Det är uttalat - svensk elitfotboll måste dubbla omsättningen för att nå till en nivå där kvalité och publik ökar i den omfattning att omsättningen kan ge ytterligare effekter. Är det realistiskt att tro på en sådan framtid? Foto: TT

Min förra krönika där jag är tveksam till om polis och åklagare kan leverera sin del av den gemensamma strategin för att få bort fotbollsvåld valsade runt i media och sociala media.  

Utöver de vanliga ”Dan Persson måste dö” på twitter och några hundra idiotförklaringar så blir varje försök att påtala att det är bra med en gemensamma strategi ett hot mot de mer fanatiska supportrarna. Det borde den inte vara. 

Ingen annan får bestämma

Nu uttalar sig Tony Ernst ordförande för SFSU mot teknikutveckling då det minskar supportrarnas makt. Ett uttalande som tydliggör vad Tony Ernst och hans styrelse anser att allt i hopa handlar om. Makten över fotbollen.

Svenska Fotbollssupporterunionen och alla andra supporterorganisationer agerar utifrån en enda utgångspunkt. De skall bestämma. Inte Svenska Fotbollsförbundet, inte Svensk Elitfotboll, inte klubbarna. Det är ohållbart och leder till att svensk fotboll för evigt hamnar i träsket bland de sämre ligorna i Europa.

De vill inte ha bättre fotboll då bättre fotboll kräver mer pengar och mindre makt för de som organiserar sig i Supporterorganisationerna.

Krävs dubbelt så mycket pengar

Min dröm och förhoppning är att Allsvenskan i en framtid rankas på tionde plats i Europa. Högre är det svårt att sätta målet då befolkningens storlek och vårt extremt glesbefolkade land inte ger oss förutsättningar för mer.

Vi är dock ett rikt land så tiondeplatsen bör vi kunna nå. 

Fotbollsekonomi är ganska enkelt. Korrelationen mellan omsättning och tabellplacering är ca 93 procent och 60 procent av varje ny intäktskrona går till spelarna, dvs ett bättre lag. Spelarmarknaden är 100 procent kommersiell och spelarna väljer den klubb där de får mest betalt. Mer pengar är alltså förutsättningen såväl som garantin för bättre fotboll. 

I runda slängar så bör omsättningen dubblas om vi skall nå målet tionde plats i Europa. Det är inte av en händelse just den siffra SEF har kommit fram till.

Betalar i pengar och i fritid

Det vi då kan konstatera att mängden konsumtionskronor finns hos svenska folket. Det som återstår är att flytta dem från restaurangbesök, bio, resor, golfbanor, teater och alla andra alternativ till konsumtion av upplevelser vi har på våra fotbollsarenor.

Det vi vet är att dagens konsumenter betalar med två valutor. Sina pengar och sin fritid. 

Det jobbiga är att majoriteten värderar tid högre än pengarna som skall betalas. I det livspussel medelklassen har att hantera väljer vi bort många aktiviteter vi skulle vilja se för att tiden inte finns, något annat är roligare, vi måste jobba och ofta att totalupplevelsen är inte bra nog per satsad krona.

Människor vill ha bekvämlighet

Biokedjan SF har infört s.k. VIP-salonger på ett antal biografer. Trots dubbla priset så har VIP-salongerna högre beläggning än den vanliga salongen. Kunderna köper inte bara en film, man vill sitta bekvämare, kunna få med sig ett glas vin, eller läsk till sin plats i salongen, kunna gå på toaletten utan att en hel rad måste resa sig. SAS får inga företag att köpa deras businessklass-säten, de fylls istället av människor som vill ha det bekvämare.

Bekvämlighet, engelska ”comfort”, rankas idag som det primära konkurrensmedlet för att locka fler till arenorna när man pratar med den globala arenaindustrin. Det är förutsättningen för att locka den växande målgruppen ”premium consumers” till våra arenor.

Vi pratar inte VIP och Lyx, vi pratar bekvämlighet.

Här är jag inte säker på att de svenska arenorna har förutsättningar att leverera.

Sällanköparna ska återkomma

AIK gjorde en ”SAS” fjol, de ökade mängden kunder ordentligt medan matchdagsintäkterna var i stort sett statiska. Då blir det inga pengar över till bättre spelare.

Ett av problemen är att mängden hard core fans minskar med någon procent per år beroende på ett antal samhällsförändringar. Skall man ersätta dessa så måste man få sällanköparna att gå någon match till per år. Då krävs det något mer än bara fotboll. Utöver stämning på läktarna måste allt annat vara bra också. Service på arenan, toaletter, transport till och ifrån. 

Hard Core-fansen tål å andra sidan väsentligt högre priser. De lever för sitt lag, sin klack och matchdagarna. Matchbiljetten utgör en försumbar del av kostnaden för en matchdag där mat och dryck på krogar kostar flerdubbelt mer. 

Är det värt ett besök?

Nu är supportrarna emot högre priser, de har en poäng i att de skapar stämningen som gör att alla andra kommer och de kan hota med bojkott och tystnad. Det tycker jag klubbarna skall vänta ut. Om det viktigaste som finns i livet för dem är att som en del av ett kollektiv sjunga fram sitt lag till seger kommer de att göra det.

Fotbollsintresset är stort i Sverige, det visar om inte annat tittarsiffrorna under ett VM där Sverige inte är med. Pengarna finns också. Det som återstår är att erbjuda dem en produkt som är lite mer än bara fotboll. Kan en miljon människor till gå på en match om året för 250 kronor så är vi på god väg.

Det är inte så att publiken sviker fotbollen när publiken inte kommer. Då är det fotbollen som sviker publiken. Så enkelt är det. För att kunderna skall betala med sin fritid och sina pengar så måste produkten vara värd både tiden och pengarna. 

Det är fotbollens problem och det är vad man bör fokusera på. Först när strategin mot fotbollsvåld är införd kan man ta nästa steg mot en attraktivare produkt.