Allsvenskan utveckla även ekonomiskt. Nya siffror visar en expansion.

Utöver att SEF och klubbarna ligger lika långt före Svenska Fotbollförbundet i transparens och öppenhet om ekonomin som H&M i jämförelse med Gazprom, är det rätt rolig läsning om man som jag ser ökad omsättning som vägen till ökad kvalitet.

Vid ett seminarium på tisdagsförmiddagen på Handelshögskolan i Stockholm presenterades Deloittés årliga rapport över Allsvenskans ekonomi. Det är blandade siffror. Några som jag reflekterat över är då följande:

Allsvenskans omsättning (exklusive spelarförsäljningar) har ökat 50 procent på sex år. Det framgår med en tillväxt på ca 20 procent under samma period som en mycket god utveckling. Jämför vi med resten av upplevelseindustrin som vuxit mer än dubbelt så fort som BNP utvecklingen så har man i bästa fall behållit sin marknadsandel. 

Deloitté ser ishockey och andra sporter som Allsvenskans konkurrenter. Det ser jag som en förlegad syn. 

Varje aktör inom upplevelseindustrin konkurrerar om människors fritid. Den konkurrensen är tuffare och bredare med mer kapitalstarka aktörer som har organisationer som är bättre utbildade och duktigare på att få oss att göra av med pengar. För stora grupper är fritid mer bristresurs än pengar till fritiden.

Spelarförsäljningar en del av kärnaffären

Eget kapital för klubbarna som helhet ser bra ut. Bryter man ner siffrorna till varje klubb så är det fortfarande ett antal som behöver förstärka sin balansräkning. Min tes är att 15 procent av omsättningen är en lämplig miniminivå för att hantera en sportslig kris eller en nedflyttning.

På frågan om hur man skall se på spelarförsäljning delar jag SEF:s ordförande Lars Christer Olssons tanke att utifrån ligans position i näringskedjan är det en del av kärnaffären. Det ändrar inte åsikten att klubbarna skall gå runt redan innan dessa intäkter eftersom de inte går att budgetera.

Nästa område där jag anser att Deloitte har fel är årskorten. De är bara bra om de ger premium betalt och då måste antalet begränsas. Med potential hos sällanbesökare är för många årskort som rabatterats rena katastrofen. Vi måste acceptera ett samhälle där de flesta inte kan gå på alla matcher. 

Här kan intäkterna öka

När man tittar på hur inkomsterna ser ut (matchdagsintäkter, visningsrättigheter, sponsring, övrigt och spelarförsäljning) är det bara att krasst konstatera att potentialen ligger på matchdagsintäkter.

En enkel överslagsberäkning ger vid handen att omsättningen (exklusive spelarförsäljning) för ligan skulle öka med ca 20 procent dvs 300 miljoner kronor om alla klubbar tog sig över dagens medel på intäkt per besökare. Något som inte ens får ses som svårt.  Det svåra är väl för klubbarnas styrelser att inse att dagens samhälle kräver mer personal med rätt utbildning som har uppdraget att öka intäkterna. 

Dock, all annan upplevelseindustri är ett bevis för att det går att dubbla de här intäkterna. Det tycker jag man skall göra och satsningen på IT-stöd gör det möjligt. 

Allsvenskan är ekonomiskt en heterogen samling. Det krävs nio klubbar med lägst omsättning för att de tillsammans skall passera MFF. Så kan vi inte ha det. Vi skall självfallet inte ha omsättningskrav på spel i Allsvenskan, det skall vara helt baserat på sportsliga meriter. Det är en förutsättning. 

Behövs fler toppklubbar

Problemet är att MFF är ensamma i toppen och riskerar att dras ner. Vi behöver utöver MFF ytterligare tre-fyra klubbar till som har en omsättning på 200 miljoner kronor exklusive spelarförsäljning. Det skulle ge svensk fotboll samma typ av kluster som fungerar som draglok. Sedan kan vi ha ett gäng en nivå under och ytterligare två gäng väsentligt under. Loket kommer att se till att de följer efter. Även om då SM-tecknet skulle hamna hos något av topplagen ekonomiskt fyra år av fem så kommer det ett Leicester det femte året och bevisar att fotboll inte bara är pengar. 

När vi når ovanstående kluster kommer vi att mer än ha dubblat mängden Europapengar per år och den vägen når vi (utifrån de spelartrupper som omsättningen ger utrymme för) än bättre resultat. Det är grunden för en ranking på plats 15 och bättre som i sin tur ökar mängden Europapengar ytterligare en gång.

Det som nu sker på IT-området och den digitala satsningen är rätt väg att gå. Det enda som krävs nu är att klubbarna ger fan i att räkna utifrån hur det var förr utan kör fullt ut i den fast tron att det ger de väsentligt ökade intäkter som hela projektet baserats på.

Potential i allt färre orter

Ett megabekymmer utan lösning är Urbaniseringen. Läser man rapporten och börjar titta på upptagningsområdet storlek och sedan tittar på var det finns tillväxt och befolkningsökning i kombo i Sverige så blir man bekymrad. 

Att vara framgångsrik elitklubb kräver att man är dominerande aktör på en tillräckligt stor ort eller att man finns i storstad. 

Problemet är bristen på tillräckligt stora orter med tillväxt och en BNP-utveckling över medel. Här skall man dela orter med ishockeyn (övriga sporter är för små ekonomiskt) och orterna blir färre och färre. 

Utanför storstad har vi tre orter där det fungerar med både ett Allsvenskt lag i både fotboll och Ishockey (Jönköping, Örebro och Gävle) och att Gefle skulle ha haft högre omsättning om inte Brynäs tagit så mycket syre (och tvärtom) krävs det ingen raketforskningsexamen för att komma fram till. 

Det finns två orter att slåss om. Västerås och Uppsala är idag de största städerna utan lag i högsta ligan i vare sig ishockey eller fotboll. Vore jag SEF (och Hockeyligan) skulle jag se det som ett strategiskt mål att ta de städerna. Vi börjar få slut på städer med en BNP som kan skapa ett framgångsrikt elitlag. Här finns ett first mover advantage för att prata IT-svenska.

Sedan är Deloitte rätt på det när de pekar på behovet av ekonomiskt långsiktig strategi. I valet mellan ekonomi under kontroll och sportsliga vinster bör man alltid välja det förstnämnda. Det är enda vägen mot det senare. Står valet mellan en brasiliansk spelare eller en B2C-manager skall den senare ge er möjligheten att köpa tre spelare inom något år.

Men på det stora hela rapporten ett bevis på att man är på rätt väg, publik och omsättning ökar. Ekonomin är med något enstaka undantag stabil. Det gläder mig.