Efter Frankrikes seger mot Irland ökar förväntningarna i arrangörslandet. Laget övertygade och nu tror många att det räcker långt. EM kan bli en dubbel succé. Foto: TT

EM engagerar hundratals miljoner människor och genererar tiotals miljarder i mediarättigheter, sponsorer och matchdagsintäkter till UEFA och förbunden.

På totalen så tjänar fortfarande klubbarna ofantligt mycket mer än förbunden.

Trots en omfattande samverkan så ligger, oftast hyfsat dold under ytan en logisk konflikt mellan klubblag och landslag.

Förbundens guldkälla

Landslagen och kval och mästerskap är en grundläggande och livsviktig intäkt för förbunden i en värld där klubblagen ökar omsättning och förstärker varumärken i en högre hastighet.

Klubblagen skall låna ut spelare som kan kosta flera hundra miljoner per år med skaderisk. Ofta ganska slitna spelare efter en lång säsong med därtill ökande skaderisk såväl som behov av vila för att kunna leverera när de stora ligorna drar igång igen i augusti.

EM och VM tar dessutom sin andel av marknaden för tv-rättigheter, den potten är inte obegränsad och betalar ett bolag en förmögenhet för ett EM så har de mindre pengar över till en liga.

Vi har också en konkurrens om emotionella varumärken. Det som skiljer vår relation till SAS med relationen med de klubbar vi följer är att vi har en positiv emotionell relation till dessa och en ganska rationell relation till SAS där en strejk, borttappat bagage eller förseningar kan ändra vår inställning till bolaget på en kvart.  

Varumärken devalveras

Med ett favoritlag i exempelvis fotboll och ishockey i Sverige såväl som favoritlag i flera andra länder riskerar landslagens varumärke att devalveras. Något som vi redan sett med Tre Kronor i ishockey där NHL med de bästa spelarna, VM varje år och en bunt turneringar som går allt sämre minskat varumärkets värde.

Fotbollslandslaget som inom sig haft det globala varumärket Zlatan har än så länge klarat. Hur det går i framtiden återstår att se.

Ett inneboende problem är att ett landslag har ett varumärke som har svårt att bli stort i andra länder medan redan ett tjugotal klubbar inom fotbollen har globala varumärken.

Ett tillkommande problem är att den nationalism som också förstärker relationen till landslag används av populistiska partier. Här är det en förhoppning, om än utan saklig grund, att vi kan få en pendel som svänger över mot globalisering och frihandel framför nationalism och främlingsfientlighet.  

Klubbarna vinner 

De stora klubbarna har långtgående planer på brand management. De vet att omsättning ger sportsliga vinster som ger ökade intäkter. Framtida egna globala tv-intäkter, merchandize, en fanbase på miljoner individer som skapar sponsorintäkter.

Arsenal (ren slump att jag alltid väljer Arsenal som exempel i fotboll och Luleå Hockey i ishockey) och de andra stora klubbarna kan med Digitalisering och Globalisering nå en position som gör att de åker i åttor runt de flesta nationella förbund när det gäller ekonomi.

De här 20 stora lagen kommer att vinna det ekonomiska racet mot förbunden. Med alla problem inom FIFA som utöver korruptionen och alla brister dessutom har en struktur som gör att de aldrig kan bli fungerande så kan klubblagen åka vidare. UEFA är inte heller utan problem men här ser det ut som vi kan få en mer fungerande organisation.

Att Champions League över tid äter på de totala sponsorpengarna till fotbollen är ofrånkomligt. Likaså att det drabbar förbunden.

FIFA blir aldrig transparant

Som många tror, att vi får en splittring där nationella ligor slår sig ut från förbunden, ser inte jag i korten. Dock lär både UEFA och FIFA vara försvagade under lång tid framåt, dvs den främsta makten förbunden har för att hålla nere klubbarna är försvagad.

Läser just nu Andrew  Jenkins bok om FIFA. Den är fruktansvärd. Den enkla slutsatsen blir att vi aldrig kommer att få ett transparant och icke korrupt FIFA vilket också får till konsekvens att UEFA som åtminstone i teorin kan reformeras till en fungerande icke korrupt organisation även om det tar tid.

Sverige lämnade EM och gick miste om miljoner som slutspelet skulle ha gett som välbehövligt tillskott till det svarta hål som Friends arena fortfarande utgör för Svenska Fotbollförbundet.

Ett alltmer försvagat förbund som fortfarande behöver struktureras till färre anställda och effektivare verksamhet med saknaden av Zlatan Ibrahimovic som en våt filt över sponsorförsäljning och landskampsintäkter med ett VM-kval där möjligheten att komma till VM har försvårats av FIFA via mutor på ena sidan.

Ett allt starkare SEF

På andra sidan ett SEF som satsar stort på att utveckla verksamheten, IT-strukturer, CRM-system med goda möjligheter att öka omsättning med +50 procent de kommande åren. Och ett Malmö FF som ur alla ekonomiska perspektiv är en väsentligt rikare och sundare verksamhet än förbundet.

Att det här kommer att förändra maktbalansen är självklart. Sedan är vi tack och lov i Sverige och alla inblandade brinner för att utveckla fotbollen så det behöver inte leda till konflikter. Men det kommer att förändra impact för besluten och verksamheten där SEF och elitklubbarna får mer att säga till om och distrikt och förbund mindre.

Money talks busshit walks som det heter på engelska. Det är en händelse som ser ut som en tanke att SEF har kontoret planet ovanför förbundet.

Och som om inte det vore nog, Brexitomröstningen påverkar fotbollens utveckling. Ett Premier League med max två utlänningar blir onekligen något annat än idag.