Dan Perssons blogg
Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.
Dan Perssons blogg
"Lönetak, en olaglig väg?"
Att Elitklubbar i fotboll och ishockey tjänar för lite och spelarna för mycket är bara att konstatera. Risknivån att som klubb/bolag bedriva arenaidrott är för hög så länge alla nya intäkter direkt flyttas ned till spelarna.
Det är den enkla delen.
Vad kan man göra åt det blir då den svåra delen?
Lönetak är definitionsmässigt en kartell och karteller är definitionsmässigt olagliga. Anställning är ett lite diffust område då kollektivavtal, fack och arbetsgivarorganisationer i ett sekel har bedrivit karteller på löneområdet. Dock med den viktiga skillnaden att det har handlat om ett golv. Här går det nog med lite god vilja att gå runt lagstiftningen med att lönesättningen är fri, det är bara den totala lönekostnaden som är reglerad.
Ännu enklare och sportsligt rättvisare är i så fall att öka kraven på lönsamhet i klubben.
Krävs det tio procent av omsättning i vinst till beskattning så är det enkelt när det gäller de verksamheter som drivs i bolag. Lite krångligare i de fall det fortfarande är en ideell förening då en sådan definitionsmässigt inte får gå med vinst. Kännbara böter som går till de andra klubbarna räcker som straff.
Sedan har Elitserien konkurrens i form av NHL, KHL, andraligan i Nordamerika och europeiska ligor. Risken att man tappar i kvalitet är uppenbar och att kopiera Allsvenskans golgatavandring mot korset kan inte vara idén när man har en tredjeplats i världen att försvara.
Tillkommande inte negligerbara faktor är möjligheter till fusk där en spelare utöver anställningen i klubben får lön från Arenabolaget, cateringbolaget, sponsorer med flera.
Att de klubbar som är duktiga på affärsverksamheten skapar bättre möjligheter att vinna sportsligt är en drivkraft som dessutom måste finnas kvar så länge det inte sitter fysiska ägare med krav på avkastning.
Men, vi lever i ett kapitalistiskt samhälle. Svaret finns som alltid i utbud och efterfrågan. Vill klubbarna ha ner lönekostnaderna för elitspelarna så måste de öka utbudet av spelare på den nivån.
Ekvationen där ökade satsningar på juniorer under tio års tid betalas med lägre löner för elitlagen genom överutbud av duktiga spelare är trots tidsaxeln den enda fungerande vägen framåt.
Det är bara titta på hur samhället gjort med domare med flera yrkesgrupper där man genom att utbilda oceaner av kvinnor har sänkt lönenivåerna dramatiskt. Spillet att en och annan stjärna blir toppadvokat kan man ta så länge det finns sjöar av medelmåttor som kan sitta domare i tingsrätter att rekrytera från.
Utslagningen från 13-15 års ålder på juniorsidan av kostnadsskäl är alltså den primära grunden till att spelarlönerna idag är för höga.
Besparingar som lyft över kostnader på föräldrar med tillkommande utslagning av det skälet är också ett skäl till att spelarlönerna är för höga.
Om elitserielagen och de allsvenska lagen gör en stor och långsiktig satsning på juniorverksamheten så kommer det att finnas överskott på spelare om tio år och lika säkert som att sossarnas stängning av Barsebäck är grundorsaken till för höga elpriser, lika säkert kommer lönerna att sjunka.
Capitalism at it’s finest. När elitidrotten gör det lönsamt att satsa på ungdomsverksamhet så har dessutom hela idén med ideella föreningar fallit.
"Allsvenskan borde ha varit på kurs"
Vi var på Stockholm Ice med 8 000 andra i lördags. Saknade vd-ar och klubbchefer från de Allsvenska lagen i Globen. De hade kunnat lära sig mycket.
Först och främst så var det kvalitet. Det kryllade av OS-, VM- och EM-medaljörer. Fakta är att de flesta av dem som uppträdde har mer idrottsliga framgångar än alla allsvenskans spelare tillsammans.
Temperaturen var behaglig, vare sig för varmt eller för kallt för kavaj. Ljud och ljus är i världsklass och skapar en upplevelse som vida överstiger vrålen från de infantila klackarna som är så socialt handikappade att de älskar ett fotbollslag.
Det går självfallet inte att ha regi på en fotbollsmatch på samma sätt som en konståkningsuppvisning men det var så uppenbart att musik, tempot, ljuset tillsammans skapade ståpäls och känsla ljusår ifrån en klack som skriker rasistiska ramsor eller hatar andra lag.
En engagerad och kunnig publik som applåderade och lät när prestationerna så förtjänade. Inga huliganer så långt ögat nådde.
