När Statsbudgeten för 2012 presenterades idag så innehöll den allvarlig kritik mot idrottsrörelsen för att den inte lyckats få fram fler kvinnor bland aktiva och få med fler kvinnor med invandrarbakgrund.

Det är också motiveringen till ett stöd på samma nivå i tre år framåt, dvs i realiteten en sänkning. Det är dumt, okunnigt och samhällsskadligt agerat av regeringen.

Det bör påpekas att det är min egen regering jag nu kritiserar, viktigt då idrotten historiskt har haft nära kopplingar till sosseriet och kritiken tappar värde om den antas komma från oppositionen.

Blundat för händelserna

Först och främst så vore kritiken mer berättigad om den hade handlat om de politiska partierna som tappar medlemmar såväl som aktiva i en hastighet som vida överstiger idrottsrörelsens.

Någon sänkning av partistöd har jag inte sett förslag på.

Sen är det så att den här regeringen, den förra och ett gäng i rad de senaste 30 åren har blundat för det som händer i vårt samhälle och skapat en idrottsrörelse som är helt beroende av pengar från föräldrar för att fungera.

Då bör vi vända på frågan och börja med varför staten skall stödja idrott och primärt ungdomsidrott.

Många avgörande skäl

Det finns flera skäl.

• Idrottande ungdomar får bättre kondition, orkar mer och har lättare ta till sig kunskap i skolan.

• Idrottande ungdomar hamnar i grupp under ledning av vuxna, dvs motverkar mobbing, ett område där skolan verkar ha gett upp.

• Idrottande ungdomar får lära sig följa regler och göra som ledare säger och varför det är den enda fungerande modellen, nog så viktigt för att skapa anställningsbara unga människor.

• Barnfetma och fetma längre upp i ålder är ett folkhälsoproblem som kostar samhället tiotals miljarder per år.

• Idrottsrörelsen är fortfarande en demokratisk folkrörelse och vi behöver göra allt vi kan för att bevara den kultur som vårt politiska styrsystem bygger på.

Bara förunnat de med pengar

Nu är läget att konkurrensen om unga människors tid ökar och modellerna för föreningslivet är gamla vilket medför att det blir svårare att rekrytera. Effekten är att bara medelklassen och de välutbildade blir de som har råd och energi att få in sina barn i idrotten, eftersom de vet att det är bra för barnen.

Som förälder till en fotbollsspelande 15-årig tjej kan det lätt gå 20 000 kronor per år till turneringar, träningsläger, matcher med mera.

Då får vi de välavlönades barn som de enda idrottande.

Regeringen måste visa att de menar allvar

Det är kostnader som inte den ideella föreningen kan bära när de idag har så höga kostnader för energi, planhyror, personal och mycket annat.

Om Regeringen menar allvar med att man vill minska utanförskapet är väsentligt mera pengar till idrotten den billigaste vägen. Regeringen är fortfarande på plus för idrotten bidrar med tiotals miljarder i skatter.

Idrotten i allmänhet och RF i synnerhet förtjänar en liten släng av sleven. Här har man målat modellen med den ideella föreningen som grund för mera bidrag istället för att tydligt påtala samhällsförändringen och att idrotten numera är en närande del som skapar skattepengar snarare än en tärande som bärs av bidrag.

Glömt eller inte motiverat

RF har glömt eller inte velat motivera för staten varför det är lönsamt satsa mer på idrott precis som det är samhällsekonomiskt lönsamt att tågen går även om det är vinter så att SJ kan leverera vinster och skatter och vi andra tillväxt.

Konsekvensen av fel kommunikation under många år blev tydlig idag. Regeringen gör dumma saker för att den inte förstår och den förstår inte för att ingen har informerat dem.

Samtidigt blir hyckleriet totalt med passusen om unga invandrarflickor.

En misslyckad migration

Om stat och kommun såg till att deras föräldrar integrerades i samhället, så får idrotten förutsättningar att fånga upp deras barn men bara då.

Logiken vi har misslyckats med migrationen och då bestraffar vi idrotten är inte den bästa.

