoner i operativ förlust 2010.
Tvingas skriva ned lånen
Fotbollsförbundet har 150 anställda och omsätter knappt 250 miljoner (allt 2010). Det egna kapitalet uppgår till 360 miljoner och består primärt numera av ägandet i Nationalarenan.
Det torde vara välkänt numera är att jag är övertygad om att Nationalarenan kommer att ha avsevärda förluster under ett stort antal år.
Min bedömning är också att när intäkterna inte motsvarar investeringen kommer Swedbank tvinga fram en nedskrivning av lånen. Tar man Globens nyckeltal (kronor hyra per arenabesökare) och antalet besökare som Nationalarenan räknar med 2013 ger det fastighetsbolaget 22 miljoner i intäkter.
Även om man lånat pengarna till en låg ränta så motsvarar det en ränta på 0,5 procent. Är det troligt att Swedbank lånat ut ca 2 miljarder till den räntan?
50 miljoner back per år
Sedan skall fastigheten underhållas, skrivas av och repareras. Med ett nyckeltal från fastighetsbranschen så kan man räkna med 6 procent av investeringen som realistisk totalkostnad. Det är i runda slängar 180 miljoner.
Årlig förlust är då 158 miljoner, dvs lite drygt 50 miljoner per år för SvFF att tugga i sig.
Till det kommer driftbolagets förluster. Att driftsbolaget går med förlust oavsett hur duktiga man är för 2011 och 2012 är naturligt. 2013 är hela året och då bedömer jag, åter med nyckeltal från andra arenor att den hamnar på ca 50 miljoner minus.
...men arenan står kvar
Med en sammanlagd andel på ca 65 miljoner om året i SvFFs förlusttäckning tar det ca 5,5 år innan SvFF har förbrukat eget kapital.
Vad är då alternativen undrar vän av ordning, exempelvis de ideologiskt vänstervridna kamraterna i Göteborgsdistriktet som dessutom insett att det inte kommer att spelas några landskamper i vare sig Göteborg eller Malmö de kommande 20 åren?
Tja, det finns många svar på den frågan.
Fakta är att det är en fantastisk arena som kommer att finnas där i många år. Och även vid ägarbyten, konkurser, rekonstruktioner finns arenan kvar.
Swedbank vill inte ta över
Min beräkning är att vid en värdering på 880 miljoner, med lån på 75 procent, så kan den lämna marknadsmässig avkastning till ägare. Så hela pengen är inte borta.
SvFF har för lånen lämnat sina aktier i fastighetsbolaget som säkerhet. Så har Peab, Fabege och Jernhusen också gjort.
Det vi vet med säkerhet är att det sista Swedbank vill är att överta ägandet, i synnerhet om resultaten är usla. Det finns alltså en förhandlingssituation med banken.
Svarte Petter - i Solnas stadshus
Solna sitter med Svarte Petter, dvs deras borgen är i cash och de har pengarna. Vore jag Solna stad skulle jag redan idag kolla om man kan bli av med ägandet mot att man pyntar in sin borgen.
Kan låta som att kasta pengar i sjön, men man blir av med något som förmodligen redan är förbrukat och man sliper sin del av framtida driftförluster.
Men någon egentlig lösning hittar jag inte. Det är trist att något så fantastiskt inte får rätt förutsättningar för att vi får en så extrem överetablering i Stockholm
"Arenorna måste anpassas till verkligheten"
Den ekonomiska strukturen i dagens arena-Sverige är enkel att beskriva. Med några få undantag där elitserien i ishockey står ut som en väl fungerande miljö utgör dessa anläggningar ett svart hål för kommunerna.
SvT gör en större granskning av arenasituationen i Sverige. Måndagens sändningar hade fokus på läget i Stockholm med undertecknad som en av de intervjuade.
I november på SKL (Sveriges kommuner och Landsting) stora kvalitetsmässa i Göteborg finns de kommunala kostnaderna för arenor med som punkt för ett seminarium då jag också ska medverka.
Bara vackra ord
Se på fotbollen och förutsättningarna.