Stjärnorna är extremt vältränade ”jag hade kunna mörda för den kroppen” som min sambo” kommenterade Tatiana Volosozhar. Inget gnäll över fysträningen där inte.
Barerna och restaurangerna var öppna långt innan showen började och välfyllda under den halvtimmeslånga pausen som gjorde att man fick gott om tid för det sociala vimlandet.
Gott om barn bland publiken och det är klart, finns ingen förälder som behöver vara rädd för att 12-åringen tycker klacken är häftig eller behöver känna rädsla för bråk runt arenan.
Allsvenskan behöver en bredare publik än klackarna och hard core-fansen för att vara lönsam och då måste produkten vara bra nog för att nå den publiken.
Hade det räckt med klacken som lever sitt eget liv för gemenskapen och kärleken till laget så hade lönesumman för spelarna enkelt kunna halverats.
Alternativet att attrahera nya hard core fans finns inte. I synnerhet inte i ett sekulärt samhälle där fler och fler tar avstånd från sektliknande fundamentalism.
Vi andra har alltid flera alternativ till att gå på fotbollsmatchen och skall den attrahera så krävs det väsentligt mer än vad man nu levererar.
Stockholm Ice körde sitt andra år. Det är ett koncept som tagit flera steg framåt och de lyckas till fullo med att få alla som är där att vilja gå igen nästa år. Det är mer än man kan säga om allsvenskan.
"Men hallå, sluta gnäll om momsen!"
Nu skriker Karin M W på RF högt och påstår att idrotten läggs ner för att vi anpassar oss till EU-normen för moms, dvs att även ideella föreningar får betala moms.
Att föreningar jämställs med företag är något bra och naturligt eftersom verksamheten även i ideella föreningar får mer och mer av försäljning av tjänst och produkter till konsument över sig. De företag som inte säljer tjänster och produkter till konsumenter behöver heller inte betala någon moms.
Dels så har i stort sett alla andra EU-länder en fotbollsliga som är bättre än Allsvenskan, trots moms. Momsen har inte slagit sönder idrottsverksamheten i resten av Europa. Det torde KMW känna till.
Dels så fungerar alla företag i det här landet trots moms.
Om en ideell förening väljer att agera på marknaden genom att sälja tjänster till konsument så skall man självfallet betala moms. I gengäld får man dessutom avdragsgill ingående moms så kostnaderna minskar också.
Idrotten är en integrerad och viktig del av samhället. När våra valda företrädare infört moms för att få ihop statsfinanserna så skall självklart även idrotten betala denna skatt, precis som att idrotten betalar källskatt på löner, arbetsgivaravgifter, energiskatter med mera.
Idrotten är ett viktigt skatteobjekt och idrotten är med och finansierar vårt välfärdssamhälle genom tiotals miljarder i erlagda skatter. Det idrotten får i stöd av samhället är kaffepengar relativt det idrotten betalar.
Det trista är att RF och idrottsförbunden istället för att framhäva idrotten som den stora och närande industri den är försöker måla en bild av det ideella demokratiska folkrörelsebaserade enligt 60-tals modell.
Det ideella är nedlagt, idag drivs föreningarna av avlönade tjänstemän i mycket stor utsträckning och medlemsfinansieringen minskar hela tiden.
Det demokratiska är borta, det visar om inte annat processen för att utse en ny partiordförande för socialdemokratin.
Folkrörelsen är också döende, föreningsmöten attraherar helt enkelt inte och när nästa generation är borta så finns inte strukturen för de ideella föreningarna.
Det innebär inte att idrotten på något sätt är döende, tvärtom. Men det skadar idrotten om RF och andra maktorgan inte vill bejaka samhällsutvecklingen.
Momspliktiga Skistar har inte varit negativ för utförsåkningen i Sverige. SATS med flera gymkedjor gör mer för folkhälsan än hela socialdepartementet. De bolagiserade golfklubbarna skapar tiotusentals nya golfare varje år. Elitbolagen i Allsvenskan och Elitserien ser till att vi får in ungdomar som börjar med fotboll och ishockey.
Bara golfen, fotbollen och ishockeyn levererar över 10 miljarder i skatter till Anders E Borg.
I ett TV-reportage beskrevs Enskede IK med sin stora ungdomsverksamhet som en förlorare.
Men Enskede får höja priset per junior som vill spela fotboll från 1200 till 1272 spänn och redovisa 72 kronor i utgående moms. Enskede får också dra av momsen på hyra, ström, kontorsmaterial, datorer, kaffe, korv, tröjor, hyrbilar, bensin och allt annat de köper. Nettot torde bli positivt.
På korven får de höja priset med 25 procent, men då de drar av all ingående moms så sänker de sina kostnader med 20 procent. Nettoeffekten blir marginell. Och den administrativa tiden ökar med mindre än 10 procent.