Golfen och skidåkningen kan ses som två exempel på idrotter som bara får invandrarbarn i tredje generationen.

De har ingen kultur med sig hemifrån och då hamnar de aldrig i ett läge att idrotten kan fånga upp dem.

Regeringen agerar på ett sätt som skadar Sverige med fel motivering

Fakta:

Regeringen kritiserar i sin budget för 2012 idrottsrörelsen för att den inte lyckats nå nya grupper av människor.
"Andelen kvinnor på beslutande befattningar inom idrottsrörelsen är avsevärt lägre än andelen kvinnor bland aktiva medlemmar."
Regeringen noterar även brister vad gäller etnicitet och kulturell mångfald, i synnerhet vad gäller flickor med invandrarbakgrund.
Idrottsrörelsen får nästa år, och tre år framåt, samma anslag som förra året, 1,705 miljarder kronor.

I mars 2012 avgår Lagrell. Han blev vald till ordförande 1991 och enligt Wikipedia så är hans främsta merit att han är ”ämbetsman med socialdemokratisk inriktning”.

Lagrell är mycket skicklig. Han är en maktspelare av rang, förmodligen tvåa i Sverige efter Vingåkers Machiavelli och då pratar vi Manchester United-nivå, inte Hammarby.

Elak och intelligent...

Han har en politisk fingertoppskänsla. Jag antar att han är elak, egoistisk och samtidigt socialt intelligent. Det är liksom förutsättningen för hans typ av karriär och ingen kritik.

Han har gjort mycket bra för fotbollen och borträknat investeringen i Nationalarenan som jag bedömer kommer att skada Svenska Fotbollsförbundet förtjänar han alla medaljer som finns.

Nu skall det väljas efterträdare. Det finns fyra kandidater. Två äldre män i min ålder, en äldre kvinna, också i min ålder och en nestor som får mig att framstå som tillhörande de yngre. Nu skall vi inte åldersdiskriminera och trist faktum är att för val av förtroendevalda inom idrotten så är +50 snarare en förutsättning.

Det beror tyvärr på att det sällan finns yngre kandidater som vill ta på sig uppdragen.

Fyra stora problem

Vi antar att det handlar om ett tioårigt engagemang. Hur ser då utmaningarna ut, dvs vad skall den nya ordförande klara av att hantera? Ingen vet vad som händer på tio år men trenderna indikerar de här problemen:

1. En växande konflikt om pengar med elitlagen.
2. Huliganerna
3. Kvaliteten
4. Folkrörelsedemokratin
5. Förlusterna från nationalarenan

På punkt ett så kan inte de allsvenska lagen lyfta serien och skapa långsiktig attraktionskraft om man inte finner modeller att tjäna mer pengar, samverka mer och den vägen blir man en egen maktfaktor, utifrån dagens läge är det minst fem år dit men riktningen är tydlig.

Huliganproblemet löser sig

Allsvenskan kommer under perioden att bolagiseras med privata investorer och skilja ut sig tydligt från bredden. Här blir det garanterat konflikter om makt, pengar, låna ut spelare till landslag, seriekalender med mera.

Huliganerna tror jag man löser. Kan låta optimistiskt men om fem år tror jag problemen är borta. Det enda som krävs är att man ser dem som ett fotbollsproblem och inte som ett samhällsproblem, dvs man bestämmer sig för att lösa problemet.

Kvaliteten är en större besvärlighet och får frågorna runt euron att framstå som enkla att lösa. Vi borde utifrån BNP per capita ligga på sämst tionde plats i Europa men vad som krävs för att ta sig dit har jag ingen aning om. Kan bero på att jag är bättre på balansräkningar än på fotbollssparkande.

Nationalarenan tar mest tid

Å andra sidan kan SvFF ta tag i bekymret att attrahera ungdomar så får Svensk Elitfotboll lösa allsvenskans kvalitet.

Folkrörelsedemokratin. Fotbollsförbundet har vare sig större eller mindre problem än andra folkrörelser, men frågan kvarstår - hur skall man skapa en struktur för det moderna samhället med demokratisk folkrörelse om nu ingen vill gå på årsmöten och vara förtroendevald?