Sporten har i sin högsta division (29:a i Europa) i genomsnitt 7 000 besökare. Intäkten per matchstol ligger på futtiga 58 kronor. Konsumtionen på arenan ligger på 8 spänn per besökare. Ovanstående genomsnitt gör i praktiken ingen av arenorna lönsamma för arenaägarna.
Lök på laxen är att SvFF utan några som helst ekonomiska konsekvensanalyser lägger på nya regelverk som kostar hundratals miljoner i ombyggnader.
De så kallade indirekta intäkterna, dvs de pengar som spenderas runt omkring eventen och skapar sysselsättning och därigenom kommunala intäkter är bara vackra ord.
Anders E Borg den verkliga vinnaren
Den forskning som finns på området har sällan lyckats påvisa några större intäkter. Snodde följande text om professor Humphrey från Johanna Grafs blogg då den var för bra för att inte spridas vidare:
Professorn i idrotts- och turistekonomi Brad Humphreys vid University of Illinois har studerat teorin "If you build it, they will come … with wallets bulging, eager to exchange greenbacks for peanuts, popcorn, hot dogs and beer..." och kommit fram till det deprimerande resultatet: “Our conclusion, and that of nearly all academic economists studying this issue, is that professional sports generally have little, if any, positive effect on a city’s economy”.
Arenor är däremot rena spargrisen för Anders E Borg, dvs staten tjänar pengar utan att satsa några. Energiskatter, moms, källskatter, alkohlskatter gör att varje event levererar ca 50 procent av totalomsättningen i skatter.
Nöjesarrangörer gynnas
Klubbarna lyckas ofta hantera sina kostnader för arenan men äger man driften kan man hamna i ett MFF-läge där fel organisation skapade en förlust på 30 miljoner första året.
Arrangörer som Live Nations tjänar pengar genom att spela ut arenor mot varandra och lägga konserten hos den som kräver lägst hyra för eventet.
Skall vi då sluta bygga arenor i Sverige? Nej, självfallet inte. Däremot är det tveksamt om kommuner skall spendera mer på arenor.
Ett underskott på stolar behövs
En lagom stor arena på en ort med underskott av stolar kan fortfarande skapa lönsamhet med rätt ägare, rätt eventstruktur och rätt upptagningsområde.
Men Solna kommun kommer under många år framåt varje år ta beslut om att täcka av sin del av driftunderskottet i Nationalarenan.
Här får man dessutom problemet att den största ägaren SvFF inte kommer att ha pengar att betala med.
"Vi betalar inte"
Nej, det handlar inte om Dario Fo’s klassiska epos av socialistisk karaktär utan om idrottsbolag som inte vill betala för polisens arbete under deras matcher. Det är så enkelt att i det här fallet har idrottsbolagen rätt och polisens jurister fel.
Bakgrunden är som alla vet att som lagen från 1993 är skriven så skall vissa event bära sina egna kostnader för polisinsatser. Polisen har utifrån en lag som bara talar om syfte med eventet valt definitionen att ett event med vinstsyfte är ett event som genomförs av ett Aktiebolag.
Det är en gravt felaktig tolkning.
..om eventet har ett vinstsyfte
Örgrytedomen kom fram till att ett AB aldrig kan ha ett annat syfte än att berika sina ägare. Skälet till att det här är så principiellt viktigt för staten är självfallet att staten tar ut skatt på vinsten och bolagsskatterna är en mycket stor intäktskälla.
Det har polisen tolkat så att ägandeformen styr om eventet har ett vinstsyfte. Den intellektuella stringensen i den slutsatsen är på samma nivå som när George W Bush sa, om du inte är med oss är du mot oss.
En ideell förening kan inte ha som syfte att dela ut vinst till ägare då man inte har några ägare. En ideell förening får gå med vinst så länge vinsten återinvesteras i verksamheten. Så långt kan man få för sig att en ideell förening inte driver event med vinstsyfte men det är på intet sätt en korrekt tolkning.
Ska ägandeformen bestämma?
