Dam eller herre, alla har lika svårt att träffa bollen rätt varje gång. Likaregeln finns där redan, men nu ska också kvotering införas i klubbstyrelser. Foto: TT Nyheter

Golfförbundet (SGF) lägger en proposition till förbundsmötet där man förordar kvotering av kvinnor till föreningsstyrelser (klubb och distrikt). Det tycker jag är bra.

Även om jag är principiell motståndare mot kvotering är jag för den här åtgärden, dock bara om den följs av ett antal andra åtgärder. Skälet är att det då leder den till en modernare idrottsrörelse.

Inte fel på kvinnorna...

Idrottsrörelsen behöver förnya sig, modernisera sig och skapa förutsättningar för att möta nya krav från samhället såväl som konsumenterna. En mer heterogen styrelsestruktur är en enkel åtgärd för att snabba på de processerna.

Det viktiga är dock att bara kvotering inte leder någonstans. Kvotering går bara att försvara om det är ett verktyg av många för att nå SGF:s Vision 50/50. Dvs 50 procent kvinnor bland golfspelarna. Om vi nu kan utgå ifrån att man vill behålla de manliga golfare man har så innebär det en ordentlig ökning av totalen golfare.

Skälet till att man inte redan är där kan bara bero på att man inte lyckats skapa en miljö och en aktivitet som är attraktiv nog för kvinnor. Det är alltså inte kvinnorna det är fel på. De har som konsumenter valt  andra leverantörer som bättre har anpassat sina tjänster till deras behov.

En bild av dåtid

Vision 50/50 är lönsam för SGF såväl som för golfklubbar. Fler golfare såväl som en trevligare, roligare miljö på klubbarna kan inte vara fel och det krävs självfallet för att locka fler kvinnor.

Förutsättningen för att det skall finnas någon trovärdighet i propositionen om kvotering och i Vision 50/50 är att förbundsledningen går före och skapar en synlig bild. Där är man inte idag.

Letar jag mig fram till en bild av SGF:s förbundsstyrelse på deras hemsida så möts jag av ett antal människor klädda i kavaj med en SGF-blaffa på bröstet. Även kvinnorna i styrelsen har det av den manliga traditionen självklara valet av klädesplagg på sig.

Den bilden man kommunicerar är en verksamhet där kvinnorna ses som en så självklar parentes att man inte behöver ändra på officiell klädsel från tiden när bara män var medlemmar i en styrelse.

Den bilden ger inte stöd för att kvoteringen blir ett verktyg för jämställdhet. Hela den gammaldags strukturen med kavajer, utmärkelser (kvar från tiden vi hade adel) och alla andra attribut som lever kvar från tiden för den militära förebilden behöver tas bort.

Tillhör inte det moderna samhället

Sen handlar det inte bara om att få in fler kvinnor i styrelser. Idrottsrörelsen har generellt sett stora problem med rekrytering till sina styrelser. Mängden medelålders män som driver en utveckling mot hur det var förr är ofta den trista bilden av en styrelse i en idrottsförening.

Stadgar och mål baseras på 100-åriga dokument utan större hänsyn till hur samhällets förändras. De ariska idéerna om elitens förbättring av rekord och resultat är ofta de viktigaste för verksamheten. Konsumenterna (väljer medvetet ordet konsument före medlem, för de är numera alltid både och) efterfrågan oftast helt andra saker i det moderna samhället.

Vi klagar på att färre medlemmar är aktiva och går på möten, ”medlemmarna sviker” är ord som uttalas när det är föreningen som sviker sina medlemmar genom att inte vara relevant för dem. Vad värre är. Varför skall jag gå på möten? Är klubben bra stannar hen, är den dålig byter hen till en annan klubb. Om de som går på möten väljer lösningar som är bra för dem och dåliga för mig så byter jag till annan förening.

Idrotten i behov av förändring

Det vi behöver är alltså det perfekta demokratiska systemet som riksdagsmännen påstår sig ha. Partier som är starka attraktiva växande folkrörelser där nästan alla är aktiva medlemmar som väljer de bästa med högst moral att företräda dem och där alla förtroendevalda alltid agerar utifrån vad som är långsiktigt bäst för svenska folket. 

Ursäkta ironin, ville bara tydliggöra att så illa som inom politiken är det inte inom idrotten än, därför jag blir glad när någon vill förändra medan tid är.

Om vi nu kan vara överens om att kvotering är en felaktig metod utifrån värdegrunden om människans lika värde kan vi lika enkelt bli överens om att det är bättre att avskaffa metoden när den inte längre behövs än att inte införa den. Den kan ge oss så mycket annat av förnyelse och förändring som svensk idrottsrörelse så väl behöver.

Modigt av förbundet

Problemet är inte brist på kompetenta kvinnor, problemet är brist på människor som vill sitta i styrelsen. Det är länge sedan svenska idrottsföreningar kunde välja och vraka, det är sällsynt att man vet vilken kompetens man söker och de som är valda är nästan alltid valda för att de är goda människor som ställer upp och tar sitt ansvar och har en hög grad av passion för idrotten och föreningen. Att kritisera de som sitter där idag vore djupt orättvist.

Kvotering räcker alltså inte, det krävs att styrelsearbetet görs attraktivare för alla och att det finns en vilja att agera så man kan attrahera alla de kvinnor som valt bort golfen för de inte upplevt att de varit inkluderande.

Här finns massor med bra idéer. En sådan är att skilja på anläggning och idrott. Det är dramatiskt skilda intressen och kompetenser och dagens blandning är inte bra.

Men, det är modigt av förbundsstyrelsen att föreslå kvotering, för de förstår vilket gigantiskt åtagande om förnyelse och förändring de tagit på sig. Nu har de sagt A, nu måste de göra B. Det behövs.