Nationalarenan. En enkel bedömning ger vid handen att perioden 2012 till 2021 kommer ekonomin i Nationalarenan ta mera tid på styrelsemöten än juniorfotbollen.

Välj en kvinna!

Här bör fotbollen göra en fuling och lägga ägandet i ett separat bolag som går att sätta i konkurs (eventuellt har man redan gjort det men jag har bett om underlag flera gånger utan att få dem).

Sedan återstår bara att hantera en ålderdomlig obsolet struktur med distrikt (modellen infördes av Axel Oxenstierna vid en tidpunkt då e-mail var lika sällsynt som tåg, bilar, flygplan och telefoner).

Även om Micke Santoft är formidabel i sin roll som generalsekreterare så känns det som det är stålmannen vi letar efter. Alternativt får man göra som i alla lägen där det krävs någon som levererar mer. Man får välja en kvinna.

Tisdag och onsdag nästa vecka är det Branschforum för sponsrings-, arena- och eventverksamheten på Globen. Med många kända talare av hög kvalitet och självfallet kommer ”alla” att vara där.

Ett ganska genomgående tema handlar om hur vi utvecklar arenaupplevelsen. Svaret finns självfallet på alla områden, dvs allt från ny teknik, nya betalsystem till säkerhet och mjuka sociala faktorer.

Wifi måste det bara finnas

Ofta är det så att hårda och mjuka värden hör ihop. Wifi i arenan som alla kan använda med hög hastighet var onödigt för tre år sedan men är livsnödvändigt nu. GSM/3G fungerar inte när så många personer skall dela på nätet.

Vilken 17-åring följer idag med farsan på fotboll om han inte kan uppdatera sin Facebook, chatta med polarna och därmed finnas?

Att ha ett wifi där alla samtidigt skall titta på målet från en match på en annan arena i sin surfplatta/mobil är en mångmiljoninvestering. Ta det gånger den svenska arenamängden och vi pratar en halv miljard.

Här är framtiden

Nu kommer jag självfallet att vara där och lyssna och det är värt både tid och pengar att göra det för er alla, men en sammanfattning av vad som sägs några dagar i förväg kommer nedan. Jag får återkomma om jag hade fel på någon punkt. Det har faktiskt hänt…

• Konkurrensen om arenabesökaren hårdnar.
• Arenabesökarens krav på upplevelse per satsad timme fritid ökar
• Det uppkopplade samhället når arenan.
• Besökaren vill bli behandlad som individ, inte som en del av ett kollektiv.
• Köfria arenor blir vinnare.
• Arrangör måste regissera all dötid.
• Att höja de sociala aspekterna är viktigare, enklare och billigaste sättet att skapa återkommande kunder.

Det här får effekter på hur arenan måste se ut, på it-system, logistik av allt som säljs såväl som flödet av människor.

Men, den dagen vi har en kvalitativ arenaupplevelse är när tjejerna kan gå på damtoa utan att köa och det dessutom är rent och snyggt på toaletten.

SvFF bjöd in till visning av nationalarenan. Den blir fullständigt fantastisk. Det är bara att konstatera. Det har heller aldrig någonsin ifrågasatts.

Det intressanta för mig som inte riktigt såg de närvarande landslagsspelarna som viktiga, även om jag kände igen fyra, kanske fem av dem, var istället det ledande företrädare för SvFF ansåg om deras investering i arenan och om spelet för att få AIK att välja Nationalarenan samt ståplatsläktarnas storlek.

Förvånande påståenden

För att ta AIK först så var de påståenden vi fick höra en smula förvånande.

Det som inte var förvånande var bekräftelsen att AIK:s planhyra per såld biljett på intet sätt når upp till Nationalarenans affärsplan. Man är beredd att ta en ordentlig förlustaffär då det är psykologiskt viktigt att AIK fortsätter spela i Solna.

Det förvånande var istället påståendet att AIK skulle välja Nationalarenan eftersom Solna Stad annars skulle överväga hur man agerar för övrigt stöd till AIK, dvs till ungdomsidrott, träningsanläggning och liknande.

