Pöbel, bengaler, hatrop - nu sker just de avarter fotbollen vill slippa. Foto: TT

Idag ringde P1 morgon och undrade först vad jag tyckte i frågan vems ansvar det var att en pöbel beter sig väldigt idiotiskt på t-banan, slåss med polis och i övrigt beter sig på ett sätt som i varje drillad kommunistisk diktatur hade lett till arkebusering eller arbetsläger.

Vinklingen var uppenbart att det var fotbollens ansvar. Då jag inte höll med om detta så föll också frågan om min medverkan vilket med tanke på en förkylning som kräver två timmars uppsjungning innan jag är talbar och sändning klockan 06:30 nog var lika bra att jag slapp. 

Trött på medias syn

Jag blir ibland väldigt, väldigt trött på medias syn på frågan om Idrottens ansvar. Jag är en varm anhängare av det demokratiska system där vi gett polisen våldsmonopol, uppdraget att beivra brott och när brott begås lagföra brottslingen. Skulle rent av vara lycklig om polisen också genomförde sitt uppdrag.

På samma grunder som det när ett brott sker är fullständigt ointressant om hen är socialdemokrat eller moderat, hetero eller homo, ung eller gammal så torde en fotbollsförening lika lite som ett politiskt parti förbjuda de som håller på dem att begå brott eller bete sig dumt.

Fotbollen är ett offer. Det är fotbollen som förlorar ekonomiskt såväl som imagemässigt. I diskussionen om religiös terrorism har vi alla sunt förnuft nog att inse att kristendomen inte kan ta ansvar för Brevik eller Islam för terroristerna i IS. 

Så fort det handlar om idrott skall idrotten både bära det fulla ansvaret och lösa problemet. Vi pratar om 15 000 ideella föreningar, 30 000 ideellt arbetande, 30 000 anställda och halva befolkningen engagerad i aktiviteter som syftar till att vi idrottar eller ser andra idrotta. Vi tar hand om utanförskapets barn och ungdomar i större utsträckning än någon annan.

Ett storstadsperspektiv

Det är faktiskt så här. Idrotten och fotbollen har sett till att fler unga än annars klarar plugget och blir anställda. Idrotten ser till att fler äldre undviker sjukdagar och minskar kostnader för äldrevård. Därutöver levererar Idrotten 35-40 miljarder i skatter (mer än media) och ökar i antal kunder, dvs det som media misslyckas med. 

Samhället i betydelsen vi alla, skolan, politiker och myndigheter bär tillsammans med föräldrar ansvaret för barn som inte klarar skolan, inte ser sig ha en framtid, engagerar sig i våldsbejakande organisationer och i grupp på fyllan beter sig djävligt dumt.

Media reagerar också med ett storstadsperspektiv som är så snävt att Göran Greiders nationalekonomiska kunskap får ses som ett vidare begrepp.

Vi spelar tiotusentals fotbollsmatcher (kan vara hundratusentals). På nästan varje match är det någon individ på läktaren som skriker dumma saker. I regel en förälder i en ungdomsmatch eftersom de utgör den stora majoriteten. Är det fotbollens fel att vi valt ett samhälle där vi inte har körkort för att bli förälder?

Många unga i utanförskap

Vi har av olika skäl fått ett samhälle med många unga i utanförskap. Ungdomar utan gymnasieexamen, arbete som hamnar i dåligt sällskap för att de inte riktigt platsar bland de ambitiösa ungdomarna som utgör det stora flertalet, de som pluggar, skaffar jobb, familj, karriär och blir de goda medborgare som skapar förutsättningen för välfärdssamhället.

Ansvaret för detta torde ligga på alla politiska partier såväl som de flesta andra grupperingar som utgör vårt samhälle. Att lägga det på fotbollen kan man bara göra om man har samma värdegrund som Le Pen. Jag är uppriktigt ledsen att svensk media i så stor utsträckning hamnat så fel.

Själv har jag nästan glömt allt det trista vid derbyt eftersom veckans stora underhållning varit #montergate där kulturredaktörer och Suhonen betett sig på ett verbalt sätt som ur alla perspektiv får ses som värre än huliganerna i överförd bemärkelse. Fram till P1 morgon ringde hade jag inte ens tänkt tanken att man bör lägga ansvaret för montergate på alla media men nu börjar jag fundera på om inte alla anställda inom media har samma brist på hyfs, vett och värdegrund och lika skev självbild som Linderborg, Olsson och Suhonen. Hade jag inte fått ett samtal där syftet så uttryckligen var att den formen av rättsvidrig guilt by association skulle användas som metod hade jag självfallet inte begått våld på mina egna principer

Jag är faktiskt förvånad över att inte Ekots fällning som antisemitisk i intervjun med Israels ambassadör också på något konstigt sätt blev idrottens fel. Men det kanske är vinklingen i Konflikt på lördag.

Kan inte vara allmän slagpåse!

Idrotten skall ta ansvar för det man gör, man skall få cred för all den samhällsnytta man skapar men vi måste ändra på en struktur där idrotten blivit en allmän slagpåse för okunniga journalister som inte längre har tid att läsa in sig på ämnet och uppdraget att skapa många klick.

Med halva svenska folket delaktiga vid miljontals träningar och tävlingar sker det missgrepp, men de är få och idrotten är idag snabb att ta tag i dem. De som läser min tidigare krönika torde vara klara med att jag inte försvarar beteendet som de här grupperna har. De skadar sina lag, de skadar fotbollen, de skadar idrotten.

Nu är P1 morgon ett av mina favoritprogram, det har en kvalitativ nivå som ligger lika högt över morgon-tv som Real Madrid över Malmö FF, så jag lyssnar lika självklart i morgon som alla andra alla dagar. Jag skulle bli väldigt glad om de sköter den här frågan med den faktabaserade objektivitet som finns i uppdraget för public service.