Nej, det handlar inte om Dario Fo’s klassiska epos av socialistisk karaktär utan om idrottsbolag som inte vill betala för polisens arbete under deras matcher. Det är så enkelt att i det här fallet har idrottsbolagen rätt och polisens jurister fel.

Bakgrunden är som alla vet att som lagen från 1993 är skriven så skall vissa event bära sina egna kostnader för polisinsatser. Polisen har utifrån en lag som bara talar om syfte med eventet valt definitionen att ett event med vinstsyfte är ett event som genomförs av ett Aktiebolag.

Det är en gravt felaktig tolkning. 

..om eventet har ett vinstsyfte

Örgrytedomen kom fram till att ett AB aldrig kan ha ett annat syfte än att berika sina ägare. Skälet till att det här är så principiellt viktigt för staten är självfallet att staten tar ut skatt på vinsten och bolagsskatterna är en mycket stor intäktskälla.

Det har polisen tolkat så att ägandeformen styr om eventet har ett vinstsyfte.  Den intellektuella stringensen i den slutsatsen är på samma nivå som när George W Bush sa, om du inte är med oss är du mot oss.

En ideell förening kan inte ha som syfte att dela ut vinst till ägare då man inte har några ägare. En ideell förening får gå med vinst så länge vinsten återinvesteras i verksamheten. Så långt kan man få för sig att en ideell förening inte driver event med vinstsyfte men det är på intet sätt en korrekt tolkning.

Ska ägandeformen bestämma?

Då föreligger ett läge där polisen anser sig kunna fakturera arrangörer av event där det krävs polisbevakning om arrangören av eventet är ett bolag.

Det får ur ett principiellt perspektiv antas vara bra om svensk polis följer svensk lag.

Alternativet att polisen inte följer svensk lag är nämligen lite tråkigt.

Frågan är då om polisen gjort en korrekt tolkning där man gått på ägandeformen som grund för syfte med event.

Lika kommersiella de också

Det som idrottsbolagen upplever som orättvist är självfallet att de event som arrangeras av ideella föreningar från alla aspekter är lika kommersiella och med samma syfte att optimera vinsten från matchen ifråga.

Oavsett vem som gör den här analysen så kommer man fram till samma sak.

Det är inte ägandeformen som avgör om eventet/matchen är kommersiellt, det är syftet med eventet som lagen tar fasta på.

Principiella grunder

Det finns två principiella grunder i den här frågan:

• Så länge polisen har våldsmonopol kan inte deras tjänster vara till salu och kostnaden för polisen är solidariskt finansierad via skattsedel.
• Kommersiella aktörer skall inte kunna tjäna pengar på aktiviteter som innebär kostnader för polisen.

En lagändring som jämställer idrottsbolag med idrottsföreningar är inte möjlig enligt beskrivningen ovan. En lagändring som innebär att amerikanska Live Nations också får polisbevakning gratis kommer inte att vara enkelt att få politikerna med sig på.

Staten tjänar alltid mest

Det finns dock goda logiska skäl till varför staten skall bära de här kostnaderna, Staten är nämligen alltid den som tjänar mest och betalar minst när totala arenaintäkter fördelas.

Statens andel av intäkterna är som högst i den upplevelseindustri där elitidrotten verkar.

Den enkla lösningen är självfallet genial i min bok. Om regeringen säger åt polisen att lagen skall tolkas så att den inte gäller för event/matcher som är underställda RF:s regelverk (ett regelverk som bygger på ideell folkrörelse) så är problemet ur världen.

Om regeringen är smart, då...

Är regeringen smart kan man enkelt kombinera detta med lite motkrav på idrotten för att minska polisens kostnader. Det bör idrotten ställa upp på.

Men, det viktiga för idrotten är att lyckas med det övergripande, nämligen att få Anders Borg och grabbarna att förstå att kommersiell idrott är en tillväxtindustri med mycket hög andel leverans av skattepengar till statskassan. Detta oavsett ägandeform.

Det är enda vägen, en lång och knixig väg men innan den acceptansen finns så kommer inte idrotten få regeringens öra.