AIK väljer via en upphandling

AIK har valt att göra en professionell upphandling på en imponerande nivå, väl över lagkraven för offentlig upphandling. Här är lika behandling av aktörerna från AIK:s sida en självklarhet.

Det är dessutom det börsnoterade AIK Fotboll AB, dvs elitverksamheten som gör upphandlingen medan ungdomsverksamheten som har mest stöd från Solna drivs i föreningen, en annan juridisk person. Här gör Solna Stad och Nationalarenan en sammanblandning som får anses motstridig upphandlingsförutsättningarna om de uppgifter vi fick höra är korrekta.

Att kommunala bolag enligt kommunallagen inte får subventionera verksamhet som har privata bolag som konkurrenter blir en tillkommande försvårande faktor (Solna stad äger 16 procent så formellt är arenan inte ett kommunalt bolag).

Svårt för alla politiker

Nu har även den politiska oppositionen i Solna ett stort AIK-hjärta så Johanna Graf hamnar i en ambivalent situation. Dels kan hon inte acceptera att man riskerar skattebetalarnas pengar och dels kan ingen Solna politiker låta bli att stödja AIK.

Det som går att konstatera är att AIK:s ambitiösa försök att göra en professionell och korrekt upphandling av arenaavtal har förstörts av Solna Stad och Nationalarenans upplägg. Vi kan också konstatera att min blogg ”Grattis AIK, ni gör bästa arenaavtalet någonsin” var helt korrekt. Fortsättning följer.

Sedan SvFF. Först lite bakgrund. De pengar SvFF har satsat (beslut på årsmöte) i Nationalarenan är vinsten från försäljning av Råsunda. D.v.s. i nuläget finns ingen risk att verksamheten påverkas. SvFF:s bedömning att det finns några inkörningsår med förlust är också helt korrekt. Det som skiljer är deras bedömning att det sedan blir vinst och min bedömning att förlusten är evig.

Då måste också förbundet betala

SvFFs påstående att ingen nationalarena av den här storleken och kvaliteten skulle ha byggts om inte SvFF initierat affären är säkert korrekt. Dock så bygger Stockholm en nästan likvärdig arena, Göteborg har en nybyggd arena och Malmö likaså. Det är osannolikt att landslaget inte hade kunnat spela hemmamatcher även om inte Nationalarenan byggts.

Om Nationalarenan (fastighetsbolaget) liksom de flesta andra arenabolag går med stora förluster varje år så uppstår dock ett läge där även SvFFs verksamhet påverkas. När detta sker går dock inte att bedöma. Att risken föreligger är uppenbart.

Om långivarna kräver en nedskrivning av fastighetsvärdet utifrån intjänandeförmågan så drabbas normalt sett alla ägare lika. Dock inte här enligt SvFFs företrädare, Sune Hellströmer gör bedömningen att infriande av borgensåtaganden inte kommer drabba dem i samma utsträckning som övriga ägare. Här måste erkännas att jag lyfte på ögonbrynen. Jag är tveksam till om Solna stad, Peab, Fabege tycker om den inställningen.

Nu finns ståplats, men då viker intäkterna

Historiskt har självfallet bankerna alltid valt enklaste vägen ut, dvs rikaste aktör så SvFF har empiriskt stöd för sin bedömning. Moraliskt föreligger dock vissa problem och man glömmer att de andra ägarna har regressrätt.

Till sist så är upp till 14 000 ståplatser förvånande. Oavsett om ståplats skapar stämning så ger ståplats minst intäkter, det är ett känt faktum.

Den här mängden ståplatser skapar mycket stora tveksamheter gentemot affärsplanen och PWCs utredning med krav på 345 miljoner i omsättning i fastighetsbolaget.

Sammanfattningsvis så blir Nationalarenan en helt fantastisk arena, därom föreligger inget tvivel. Upplevelsen av en fullsatt arena med ett vinnande landslag eller en konsert med Bruce, Madonna, Stones, U2 kommer att bli magisk. Årsredovisningen blir inte en lika rolig upplevelse.