30 minuter per dag, det klarar du också. I synnerhet om du vet att du lever längre. Foto: TT

Lynda Gratton och Andrew Scott har gett ut boken The 100 year life. Båda är välrenommerade professorer och forskare vid London School of Economics så boken har mycket hög trovärdighet.

Vi kan belägga att de som föds efter 2010 till +50 procent blir plus hundra år gamla. Vi kan med lillfingret lista ut att dagens pensionssystem inte klarar detta. I synnerhet med tanke på att dagens pensionssystem inte ens klarar dagens problem. Pension från 62 som är dagens snitt till 105 är 43 års pension. Har man då börjat jobba vid 27, dvs har 35 år intjäning av pensionen så kan vi snabbt förstå att det blir fel. 

Det här är självfallet något som också påverkar idrotten eftersom det också är en folkhälsofråga.

Vill vi bli 100?

För egen del så fyller jag 60 nästa år. Jag har en förhoppning om 20 friska år till, men det är som sagt var en förhoppning och gymbesöken, promenaderna och golfrundorna i kombo med vägning på morgonen och medvetet val av nyttig mat förbättrar chanserna men är ingen garanti för 20 friska år till.

Det jag i samtal med de i min ålder kan bekräfta med statistisk signifikans är att andelen som vill vara gamla och sjuka är försvinnande låg. Frågan om jag vill bli 100 år kan jag i nuläget inte svara på. 

Svaret är definitivt nej om det handlar om 20 års sjukdom där jag vare sig mentalt eller fysiskt kan leva som jag gör idag. Sedan är det lätt att som frisk 59-åring påstå sig föredra döden framför sjukdomen när man är 80. Svaret på samma fråga när man är 80 och sjuk lär vara det motsatta.

Andelen år från frisk till död för äldre har under de senaste decennierna ökat från 8 till 12 år. Blir vi 100 så lär den siffran hamna på minst 20 år då vi är gamla och sjuka men fortfarande lever. 

Om vi nu lever...

100-års samhället leder då till två saker.

1: Pensionssystemet slutar fungera, det måste göras om i grunden och förmodligen bygga på en begränsad period om ex.vis 20 år som man får pension, dvs ställa krav på väsentligt större eget sparande. Det påverkar konsumtion och tillväxt rätt dramatiskt. 

2: Om vi ökar antalet sjuka år från dagens 12 till runt 20 så kan vi lägga ner välfärdssamhället. Vi klarar inte förlängningen av dagens 12 år heller utan får räkna med skattehöjningar på sådan nivå att vi tar bort incitamenten att arbeta. 20 år i genomsnittlig tid av gammal och sjuk finns inte på kartan.

Politikerna inför två val

Våra politiker kan då som ansvariga göra två val.

1: Göra som vanligt, dvs, blunda och göra ingenting i förhoppningen att någon annan när krisen är fundamental och det är försent att lösa problemen försöker medan man själv i nuet försöker bli omvald genom att göra av med framtidens pengar på reformer som gör att man blir omvald. (vänligen notera att det inte finns några partipolitiska preferenser i den här punkten, ser ingen skillnad på partierna).

2: Göra något nu. Det är självfallet osannolikt, fullt upptagna som alla är med att agera utifrån vad som är bäst för deras parti rent taktiskt kan vi aldrig begära att de skall ta ansvar för de stora samhällsutmaningarna.

Här måste jag berömma de som förr hette Folkpartiet, ett parti som jag i 99 fall av 100 kritiserar för att de vågade stå upp och säga nej till +100 miljarder i vansinniga subventioner av olönsam vindkraft. Det gör mig glad när ett parti agerar utifrån fakta och den här gången var det helt otippat FP.

Om punkt två av en händelse skulle inträffa så är det ingen rocket science direkt.

30 minuter dagligen krävs

Alla måste träna minst 30 minuter minst tre gånger i veckan från ca 30 års ålder tills man dör. 

Vi måste äta väsentligt bättre, dvs mindre färdigmat, snabba kolhydrater och undvika all mat som är skadlig. Den känns igen på att det är en sammansatt produkt med ett varumärke som agerar globalt som Findus, Unilever, Procter&Gamble med flera. 

Det synes politiskt mindre troligt att något parti vill återinföra ättestupan vid 90 års ålder men det är faktiskt den typen av lösningar som det blir i praktiken. Hela arbetsgivaravgiften måste omvandlas till pensionssparande utan att det för den sakens skull räcker hela vägen och var staten skall hitta den motsvarande intäkten är en s.k. bra 

Ingen konflikt

Det är dock inte idrottens problem. Idrotten skall fokusera på att leverera tjänsterna som gör att fler tränar mer. Då måste man lägga ner den exkluderande fundamentalistiska modell man fastnat i.

Idag kom inbjudningarna till RF:s Almedalsseminarier. De hålls i den s.k. ”Ideella trädgården”. Anser man att organisationsform är viktigare än verksamhet så begränsar man sin tankeförmåga på ett sätt som jag med mitt intellekt inte har råd med, jag blir förvånad om idrottens höga företrädare är så väsentligt mycket smartare på den punkten.

Att bevara den påstådda konflikten mellan ideellt och motsatsen, vad den nu skall kallas är den bästa lösningen på att bli en marginaliserad rörelse som inte är statsmaktens första val när folkhälsoproblemen blir akuta.

Som Deng sa till Mao, vad spelar det för roll om en katt är vit eller svart så länge den fångar möss.

Idrotten borde ta den fighten

Den Ideella trädgården får klara sig utan mig, jag hade gärna besökt den samhällsnyttiga trädgården eller folkhälsoträdgården.

De trädgårdarna hade kunnat visa på lösningar på samhällsproblemen istället för att låsa sig i det i sammanhanget oväsentliga om hur verksamheten organiseras. 

Känns bra att våra promenader kan genomföras utan föreningsmedverkan och att vårt kommersiella gym levererar. Golfanläggningsbolaget vi är kunder i ger oss också fantastiska upplevelser. Då kan vi göra vårt bästa för att hålla nere antalet sjuka år. Mer samhällsnytta än så kan vi inte leverera som individer. 

Känns trist att idrotten inte tar fighten om att erbjuda oss och alla andra äldre en verksamhet som är attraktiv utan låser sig i organisationsformen.