För elit har det noll betydelse då den verksamheten nästan genomgående redan är bolagiserade. Om föreningen vore ideell, dvs den sålde inte tjänster till konsument, så uppstår ingen moms. Enskede har ett kansli med ett antal anställda, de jobbar inte ideellt.
Friskis som haft en extrem konkurrensfördel mot de kommersiella gymkedjorna jämställs nu.
Moms för ideella föreningar är alltså ingen katastrof, ingen stor fråga och påverkan blir marginell så det är dags att sluta gnälla.
RF behöver en ideologisk make over för vi behöver rätt förutsättningar för att fortsätta utveckla idrotten i Sverige för ett samhälle där förening är ett ord som bara används när två kroppar möts.
Utveckla produkten, sen kan ni börja tänka på matcherna
REVPAS, det enkla underlaget för att avskeda chefer.
Kristof Vogel har på sin blogg Den osynliga handen, http://osynligahanden.blogspot.com/ Gjort en alldeles utmärkt sammanställning av hur illa läget är i Fotbollsallsvenskan.
REVPAS står för Revenue per available seat, dvs om det finns 10 000 platser och 15 hemmamatcher så ska 150 000 säten fyllas. Då är det bara ta totalintäkten för entré och dela den med 150 000 så får man sitt REVPAS, dvs intäkten per tillgänglig stol. Hotell världen över använder REVPAR (Revenue per available room) som sitt viktigaste nyckeltal sedan mer än 20 år och det finns inget bättre nyckeltal för det som definieras som Inventory business (man har ett antal rum, flygstolar, arenasäten, timmar som skall beläggas).
Kristof är den bästa analytiker vi har i idrotts-Sverige och där jag tycker baserat på empiri och erfarenhet med syftet att provocera lite har Kristof fakta som underlag.
Det Kristof nu visat är att om de allsvenska klubbarnas ledning varit hotellchefer hade samtliga fått sparken. Även den bästa är helt enkelt för dålig. När en klubb har 40 kronor i intäkt per stol på arenan och match så är det ett misslyckande.
Nu är det inte en chef per klubb det hela beror på. Det handlar om en kultur som inte är anpassad till dagens samhälle, ett fotbollsförbund som lever kvar i en folkrörelsevärld och en fullständigt mördande konkurrens från ett samhälle där mängden alternativa aktiviteter är osannolikt stor.
Lägg på ett förlegat tänk.
Fotbollsallsvenskan är ungefär där SAS var för sju år sedan. Ett SAS där man internt ansåg att det var skandinavernas skyldighet att åka med dem för att de hette så, oavsett kvalitet och pris.
Den stora frågan är självfallet, vad gör man åt det?
Svaren är ganska enkla, ganska självklara och det finns inget rocket science utan det handlar bara om förmågan att hantera komplexa processer med mjuka faktorer.
Svaren är givna för alla som har ett ansvar för ”inventory business”. Metoderna finns, modellerna är där och borträknat ett par strategiska beslut där man måste förstå vad man kan och inte kan är det ganska enkelt.
Om det är så illa att det finns ett antal klubbar som inte tycker det är enkelt så har de fel styrelse, fel ledning och inga förutsättningar.
Om det är ännu värre så att det finns klubbar som tror att det räcker med att vinna matcher och att idrotten attraherar tillräckligt så kommer kräftgången att fortsätta.
En enkel sanning är att det går att tjäna massor med pengar och ha en attraktiv produkt och ligga nia såväl som det går att gå back och ligga etta. Samma sanning som innebär att två stjärnor i Guide Rouge inte på något sätt innebär att man tjänar pengar samtidigt som det garanterar att man har mycket höga kostnader.
Men valet är enkelt. Att ha en mycket attraktiv produkt och tjäna pengar eller ett fokus på sportsliga framgångar (där CL med mera kan ge stora pengar men där en miss innebär stora förluster)
Min tes är enkel. Börja med att utveckla den attraktiva produkten och se till ni tjänar pengar, sen kan ni använda pengarna för att vinna. Gör ni tvärtom går det åt skogen.
Kom inte och skyll på publiken
SVT sport presenterade en rapport med en tydlig negativ tolkning om lägre publiksiffror. Även här på IA blev artikeln med deras rapport som bas tydligt negativ.
Låt oss först och främst slå fast en enda sak. Det är inte publiken som sviker idrotten. Det är arrangörerna/klubbarna som sviker konsumenterna.
Ishockeyn som håller stämningarna gör mycket rätt medan fotbollen förra säsongen gjorde mycket fel. Det är väl rapporten i sin helhet. Att aftonbladets webbenkät visar att 62 procent hellre går på hockey än på fotboll är ingen händelse.