Då föreligger ett läge där polisen anser sig kunna fakturera arrangörer av event där det krävs polisbevakning om arrangören av eventet är ett bolag.
Det får ur ett principiellt perspektiv antas vara bra om svensk polis följer svensk lag.
Alternativet att polisen inte följer svensk lag är nämligen lite tråkigt.
Frågan är då om polisen gjort en korrekt tolkning där man gått på ägandeformen som grund för syfte med event.
Lika kommersiella de också
Det som idrottsbolagen upplever som orättvist är självfallet att de event som arrangeras av ideella föreningar från alla aspekter är lika kommersiella och med samma syfte att optimera vinsten från matchen ifråga.
Oavsett vem som gör den här analysen så kommer man fram till samma sak.
Det är inte ägandeformen som avgör om eventet/matchen är kommersiellt, det är syftet med eventet som lagen tar fasta på.
Principiella grunder
Det finns två principiella grunder i den här frågan:
- Så länge polisen har våldsmonopol kan inte deras tjänster vara till salu och kostnaden för polisen är solidariskt finansierad via skattsedel.
- Kommersiella aktörer skall inte kunna tjäna pengar på aktiviteter som innebär kostnader för polisen.
En lagändring som jämställer idrottsbolag med idrottsföreningar är inte möjlig enligt beskrivningen ovan. En lagändring som innebär att amerikanska Live Nations också får polisbevakning gratis kommer inte att vara enkelt att få politikerna med sig på.
Staten tjänar alltid mest
Det finns dock goda logiska skäl till varför staten skall bära de här kostnaderna, Staten är nämligen alltid den som tjänar mest och betalar minst när totala arenaintäkter fördelas.
Statens andel av intäkterna är som högst i den upplevelseindustri där elitidrotten verkar.
Den enkla lösningen är självfallet genial i min bok. Om regeringen säger åt polisen att lagen skall tolkas så att den inte gäller för event/matcher som är underställda RF:s regelverk (ett regelverk som bygger på ideell folkrörelse) så är problemet ur världen.
Om regeringen är smart, då...
Är regeringen smart kan man enkelt kombinera detta med lite motkrav på idrotten för att minska polisens kostnader. Det bör idrotten ställa upp på.
Men, det viktiga för idrotten är att lyckas med det övergripande, nämligen att få Anders Borg och grabbarna att förstå att kommersiell idrott är en tillväxtindustri med mycket hög andel leverans av skattepengar till statskassan. Detta oavsett ägandeform.
Det är enda vägen, en lång och knixig väg men innan den acceptansen finns så kommer inte idrotten få regeringens öra.
"Ideologins nederlag visas i Djurgården"
DIF Invest AB går nu ut med en nyemission på knappa nio millar. Det är en seriös aktör och ett korrekt erbjudande som utöver en god ränta som avkastning också ger DIF kapital att utveckla fotbollsaffären.
Erbjudandet är riktat till privatpersoner. Vore jag Djurgårdare med pengar över skulle jag teckna minst en andel om 2 500 kronor.
Champions League möjligt, om...
Djurgårdens IF eller det bolag som bedriver seriespel inom ramen för RF:s och SvFF:s stadgar kan inte göra den här typen av affärer på grund av ett regelverk som lever kvar sedan förra seklets början.
Djurgården Fotboll är en av ca 30 aktörer på den del av upplevelseindustrin som är idrottsbaserad och har en sådan position som gör att klubben skulle kunna attrahera väsentligt externt kapital.
Ja, till och med driva verksamheten med CL som realistiskt mål om inte idéer från 1904 styrde hur dagens verklighet skall hanteras.
Därför får vi kreativa alternativa lösningar som DIF invest AB. Notera att det inte finns någon som helst anledning att kritisera DIF Invest AB eller personerna bakom eller deras agerande. De agerar seriöst med stora Djurgårdshjärtan och i syfte att hjälpa Djurgården fotboll.
