Det är en ständig dragkamp om pengarna mellan fattiga och rika. Därför har RF och SOK skilda levnadsvillkor... Foto: TT

När Svenska Golfförbundet motionerar om att effektivisera elitstödet som idag blandas mellan det borgerliga, kungliga SOK och det socialdemokratiska RF så svär man i Idrottskyrkan.

Att SGF har rätt i att elitstödet idag är ineffektivt är något alla vet. Därifrån till att en majoritet vill göra något åt det är det dock långt. 

Staten mot sponsorer

Till att börja med är animositeten mellan RF och SOK lika gammal som organisationerna själva och den är dessutom ideologisk. Det borgerliga, kungliga SOK och det socialdemokratiska RF fick historiskt problem.

Sedan har SOK en renodlad elitverksamhet som är begränsad till de idrotter som är olympiska. RF är en struktur med väsentligt fler idrotter och ett helt annat fokus på bredd. 

Redan här spretar det organisatoriskt rätt ordentligt.

RF är nästan genomgående offentligt finansierat. Sponsorintäkter skulle vara direkt konkurrerande med de stora förbunden. SOK har med rättigheterna till de olympiska ringarna som bas stora sponsorintäkter.

Stenson mer än åtskilliga förbund

Lägg till att de ekonomiska förutsättningarna hos de stora förbunden med hög attraktionskraft och de minsta med stora ekonomiska begränsningar såväl som låg attraktionskraft. 

För de små förbunden med olympiska sporter är elitstödet en förutsättning för att överhuvudtaget kunna ge sina olympier förutsättningar att delta. För exempelvis golfen där olympierna har mångmiljoninkomster och egna avlönade staber är det en helt annan verklighet. 

Henrik Stenson omsätter mer än ett antal av de minsta förbunden tillsammans.

OS ett emotionellt värde

Ett stort antal av de olympiska sporterna har få anhängare och få aktiva i världen. De finns kvar av hävd. De genererar vare sig samhällsnytta eller har något större kommersiellt värde. En för varje år ökande konkurrens om människors fritid slår också mot de aktiva. 

Många av de små sporterna har stora problem att rekrytera. För dem är OS-deltagandet deras 15 minutes of fame och den stora belöningen för ledarna i förbundet är att få åka till OS.

Sen är SOK den svenska delen av IOK medan RF är en klassisk svensk folkrörelse, här uppstår en organisatorisk skillnad som krånglar till det dramatiskt.

Så skilda förutsättningar

Vidare är det så att de stora förbunden agerar helt enskilt och kan göra så medan de små helt saknar möjligheten till annan verksamhet än vad RF och SOK ger dem medel till. 

Korpen, Friskis och Svettis är två förbund inom RF (Friskis är snart eget förbund) som av naturliga skäl inte tycker man skall lägga så mycket fokus på OS och elit.

På ovanstående kommer då dels alla maktfrågorna som är själva smörjmedlet i organisationssverige. Det är ingen hemlighet att personkemin bakåt i tid aldrig var den bästa med två organisationer som bevakar varandra.

Heltidsproffs mot fattiga

Lägg till att skidåkare, golfare, friidrottare och många andra är heltidsproffs med goda inkomster medan många i de små idrotterna inte kan tjäna en krona på sin idrott. Det absurda blir då när vissa skall avstå från intäkter för att vara med i OS medan andra får intäkter om de kvalificerar sig.

Det finns alltså många orsaker till att verksamheten är ineffektiv. Att man sedan bör försöka effektivisera verksamheten är en självklarhet men särskilt lätt blir det inte.

OS är också något där vinsten inte räknas i kronor utan i medaljer. 

Visst finns det graderingar där 100 meter herrar hamnar väsentligt över en medalj i tyngdlyftning men i slutändan mäter man i medaljer. 

Enklaste sättet att effektivisera verksamheten vore att införa en gräns för hur små förbund som skall vara med i RF och SOK får vara. Det i kombo med att bara ta ut deltagare som har förutsättningar att komma topp 6 skulle göra att det tillgängliga resurserna användes effektivt.

Det kommer självfallet inte att ske.