Inför valet 2018 har nu RF inlett arbetet med att sammanställa ett Idrottspolitiskt program. Dan Persson ger sin syn efter att ha tagit del av innehållet. Foto: Henrik Holmberg, TT

Riksidrottsförbundets så kallade ”Intressepolitiskt program har åtta områden, var och ett med ett antal punkter som sammanfattar vad RF vill ha i politiska förändringar.

Jag håller med om det mesta, dock inte allt. Jag tycker RF bör ha en eloge för att man tagit fram programmet och det är ett kvalitativt material.

Idrotten är gränslös

Att idrotten idag spelar över ett ganska stort antal politikområden, från skola, integration, bostadsbyggande, brottslighet, folkhälsa med flera blir allt mera uppenbart. 

Det är omöjligt att då agera framåt om man inte har en beslutad idé om en linje på respektive område.

Grundtesen är i lite för stor utsträckning det som av hävd kallas ”Idrottens särart”. Det finns ett stort antal hänvisningar till det ”orättvisa” att idrotten i mångt och mycket jämställs med företag av myndigheter. 

EU:s regelverk ses då som den stora boven som är dum med den snälla idrotten.

Jag har svårt att se att de anställda på RF inte skall omfattas av samma arbetsrättsliga skydd som de anställda på AB Volvo. En golfanläggning som vill bekämpa ogräs med kemikalier skall självfallet följa samma lagar på det området som Astra Zeneca (för ordningens skull så släpper samtliga svenska golfbanor ut ungefär lika mycket som ett enda medelstort jordbruk). En tränare på väg till match bör följa de lagar som gäller i trafiken även om han är försenad. Exemplen kan göras oändliga.

Demokratisk idrott, nja

Så vad är det då diskussionen om idrottens särart handlar om. Skatter självfallet. RF vill inte att idrotten betalar skatt eftersom man är ideell. 

Jag kan lugna RF. Bedriver man ideell verksamhet behöver man inte betala skatt. Dels gör man inga vinster och medlemsavgifter är inte ens momspliktiga. Det är bara när man bedriver kommersiell verksamhet som man skall skatta på samma sätt som andra kommersiella aktörer. Låter man bara bli kommersiell verksamhet, det som det inte står en stavelse om i stadgarna behöver man inte betala skatt. 

Vill man konkurrera med Intersport om att sälja tröjor bör man dock inte ha någon konkurrensfördel i form av att slippa skatt på just den verksamheten. Det vore förödande för skattebasen om H&M IF med fotboll för de anställdas barn skulle kunna driva butikerna i föreningen och slippa skatter.

En viktig del av idrottens särart utöver att föreningen är ideell är också att den är demokratisk. Här finns det anledning till självrannsakan. Demokratisk är man bara så länge en lämplig andel av medlemmarna aktivt medverkar vid föreningens beslut. 

Statsvetare påstår att 35 procent är den lägsta nivå i andel röstande som krävs för att bevara demokratin. Idrotten ligger på enstaka procent om vi tittar på antalet som besöker ett årsmöte. Den omtalade strategiplanen kanske borde fokusera mer på hur man bevarar omvärldens syn på idrotten som demokratisk.

Utred skatteeffekterna

På samma sätt som jag stödjer och tror på möjligheterna till ett undantag vid en omreglering av spelmarknaden där ideella aktörer med turspel får behålla sin skattefrihet tycker jag RF skall lägga ner diskussionen om beskattning vid kommersiell verksamhet. Acceptera verkligheten!

Ingen gnäller över att Luleå Hockey får pynta 29,5 öre i elskatt för varje kWh som går åt för att kyla isen. Kränger man saker på en kommersiell marknad ingår det i upplägget att betala skatt. De förenklingar RF pekar på är en annan sak. Hur moms kan vara bokföringsmässigt betungande med moderna bokföringsprogram övergår mitt förstånd. 

Det idrotten däremot bör göra är att utreda hur mycket skatter man genererar, för den siffran behövs som motvikt när man diskuterar samhällsstöd utifrån den samhällsnytta idrotten levererar. Den är gissningsvis minst sex gånger så hög som bidragen. Vill staten öka sina intäkter skall den ge ökade bidrag till mera idrott. Så enkel ser faktiskt ekvationen ut idag.

Vidare bör man notera att den nya strategin där ”Idrott hela livet” ingår är ett område där inga förbund utanför golfen och korpen samt det från RIM nya förbundet Friskis (ingår i friidrotten idag) idag har förutsättningar att leverera. 