Antik socialdemokratisk idé
Hade inte den obsoleta, antika och socialdemokratiska idén om att bara ideella föreningar räknas som fina medan företag räknas som fula fått leva kvar som staty över ett samhälle som inte längre finns hade det funnits enklare och för DIF fotboll bättre lösningar.
När dessutom folkrörelsedemokratin sedan länge gått i graven blir motståndet mot att ta bort 51-procentsregeln patetiskt.
Att fäktningsförbundet, i form av en ideologiskt verklighetsfrånvänd ordförande och hans hejdukar skall kunna bromsa ändringen på RIM gör det än mer tragiskt.
Fäktningsförbundets ledning lever inte i denna världen. Citat från deras framtidsdokument från 2008 ” bred folkrörelse med drygt 40 klubbar och drygt 4 200 aktiva” bevisar det tydligt.
Verbal psykofarmaka
Fakta är enkla - Fotboll, Ishockey, Golf och Ridning är de enda breda folkrörelserna inom idrotten i Sverige och golfen som idag inte ens har en halv miljon medlemmar och färre än en miljon utövare får nog ses som lite mullig snarare än bred.
Att kalla en pseudoverksamhet med 4 200 medlemmar som bred folkrörelse är dock inte att se som medveten lögn gentemot svenska folket utan skall i ärlighetens namn ses som internt riktad nödvändig verbal psykofarmaka för de förtroendevalda i förbundet.
Det blir svårt att agera som lika bland likar i RF-sammanhang om man redan från början har accepterat att man har minst snopp (grabbig tillvaro det där RF).
Spelarkontrakt ägs av andra
Konsekvensen av 51-procentregeln är att Djurgårdens fotboll inte kan bygga värden i verksamheten utan behovet av externt kapital leder till att balansräkningen diluteras då primärkapitalet (spelarkontrakten) delvis ägs av andra.
Att den ideella föreningen DIF kan fortsätta med ideell ungdomsverksamhet torde vara självklart för alla utom för Liljegren&co.
En bättre, renare och enklare modell hade varit ett DIF Fotboll AB som kunde ägas av externa parter där man genom samarbetsavtal hanterar varumärket och regelverket för hur bolaget får agera (kan Volvo lösa det här så kan alla).
Då hade vi med stor sannolikhet haft ett mer idrottsligt framgångsrikt DIF såväl som andra elitföreningar i de stora arenaidrotterna.
"Bra jobbat av AIK-arna"
Idag kom det sedan länge väntade beslutet. AIK:s arenagrupp rekommenderar AIK Fotboll AB att teckna avtal med Nationalarenan för spel i Allsvenskan från 2013. Det finns i nuläget inte en stavelse i texten som motsäger att AIK fortfarande vill bygga en egen arena i Sundbyberg för spel från ca 2017-2018 vilket intresseklubben antecknar.
Slutsatserna är nu som följer:
• AIK är att gratulera. Man har skickligt spelat ut aktörerna och det avtal som nu skall tecknas kommer att ge AIK ett bättre matchnetto än vad Råsunda har genererat. AIK kommer att få en starkare ekonomi (om man behåller publiksnittet).
• AIK har också med stor sannolikhet säkerställt ett ökat stöd från Solna stad till föreningens verksamhet. Det är troligt men förmodligen inte påvisbart (så klantiga får de inte vara) att Solna här har brutit mot kommunallagen genom särbehandling.
• AIK:s 20-25 matcher ger inte Arenabolaget mer än 10 miljoner kronor i intäkter, dvs en tredjedel av det planerade antalet event som redan från början är optimistiskt och inte ger mer än 3 procent av den nödvändiga intäkten.
• Om Solna stads revisorer får granska avtalet kommer deras slutsats att vara att intäkten för arenan skapar risk för att banken kräver in stadens borgensåtaganden. Nu lär de inte få granska avtalet så frågan faller. Solnas invånare lär även fortsättningsvis sväva i okunskap om riskerna. Nu har Solna råd att ta hela smällen och frågan är om man inte borde göra det nu, innan driftsförlusterna tillkommer.