Det är uppenbart att vare sig fotbollsklubbarna eller tv-sporten sysslat med trendrapporter från upplevelseindustrin det senaste decenniet. Det är få inom idrotten som förstår att de lever i konkurrensutsatt upplevelseindustri.
Då hade de nämligen för flera år sedan kunnat agera utifrån den moderna människans krav på kvalitetsupplevelse per satsad timme fritid.
Det räcker inte med bara fotboll, bara bandy, bara golf för att locka den bortskämda fritidskonsumenten. Vi vill ha mer.
Lägg på att slaget om vår fritid har många fler aktörer och att konkurrensen är mördande.
Om resan dit är för jobbig, inträdet på arenan tar för lång tid, jag inte hittar de sociala grupperingar jag söker, stämningen är otrevlig med poliser och ”hataklackar”, maten är dålig och vinet lyser med sin frånvaro så spelar det idag nästan ingen roll om de 90 minuter av kanske fyra timmar jag lägger inklusive resor är bra fotboll. Finns det minsta risk för huliganer och polisinsatser så försvinner än fler.
Publiken sviker alltså inte. Konsumenten har alltid rätt. Klubbarna sviker sin publik genom att inte leverera en totalupplevelse från tidpunkten innan man beställer biljetten till tidpunkten efter man diskuterat matchen över en stilla pilsner med sina polare.
Det är för många som tror att det räcker med att spela bra fotboll men det kan vi bara erbjuda genom tv och resor. Tesen att pengen svenskarna lägger på fotbollsresor till England, Spanien, Italien med flera länder är större än publikintäkterna i Allsvenskan har förmodligen ingen antites.
På det kommer oförmågan att spela bra fotboll.
HD-tv i hemmen, Globalisering i form av Champions League, Premier League, La Liga samt Sportsbarer utgör tillsammans med allt det andra vi skall hinna med på vår fritid en formidabel konkurrens. Har man då börjat säsongen med att få prostatainflammation i 8 minusgrader i mars är risken överhängande att man gör något annat nästa gång.
Den lilla gruppen som alltid kommer på matchen för att de älskar sitt lag mer än sina barn räcker inte även om deras närvaro är viktig för stämningen så länge inte det inte blir ordningsproblem.
Fotbollen är världens största sport och en jätteindustri så svenska klubbar borde kunna bättre och svensk publik få uppleva bättre.
Men, förklaringen finns kanske på närmare håll.
När SvFF gör en bilaga i Sportbladet där man mixar så skilda varumärken som Allsvenskan, damallsvenska, cupen, superettan och landslaget med varandra så beter man sig lika dumt som om Volkswagen skulle skicka ut reklam där man till samma konsument marknadsför både Skoda, Lamborghini och Scanias tunga lastbilar.
Då har man inte förstått mycket om branding, customer segmentation, one to one marketing och allt det andra som är självklarheter för en marknadsförare idag. Då lever man kvar i 50 talets Folkrörelsesverige.
När man sedan i samma bilaga använder klubbarnas pengar för att marknadsföra sin egen arena som onekligen konkurrerar om besökarna med både andra Stockholmsarenor såväl som arenor i Göteborg, Malmö, Borås med flera städer. Då agerar man oetiskt.
Det finns alltså goda skäl att konstatera att Fotbollen sviker sin publik. Det är synd för fotboll är något alldeles fantastiskt.
70 event med 40 000 besökare i snitt krävs för lönsamhet i Solna
Det väntade beskedet kom idag. Väntat därför att AEG är så mycket professionellare organisation än nybörjarna på Swedbank arena som dessutom är för stor för Allsvenskan.
Iprenpaketen torde dock som en följd av detta bli frekventa föremål på skrivborden hos ägarna Svenska Fotbollsförbundet, Solna stad, Peab, Fabege och Jernhusen samt hos namnsponsorn och långivaren Swedbank.
Jag vet inte vilka ekonomiska åtaganden Solna kommun egentligen har. Det verkar ingen veta, men så mycket förstår jag att ägarna är de som får betala förluster och nedskrivningar och empiriskt vid monument brukar en generation politisk ledning förbrukas för att förtroende skall återskapas.
Jag vet inte hur SvFFs åtagande ser ut och Lagrell har redan aviserat sin avgång så här kan vi bara gissa vilken påverkan en förlust 2013 får för ägarna. Jag gissar att SvFF har förberett det här genom att lägga arenaägandet i ett bolag som i värsta fall går att kursa. Inte vackert men moral betyder rätt lite om summan är stor.
Det generella nyckeltalet för arenor är att det krävs 60 event per år. Fördyringar gör att man kan anta att 70 event med ett snitt om 40 000 besökare krävs för lönsamhet i Solna.
