I mars 2012 avgår Lagrell. Han blev vald till ordförande 1991 och enligt Wikipedia så är hans främsta merit att han är ”ämbetsman med socialdemokratisk inriktning”.

Lagrell är mycket skicklig. Han är en maktspelare av rang, förmodligen tvåa i Sverige efter Vingåkers Machiavelli och då pratar vi Manchester United-nivå, inte Hammarby.

Elak och intelligent...

Han har en politisk fingertoppskänsla. Jag antar att han är elak, egoistisk och samtidigt socialt intelligent. Det är liksom förutsättningen för hans typ av karriär och ingen kritik.

Han har gjort mycket bra för fotbollen och borträknat investeringen i Nationalarenan som jag bedömer kommer att skada Svenska Fotbollsförbundet förtjänar han alla medaljer som finns.

Nu skall det väljas efterträdare. Det finns fyra kandidater. Två äldre män i min ålder, en äldre kvinna, också i min ålder och en nestor som får mig att framstå som tillhörande de yngre. Nu skall vi inte åldersdiskriminera och trist faktum är att för val av förtroendevalda inom idrotten så är +50 snarare en förutsättning.

Det beror tyvärr på att det sällan finns yngre kandidater som vill ta på sig uppdragen.

Fyra stora problem

Vi antar att det handlar om ett tioårigt engagemang. Hur ser då utmaningarna ut, dvs vad skall den nya ordförande klara av att hantera? Ingen vet vad som händer på tio år men trenderna indikerar de här problemen:

1. En växande konflikt om pengar med elitlagen.
2. Huliganerna
3. Kvaliteten
4. Folkrörelsedemokratin
5. Förlusterna från nationalarenan

På punkt ett så kan inte de allsvenska lagen lyfta serien och skapa långsiktig attraktionskraft om man inte finner modeller att tjäna mer pengar, samverka mer och den vägen blir man en egen maktfaktor, utifrån dagens läge är det minst fem år dit men riktningen är tydlig.

Huliganproblemet löser sig

Allsvenskan kommer under perioden att bolagiseras med privata investorer och skilja ut sig tydligt från bredden. Här blir det garanterat konflikter om makt, pengar, låna ut spelare till landslag, seriekalender med mera.

Huliganerna tror jag man löser. Kan låta optimistiskt men om fem år tror jag problemen är borta. Det enda som krävs är att man ser dem som ett fotbollsproblem och inte som ett samhällsproblem, dvs man bestämmer sig för att lösa problemet.

Kvaliteten är en större besvärlighet och får frågorna runt euron att framstå som enkla att lösa. Vi borde utifrån BNP per capita ligga på sämst tionde plats i Europa men vad som krävs för att ta sig dit har jag ingen aning om. Kan bero på att jag är bättre på balansräkningar än på fotbollssparkande.

Nationalarenan tar mest tid

Å andra sidan kan SvFF ta tag i bekymret att attrahera ungdomar så får Svensk Elitfotboll lösa allsvenskans kvalitet.

Folkrörelsedemokratin. Fotbollsförbundet har vare sig större eller mindre problem än andra folkrörelser, men frågan kvarstår - hur skall man skapa en struktur för det moderna samhället med demokratisk folkrörelse om nu ingen vill gå på årsmöten och vara förtroendevald?

Nationalarenan. En enkel bedömning ger vid handen att perioden 2012 till 2021 kommer ekonomin i Nationalarenan ta mera tid på styrelsemöten än juniorfotbollen.

Välj en kvinna!

Här bör fotbollen göra en fuling och lägga ägandet i ett separat bolag som går att sätta i konkurs (eventuellt har man redan gjort det men jag har bett om underlag flera gånger utan att få dem).

Sedan återstår bara att hantera en ålderdomlig obsolet struktur med distrikt (modellen infördes av Axel Oxenstierna vid en tidpunkt då e-mail var lika sällsynt som tåg, bilar, flygplan och telefoner).

Även om Micke Santoft är formidabel i sin roll som generalsekreterare så känns det som det är stålmannen vi letar efter. Alternativt får man göra som i alla lägen där det krävs någon som levererar mer. Man får välja en kvinna.