AIK har allt att vinna
Initialt kommer AIK att kunna höja publiksnittet ordentligt då arenan är fantastisk och värt ett besök i sig. Även över tid bör arenan genom ökad bekvämlighet och service kunna ge ett högre publiksnitt. Regn och kyla försvinner som problem.
Det är vidare troligt att AIK kan höja snittpriset på biljetter med undantag av ståplatspubliken där klacken fungerar som en militant fackförening av Arthur Scargill modell. Hade de älskat AIK hade klacken accepterat en ordentlig höjning.
Det mest spännande våren 2013 bli att se hur snabbt de stora fläktarna kan suga bort röken från 100 bengaler. Jag tror de klarar tio minuter om de går upp på fullt. Då blir det till att hålla i hatten.
En första redovisning...
Sammanfattningsvis så är AIK att gratulera. Skickligt jobbat av alla inblandade.
I juni 2014 blir sedan arenaägaren och arenaoperatörens första hela årsredovisning med drift under hela perioden publika, d.v.s. precis lagom till valrörelsen med andra ord.
Undrar hur många dagisfröknar, lärare och äldrevårdare som Johanna Graf och övriga i opposition i Solna kan räkna om de siffrorna till?
Tala om dominoeffekt. Först lämnar Malmös sportchef Björn Liljander för konkurrenten HV 71 – trots två och ett halvt år kvar på kontraktet. Liljander hade spelat under täcket med Malmö en längre tid, det visar mail i hans dator.
Malmö-duon Mats Larsson, ordförande och Patrik Sylvegård, klubbdirektör, har snabbt ett huvudspår som ersättare, nämligen allsvenska IK Oskarshamns sportchef Oscar Alsenfelt, tidigare just Malmö-målvakt, nu med kontrakt till och med 2027, underskrivet den 8 februari i år, med smålänningarna.
Stockholmarna och Göteborg-arna samarbetade. Allt var så bra och samarbetet hyllades flera gånger om och än mera – för samtidigt utnämndes Gamla Ullevi till damlandslagets nationalarena.
Nu är det ingen som skakar hand längre och överenskommelsen rivs
Svenska Fotbollförbundet deklarerar en ny strategi med en visionen ”Fotboll för alla överallt”.
Efter Luleå är det nu Brynäs som i bestraffas med böter på 5 000 kronor samt förbud mot supporterartiklar på läktarplats i kommande fem matcher på bortais, så kallat flaggförbud..
Det var efter Brynäs-seger i Leksand, 4-1 den 28 november, som pyrotekniskt material antändes av Brynäs-klacken i Tegera Arena.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
En prenumerant i handbollsklubben vann 100 000 på senaste dragningen i JOYNA, ett digitalt lotteri från ideella Folkspel. Samtidigt fick Rimbo HK, som sålde lotten, samma summa.
– Ett oerhört viktigt tillskott till vår verksamhet, säger styrelsemedlem Therese Hurtig.
Utan att uppgörelsen fått särskilt stor uppmärksamhet har Sverige gått in i Macolinkonventionen
Regeringen tog beslutet att Sverige ska bli en del av Europarådets konvention mot matchfixning, den så kallade Macolinkonventionen. Det är ett led i att bekämpa Matchfixning som växer internationellt och utgör ett starkt hot mot idrotten - och Sverige är inget undantag.
Tiden är inne… Svenska vinterhjältar på skidor gör entré igen i TV. Den alpina säsongen drar igång på Viaplay Vinter. Premiären sker i Sölden med storslalom för både damer och herrar. Men helgen bjudet ocks på ett antal fotbollsmatcher, eroende på vilken tv-kanal du har.
Du som gillar att se idrottsdramatik på TV får fullt upp i helgen.
Mästartiteln är säkrad, men det betyder inte att arbetsro infinner sig i Malmö FF. Många spelarfrågor behöver slutföras.
På tisdagen tillkännagav MFF-ledningen att skyttekungen Isaac Kiese Thelin förlänger sitt kontrakt med MFF. Den 32-årige forwardens nya avtal gäller till och med 2026.