I nuläget med AIK borta (såvida detta inte är ett extremt fiffigt förhandlingstekniskt utspel) så kan SvFf lägga ca fyra av normala sex hemmamatcher för landslaget på arenan (fotbollen är väldigt distriktsstyrd och Malmö resp Göteborg går inte att negligera).
EM för damer lockar inte publik i sådan omfattning att det räknas som event. Landslagets förmåga att locka storpublik hänger dessutom på en persons närvara samt ett lyckat EM-kval så även här är risken stor.
Kvar är 66 Event som skall locka 40 000 besökare i genomsnitt. Konkurrensen från Malmö, Göteborg, Globens tre arenor, Stadion samt för megaartister Köpenhamn och Oslo är mördande. Det finns inte tio artister som fyller Swedbank arena två kvällar i rad och de här artistera har Asien som ett mycket lönsammare alternativ än Norden. För väldigt många konserter är arenan för stor.
Jag gör bedömningen utifrån de siffror jag kunnat ta del av och min kunskap om marknaden att Lagrell med drömmar om EM som grund har lyckats få ett antal aktörer att satsa 2,2 miljarder på en arena som aldrig kommer att gå runt.
En årlig förlust på nivån nio siffror är inte konstig på något sätt. Räntor, avskrivningar och underhåll är inga små siffror när man bygger för flera miljarder. Biljettintäkter skall delas med artisternas bolag och dessutom hantera stora kostnader för genomförande. Därav behovet av många event med mycket folk.
När SKL publicerade sin stora genomgång av kommuners satsningar på arenor så doftade rapporten stora förluster för ägare. Det är nu troligt att vi får ett exempel på nivåer som får landsorten att framstå som amatörer.
Vore jag ordförande i ett fotbollsdistrikt eller ett elitlag så är frågan till Lagrell självklar - hur mycket måste SvFF betala om Swedbank arena går med 100 millar i förlust fem år i rad?
Jag känner mig trygg att opposiitonen i Solna redan har skrivit ner frågan till nästa fullmäktige.
Trist om Swedbank först på ett fantastiskt sätt lyckas reda upp den baltiska soppan och sedan skall få sitt varumärke förknippat med ett arenafiasko.
Återstår bara att säga ett jättegrattis till Globens Vd Ninna Engberg.
AIK:s siffror en bekräftelse, sänk spelarlönerna 25 procent
Så har då AIK släppt 2010 års resultat. Vi pratar här om koncernen AIK fotboll AB. Moderbolaget kan vi lämna därhän, det är mest skatteeffekter.
En förlust på 9 miljoner kronor kan uppfattas som en katastrof men jämfört med DIF och Malmö FF är det inga konstiga siffror.
Jag har nog missat något av de andra klubbarnas bokslut men AIKs är inte avvikande på något sätt.
Publiknedgången är dramatisk för alla och det är få tecken i skyn på att det går att vända den trenden på kort varsel. Snarare indikerar senaste hockeyderbyt att vi har ett läge där bråk och ordningsproblem är en orsak som skrämmer bort publik. Att belägga detta är dock omöjligt och det kan vara fel.
Vad kan vi då utlösa ur bokslutet som är av intresse.
Relationen korta skulder, korta tillgångar är även efter emissionen besvärlig. Tidig årskortsförsäljning kan dock rädda den ekvationen, men det leder bara till att likviditetsproblem skjuts framåt.
Ur ett aktieägarperspektiv är det som tidigare. Det är med hjärtat man köper aktier för att stödja klubben. Det är ingen investering jämförbart med att köpa bank eller industriaktier. Det visste vi redan.
En emission till ser dock ut att finnas i korten om vi skall ta på oss spåkärringsmössan, dvs göra något så korkat som att förutse framtid.Tittar vi på allsvenskan bredare är analysen enklare. Spelarna genererar inte intäkter som motsvaras av de kostnader de står för.
Spelarlönerna är för höga relativt de intäkter verksamheten genererar. Spelarnas ersättningar påminner mer om bankdirektörsbonusar, Vattenfalls system för chefslöner och andra avarter där det saknas relation mellan prestation och inkomst.
Om vi i AIK:s fall antar att 90 procent av årskortsförsäljningen går till människor med stort AIK-hjärta där klacken och varumärket är produkten snarare än laget är spelarlönerna åt skogen för höga.
Nu är det här Elitfotboll och inte industri så lösningen att ställa juniorlaget på plan är ingen fungerande lösning men ibland får jag för mig att det rent ekonomiskt vore det bästa under en säsong.
Det Allsvenskan behöver mer och det som fungerar bättre än alla fairplay-system jag tittat på är ett lönetak. Just nu är läget i Europa sådant att det går att genomföra. Tryck ner lönerna med 25-30 procent, först då är produktionskostnaden för en match i nivå med marknadens värdering av samma event. Det går inte låta spelarna ta mer pengar än vad de skapar.
