27 oktober 2012 invigdes Nationalarenan. Sedan dess har kritik växlats med beröm och så fortsätter det. Foto: TT

Det gäller att se hela bilden, utan att försöka gör sig lustig över att det nu gäller ett radioprogram. För det här handlar om Dagens Eko, de statliga radionyheterna gör en rätt ordentlig granskning av kommunala arenor just nu.

Granskningen är gjord på journalistiska grunder, dvs helt utan förståelse för perspektiv och sammanhang.

Ekot förstår inte kommunens roll i samhället, dvs att vi via skatter bär gemensamma kostnader för att vårt samhälle skall fungera. Hit hör skola, äldrevård, bibliotek, teatrar såväl som arenor.

Nu väntar jag ivrigt på Ekots avslöjande om att kommunernas biblioteksverksamhet går back. Det är nämligen precis lika relevant som deras arenagranskning. Då pratar vi dessutom inte några 100 miljoner utan ett stort antal miljarder.

Ingen kritiserar biblioteken

Biblioteken har självfallet inte en krona i intäkter, det är liksom hela idén. De tappar i besöksantal vilket är trist, men ingen ställer biblioteken mot äldrevården i den kommunala debatten. Vi ser läsande och läsförståelse som en omistlig del av vårt samhällsbygge även 30 år efter det att alla har råd med böcker. Precis som vi ska göra.

Den första offentligt finansierade arenan byggdes för ca 2700 år sedan i Grekland. Colosseum i Rom är snart 2000 år gammal, den första större fotbollsarenan byggdes i England på 1870-talet, den är fortfarande i drift. 

Den kommunala golfbanan i St Andrews fanns redan på 1600-talet. Stockholms Stadion stod färdig 1912. Varje större stad världen över har en arena och så har det varit i hundratals år. Skälet är att arenan är en viktig del av ett samhälle. Det perspektivet har Ekot missat.

Arenan är inte kommersiellt gångbar

93 procent av Europas arenafastigheter är offentligt ägda. Skälet är att arenan ej är att se som en kommersiellt gångbar fastighet, medan arenan i sig skapar kringintäkter som gör totalintäkten för samhället positiv.

Samhällets kostnader för kulturbyggnader ligger på ca tio gånger mer per besökare än kostnaden för idrottsarenor. 

Den kostnaden ser vi som fullt naturlig och några krav på lönsamhet finns inte. Operan där 200 000 besökare per år (ca 30 000 individer) får uppleva finkultur till en kostnad per besökare som är större än vad alla jobbskatteavdragen tillsammans gett en individ är ett exempel. En nationalscen för Opera är trots detta att se som en viktig del av en modern välfärdsstat. 

I förhållande till...

Utanförskapet ses idag som ett av våra största samhällsproblem, vill man uppleva den mest positiva formen av grupptillhörighet, dvs motsatsen till utanförskap, skall man vara i Skellefteå eller Växjö när första semifinalerna i ishockey startar. 

Det Växjö Lakers gör för att skapa sammanhållning och stolthet i kommunen har ett enormt värde och går inte skapa på annat sätt. Det påverkar tillväxten på orten positivt. Det här förstår inte Ekot.

Det Ekot också missar är att se kostnaden för arenafastigheten som en relation till kommunens budget och satsningen på liknande åtgärder som kulturen. 400 miljoner kronor i 50 kommuner är uppskattningsvis ca 100-120 kronor per invånare och år, dvs ingenting som påverkar budget för äldrevården. 

Kan aldrig gå med vinst!

Min frekventa kritik när det gäller Svenska Fotbollförbundet och Friends Arena har aldrig byggt på någon korkad idé om att arenan skall gå med vinst utan bara på anomalien att man bygger två arenor samtidigt i Stockholm och att förbundet inte har tillräckligt stor balansräkning för att medverka på de här nivåerna.  

Alla övriga ägare tjänar stora pengar på arenastaden, precis som Stockholms stad kommer att göra med Slakthusområdet även om Tele2 Arena som fastighet går back.

Ekots granskning säger dels en hel del om journalistikens roll i det moderna samhället. Jag har precis som befolkningen i övrigt anledning att alltid vara kritisk till medieuppgifter som saknar relativitet.

SR som arenor och bibliotek

Ekot skall kritiskt granska, det är inte deras roll att försvara kommunala investeringar, de skall ifrågasätta dem. Men när granskningar görs utan sammanhang blir bilden för radiolyssnaren felaktig. Det torde vara motstridigt hela idén med public service. 

Vi säger trots allt inte att Sveriges Radio går med förlust trots att de inte har en krona i intäkt. De betalas med medborgarnas pengar för att vi ser public service radio som en viktig del av ett välfärdssamhälle. Ur det perspektivet är SR att likställa med våra arenor och våra bibliotek.

Bristen på perspektiv gör helt enkelt att man kritiserar sig själva.