Tre mycket välrenommerade golfklubbschefer har skrivit en debattartikel som kommer att påverka hela idrottsrörelsen. Deras tes som jag till fullo delar bygger på ett par decenniers defactoutveckling inom golf-Sverige. 1904 års modell med krav på medlemskap i en ideell förening för att få spela golf fungerar inte längre. Det är faktiskt värre än så, den är direkt skadlig för golfen.

För hela riksidrottsförbundet är problemet större och lösningen lika självklar. Idrottsrörelsen behöver bygga nya modeller för att säkerställa att man är relevanta. Det är redan idag ihåligt att kalla sig för demokratisk folkrörelse eftersom folket rört sig en annan riktning.

Legitimiteten riskeras när de förtroendevalda inte är valda av mer än en bråkdel av medlemmarna samtidigt som det blir mindre och mindre troligt att besluten blir rätt. 

En klubb säljer tjänster

Vi måste acceptera att föreningen i lika stor utsträckning säljer tjänster till föräldrar som att man bedriver ideell verksamhet, skall vi få ihop pengarna till föreningsverksamheten måste vi dessutom få föräldrarna att betala mer.

Då fungerar inte drömmen om 60-talet.

Nu skall man komma ihåg att partierna, facken med flera andra har större problem än golfen med att folkrörelsetanken dör. Det som skiljer är att golfen kan tjäna på att agera proaktivt.

Fakta är följande: Det finns utöver de ca 500 000 registrerade medlemmarna nästan lika många till som varit medlemmar i en golfklubb de senaste 15 åren. Det innebär att man defacto tackar nej till halva kundbasen. Tror ni H&M hade tagit ett sådant beslut?

Golfen beskriver problemet

Men, vi idrottar ju i en ideell förening, invänder vän av ordning. Tja, som man, 50 plussare med något kilo för mycket är jag en typisk golfare. Jag är livsnjutare och kan aldrig någonsin anse att jag idrottar på en golfbana.

Tar man bort medlemskravet och tittar på den miljon golfare som finns så kommer fördelningen att se ut ungefär så här:

Ca 100 000 kommer att se medlemskap i en ideell förening (golfklubb) som viktigt för att de känner tillhörighet, har barn som spelar, vill stödja föreningen och så vidare.

Ca 200-300 000 golfare kommer därutöver att köpa någon form av förbundspaket utöver medlemskapet, gissningsvis döpt till spelarlicens som ger dem rätt att spela tävlingar, ha hcp med mera - när förbundet infört en ny finansieringsmodell.

Motstridigt krav

Resten kommer att betala för att spela, varken mer eller mindre. Vi behöver pengarna för att driva våra anläggningar och alla som vill betala för att spela golf skall självfallet få göra det.

Alla tankar på att kalla plånböcker är acceptabla är korkade. En kall plånbok är någon som vill konsumera och inte får eller kan. Det nuvarande systemet är en garant för kalla plånböcker.

Föreningarna kommer självfallet att finnas kvar så länge det finns medlemmar, men tvånget att vara medlem för att få spela golf är inte bara motstridigt FN-stadgan om mänskliga rättigheter utan dessutom korkat.

Vem behöver ett distriktsförbund?

Problemet med att ta bort medlemstvånget är enkelt att definiera. Den årliga fasta intäkten om ca 50 procent av totalintäkt som är en följd av medlemstvånget måste byggas om. Golfen kan göra det.

När man ändå håller på kan man passa på och lägga ner distrikten. De finns enbart för att Axel Oxenstiernas organisationsmodell från 1600 talet inte tog hänsyn till e-mail, flyg, telefoner, bilar, tåg.

Nu behövs inte distrikten, i synnerhet inte som politiska maktcentra. Skall golfen återskapa någon form av fungerande demokrati är distrikten det största hotet.

Så, mitt älskade golf-Sverige. Agera nu, gör som Anna, Pelle och Jochum föreslår. Se till ni tar hand om golfarna, golfen har förutsättningar.