Nu när klubbarna drivs helt kommersiellt så är det dags för lite hederlig hård gammaldags kapitalism. Dags för klubbcheferna att åka till sydostasien för studiebesök i textilindustrin och titta på vad som är rimliga relationer mellan prestation och lön.
Sätt dit dem, de har lekt bolag med våra pengar
Örgryte Fotboll AB går i konkurs. Handelsbanken och staten förlorar knappt 20 miljoner kronor. Ett antal leverantörer förlorar ca 2 miljoner. Här hittar man de som kan gå i konkurs, få sälja huset eller på annat sätt drabbas hårt.
Motiveringen till konkursen är att sportsliga mål inte uppnåddes. Styrelsen i bolaget vidgår alltså att man medvetet drivit bolaget in i obestånd utifrån en förhoppning om avancemang till Allsvenskan.
Om det nu inte sitter en formaliafantom i bolagets styrelse och om man inte antedaterat ett antal dokument så är det sannolikt att man missat något datum för upprättande av kontrollbalansräknig under resans gång.
Då är styrelsen personligt ansvariga. De får ta fram lädret och se till att samhället, handelsbanken och leverantörerna får igen sina pengar.
Bevisen finns dessutom i kammarrättens dom där ÖIS som sitt försvar hävdat att bolaget inte var vinstdrivande. Styrelsen vidgår här att man inte begriper ens det grundläggande om näringsverksamhet och det ansvar som finns enligt aktiebolagslagen.
Konkursansökan lämnas in på fredagen den 11 februari. Dvs efter att man lagt all energi på att klara det sportsliga, d.v.s. genom samverkan med Qviding få spela kvar medan man låter lokala leverantörer, personal, banken och staten (alla vi andra) betala.
Det här stinker. Deras agerande är motstridigt allt tal om fair play och den ideella idrottsrörelsen som bättre ägare av kommersiella bolag.
Finns det en enda krona som fordringsägarna inte skulle förlorat om styrelsen bara skulle fokuserat på att inte låta tredje man förlora så skall styrelsen stämmas på denna krona.
Det är bara hoppas att konkursförvaltaren inte ingår i samma nätverk av Göteborgsanda som lett till alla mutskandaler utan att han inte tvekar en sekund att kontakta åklagare och att han lägger ut ÖIS-gården på anbud så inte fordringsägarna missar en enda krona.
Jag är en stor förespråkare för kommersiell idrott som en viktig del av den växande upplevelseindustrin. Förutsättningen för att en sådan industri skall kunna fungera är att den inte fuskar med skatter och kostnader.
Hela idén med idrottsbolag som inte ägs av ideella föreningar vars styrelser agerar på emotionella idrottsliga grunder, är att det finns ett sunt fokus på affären och på det skyldigheter kommersiella bolag har och det ansvar ledamöter i styrelser har.
Det enkla faktum att de ideella representanterna för ÖIS låter det majoritetsägda bolaget ÖIS fotboll AB gå i konkurs på det sätt man gör är nog för att inleda en förundersökning om gäldenärsbrott, styrelseansvar och eventuellt bedrägeri.
Sätt dit dem, låt oss få de brottspreventiva exempel som idrottsrörelsen så väl behöver för att förhindra att andra leker bolag med våra pengar.
"Huliganerna har fått en prislapp"
Örgryte IS måste betala för polisbevakningen för att verksamheten drivs i bolagsform. Kammarrättens dom har fallit. Den är inte förvånande.
En kommentar som kommer att lysa med sin frånvaro är ”men om man driver verksamheten så att polisen inte behövs så uppstår inga kostnader för polisbevakning”. Nu är den tulipanarosen inte helt enkel att genomföra och då är det tillbaka till verkligheten som gäller.
Vi har fått en prislapp på huliganerna och på klackarnas kollektiva hjärnsläpp. Det får vi sätta på plussidan. Klubbar som inte har huliganer och andra idioter bland sina fans får mer pengar över till sportsliga framgångar. Det är också något positivt.
Sportsligt riskerar vi att bortalagens fans inte får tillträde till arenorna.
Gränsdragningsproblematiken kommer också att bli enorm. Var går den geografiska gränsen där polisen jobbar gratis. Vilka ordningsstörningar skall arrangörsklubben ansvara för och hur länge innan och efter matchen är arrangören ansvarig.
Om polisen nu säljer tjänsten ”ordning på arenan” så borde kunden ha rätt att ställa krav. Dvs för att polisens faktura skall attesteras så skall polisen ha uppfyllt den överenskomna tjänsten.
Det kan vara så att möjligheten att köpa ”rätt till våldsmonopolet” ger bättre ordning per krona än dagens läge. Domen behöver alltså inte betyda allt för mycket.