Orienteringsförbundet har många äldre, men det är renodlad elit/tävling. Massor med 60-åringar åker längdskidor, men mycket sällan i föreningsregi. 

Välkomna fler grupper

De flesta förbund är uppbyggda för att ta fram en elit som kan vinna medaljer på EM, VM och OS. Bredd i deras ordböcker betyder många ungdomar. Skolidrott och Akademiska som två andra förbund som går på tvärsan med stuprören en idrott per förbund kan göra en del och är förbund som bör få hjälp att växa.

Även på området behålla ungdomar längre upp i åldrarna är det Friskis, Skolidrotten, Akademiska och Korpen som är bäst, medan golfen spöar alla på andelen +60 som idrottar som andel av ett förbund.

Ökad mångfald och välkomna grupper som inte naturligt kommer till idrotten är i stor utsträckning en folkhälsofråga som bör finansieras den vägen och inte som del av de traditionella bidragen.

Fullkomligt obegripligt!

När idrottsministern nu säger nej till mer gymnastik i skolan trots det vetenskapliga underlaget säger Socialdemokraterna i detta beslut att de skiter i alla de som inte har råd med idrott på fritiden. 

Det är ett direkt slag mot de ekonomiskt svagaste ungdomarna som här får sämre förutsättningar än sina kamrater med föräldrar i medelklassen att klara skolan. Fullständigt obegripligt utifrån sossarnas DNA och med en motivering som får det nya modeordet ”alternativa fakta” att komma till användning.

Fler idrottsanläggningar för bredd, att nya bostadsområden skall ha områden för idrott, förenklad tillståndsgivning för idrott i natur är också bra.

Öka kompetensnivå!

Doping där moderaterna föreslagit en ny myndighet med motiveringen att doping idag är större utanför idrottsrörelsen än inom vill RF hantera med mer bidrag för att kunna ta på sig det ansvaret. Här tycker jag båda har fel. 

Anabola på gym är inte bara doping, det är knarkhandel enligt brottsbalken. De enligt idrottens särart ideella ungdomsledarna eller de äldre farbröder som sitter i föreningsstyrelsen synes mig något olämpliga när det gäller att gripa HA-tatuerade muskelberg fullproppade med anabola på gymmen. 

Det är en fundamental skillnad mellan doping för att vinna medaljer och det missbruk som vi har att hantera utanför idrottsrörelsen. Det bör vara en fråga för tull och polis. Fast det är klart, om M vill bekräfta att det är osannolikt att vi någonsin får polisen att fungera så gör man det på ett bra sätt genom att föreslå en ny myndighet.

Avsnittet om arbetsmarknad handlar om att genom samverkan med Arbetsförmedlingen få tillgång till fler anställda med lönebidrag och högre andel lönebidrag. Kan idrotten för enklare instegsjobb medverka till att fler kommer i sysselsättning så är det självfallet bra.

Huvudregeln utifrån den konkurrens om människors fritid som har blivit idrottens marknad måste vara ökad kompetensnivå. Att rekrytera de duktigaste i konkurrens med andra aktörer inom den upplevelseindustri man är en del av vare sig man vill eller inte och alldeles oavsett eventuella särarter. 

Inte lite som begärs av idrotten

Föreningen har att hantera jämställdhet, värdegrund, mobbing, sexuella trakasserier, hedersförtryck, arbetsrätt, skatter utöver det idrottsliga att kunna allt om träning, ledarutbildning, regelverk och spelstrategier. Allt detta krävs om föräldrar skall vara trygga att lämna ifrån sig ansvaret för sina barn. Det innebär utbildning, kompetens och erfarenhet.

När det gäller elitutveckling är det mindre roligt att ena veckan läsa motioner om att elitstödet bör samordnas bättre då SOK och RF suboptimerar och sedan denna vecka på onsdagen läsa om hur SOK inlett samarbete med fyra universitet och på torsdagen läsa att RF vill ha ett särskilt anslag till Riksidrottsuniversitetet för elitforskning. Kan konstatera att golfförbundet som motionerat i frågan fått en hel Norrlandsälv med vatten på sin kvarn.

Men på det hela taget är jag både imponerad och glad. Tänk om vårt största förbund fotbollen också skulle förstå att man är en del av samhället. Vilka krafter civilsamhället då skulle kunna uppbåda.

Nu återstår att inför 2018 koka ner programmet till två max tre frågor som går att få genomslag för i valrörelsen.