Sedan är det så att det uppstår nya affärsmöjligheter. På samma sätt som man tecknar en försäkring när man hyr bil så kan vi få biljetter med riskförsäkring som tillägg. 200 spänn i premie på Norra Stå och pengarna tillbaka enbart om polisen inte skickar faktura.
Vi riskerar också olika typer av ”fiffiga lösningar” där en förening står som arrangör medan intäkterna hamnar i bolag kommer att bli fundamental. Det enda vi vet är att den typen av kreativt krångel för att följa regelverk i slutändan skadar verksamheten.
De som till veckan skall pynta in sina pengar i AIK:0s nyemission får på ett något oväntat sätt se möjligheten att få någon avkastning försvinna till Sveriges efter DO och Försäkringskassan minst effektiva myndighet.
Jag har svårt att se att AIK kan lastas för detta, dvs att emissionsvillkoren borde ha informerat om risken med ”fel” dom i kammarrätten. Det kan dock skada den viktigaste delen av emissionsprocessen, dvs inbetalningen. Frågan ”hur mycket har AIK Fotboll AB budgeterat för poliskostnader 2011?”, kommer att ställas.
Sedan kommer det roliga. Vi har nu en dom, ännu icke laga kraftvunnen, men en dom som tydligt klargör att det är ointressant om bolaget ägs av en ideell förening.
Vårt civila samhälle har alltså underkänt hela grunden för den diskussion som nu pågår runt 51-procentsregeln. Ett bolag är ett bolag oavsett vem som äger bolaget.
I logikens namn innebär det att RF och RIM antingen får säga ”seriespel sker bara i formen ideell förening” eller också bör säga ”Det är ointressant vem som äger”.
Alternativet är att underkänna den logik som svensk lag bygger på.
Men, idrottsbolagen har fått ett pris på huliganismen och en logisk konsekvens torde vara att alla diskussioner om klackarnas lönsamhet har fått en tillkommande parameter. Nu leder detta förmodligen till att skötsamma personer som bara är med och skapar skön stämning får vara med och betala för de avarterna inom klackarna ställer till med.
Det blir också en konsekvens av domen att idrottsbolagen måste få bestämma vilka de skall acceptera som sina kunder.
Ett givande besök i verkligheten
Fotbollsföreningen Proletären i Göteborg hade på söndagen en ”hearing” om förslaget att ta bort regeln som säger att idrottsbolag måste ägas till minst 51 procent av en ideell förening för att få delta i seriespel (vara medlem av RF).
FF proletären, bildad 1972 har fortfarande hammaren och skäran i sin partisymbol. Att kalla det för varumärke blir på något konstigt sätt fel.
Jag medverkade i panelen vilket inte var helt enkelt. Dels är det som alla vet ett stort handikapp att vara stockholmare i Göteborg. Det enkla faktum att jag är född och uppväxt i röda norrbotten nådde inte ända fram om man säger.
Att dessutom representera idrottens Affärer i en kulturmiljö där just den kopplingen inte ses med blida ögon är inte heller enkelt.
Nu var det trevliga, gästfria värdar som tog väl hand om mig med en hög acceptans för de fakta jag förde fram som del av en diskussion. Det är lärande att komma ut i en annan verklighet så jag är glad att jag tog mig tiden att vara med.
Diskussionen handlade mindre om det utannonserade ämnet, för och nackdelar med idrottsbolag som inte kontrolleras av idrottsföreningar och mer om demokratin inom idrottsrörelsen.
Min egen åsikt är att demokratin inom folkrörelsen slutade fungera för 20-talet år sedan, dvs att den fighten redan är förlorad. Detta blev också bevisat då det i slutändan var uppenbart för både panel och åhörare att motionären Svenska Fotbollsförbundet på intet sätt hade sina egna med sig i förslaget att ta bort 51-procentsregeln eller ens hade brytt sig om att fråga sina medlemmar.
RF:s agerande med det som upplevdes som oförskämd arrogans från RF:s utredare Thomas Karlsson gjorde inte stämningen mot de valda företrädarnas välavlönade tjänstemän bättre.
Jag kan konstatera att både motionärernas och RF:s agerande lämnar mycket övrigt att önska.
För att då återgå til huvudfrågan. Vad händer om vi tillåter idrottsbolag som inte kontrolleras av ideella föreningar.
Ingenting. Det händer ingenting av vikt. Det påverkar de avlönade aktiva i en försumbar del av föreningskollektivet.
• Det påverkar inte bolagiseringen. Den har vi sedan 20 år.
• Det påverkar inte medlemsdemokratin, den har slutat fungera sedan länge och idag har vi i syfte att gå runt begränsningen avarter som riskkapitalbolag som äger spelare, värdepapperisering och annat som ger sämre insyn än vad ett bolag ger.
• Det påverkar inte kompetensen. All forskning visar att inkompetens inte har någon korrelation till ägandeformer.
• Det är osannolikt att ryska eller kinesiska oligarker köper ett svenskt fotbollslag. Det kommer att bli tusentals små ägare som stöttar sitt lag genom att köpa aktier för några tusen kronor.
Ett litet antal elitklubbar kan ta in mer pengar. Det tydligaste exemplet är AEG som arenaoperatör som har allt att vinna på att ta upp Hammarby i Allsvenskan och därför kan satsa pengar som ägare av Bajen. De äger redan 49 procent och föreningen har inga pengar så med nuvarande regler går det inte att stoppa in mer.
Därtill kommer att det är upp till varje förenings medlemmar att på årsmöte besluta att sälja ut elitverksamheten. Vill inte en majoritet av medlemmarna detta så blir det ingenting.
En förklaring så god som någon till det totala ointresse som frågan skapar kan vara att det är som jag påstår. Det är en ickefråga som inte påverkar och inte berör mer än några få.
Det är ingen förändring av svensk idrott som en del tror. Det är en ickefråga.
Det mest positiva med att frågan kommer upp är att den tydligt visar att idrotten inte längre är medlemsstyrd underifrån och uppåt utan drivs tvärtom.
Det må vara ett uppvaknade för en del naivister men det är och i vanlig ordning så är det bara gilla läget. Borträknat några få undantag med hög aktivitet så styrs större föreningar idag av arvoderade eller anställda där inflytandet från medlemmarna är marginellt. Detta oavsett om det är ett politiskt parti, en större idrottsförening, ett fackförbund eller någon annan del av folkrörelsen.
Ur det perspektivet så är den demokratiska förlusten om icke föreningsägda bolag får bedriva elitidrott marginell.
Tala om dominoeffekt. Först lämnar Malmös sportchef Björn Liljander för konkurrenten HV 71 – trots två och ett halvt år kvar på kontraktet. Liljander hade spelat under täcket med Malmö en längre tid, det visar mail i hans dator.
Malmö-duon Mats Larsson, ordförande och Patrik Sylvegård, klubbdirektör, har snabbt ett huvudspår som ersättare, nämligen allsvenska IK Oskarshamns sportchef Oscar Alsenfelt, tidigare just Malmö-målvakt, nu med kontrakt till och med 2027, underskrivet den 8 februari i år, med smålänningarna.
Stockholmarna och Göteborg-arna samarbetade. Allt var så bra och samarbetet hyllades flera gånger om och än mera – för samtidigt utnämndes Gamla Ullevi till damlandslagets nationalarena.
Nu är det ingen som skakar hand längre och överenskommelsen rivs
Svenska Fotbollförbundet deklarerar en ny strategi med en visionen ”Fotboll för alla överallt”.
Efter Luleå är det nu Brynäs som i bestraffas med böter på 5 000 kronor samt förbud mot supporterartiklar på läktarplats i kommande fem matcher på bortais, så kallat flaggförbud..
Det var efter Brynäs-seger i Leksand, 4-1 den 28 november, som pyrotekniskt material antändes av Brynäs-klacken i Tegera Arena.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
En prenumerant i handbollsklubben vann 100 000 på senaste dragningen i JOYNA, ett digitalt lotteri från ideella Folkspel. Samtidigt fick Rimbo HK, som sålde lotten, samma summa.
– Ett oerhört viktigt tillskott till vår verksamhet, säger styrelsemedlem Therese Hurtig.
Utan att uppgörelsen fått särskilt stor uppmärksamhet har Sverige gått in i Macolinkonventionen
Regeringen tog beslutet att Sverige ska bli en del av Europarådets konvention mot matchfixning, den så kallade Macolinkonventionen. Det är ett led i att bekämpa Matchfixning som växer internationellt och utgör ett starkt hot mot idrotten - och Sverige är inget undantag.
Tiden är inne… Svenska vinterhjältar på skidor gör entré igen i TV. Den alpina säsongen drar igång på Viaplay Vinter. Premiären sker i Sölden med storslalom för både damer och herrar. Men helgen bjudet ocks på ett antal fotbollsmatcher, eroende på vilken tv-kanal du har.
Du som gillar att se idrottsdramatik på TV får fullt upp i helgen.
Mästartiteln är säkrad, men det betyder inte att arbetsro infinner sig i Malmö FF. Många spelarfrågor behöver slutföras.
På tisdagen tillkännagav MFF-ledningen att skyttekungen Isaac Kiese Thelin förlänger sitt kontrakt med MFF. Den 32-årige forwardens nya avtal gäller till och med 2026.
