Foto: TT

För mig är den 14 mars en glädjens dag. EU domstolen som högsta instans konstaterar att arbetsgivare har rätt att vägra anställda att ha religiös symbol om de har ett arbete som möter kund.

EU, dvs de 28 länder som i omväxlande utsträckning tycker jämställdhet mellan könen, demokrati och individens lika värde är viktigt har satt ner foten.

Nu har de satt ner foten ganska försiktigt. Dvs en arbetsgivare måste ha rätt att agera utifrån vad som kunderna begär. Dvs arbetsgivaren kan kräva att under arbetstid för alla som möter kund så är kravet inga religiösa symboler.

Ur idrottens perspektiv är det här jätteenkelt

Ur idrottens perspektiv är det här jätteenkelt. Konsekvenserna av att sätta ner foten är väldigt svåra.

Det enkla är att vi alla inom idrotten kan vara totalt överens om att slöjan är en del av ett aktivt kvinnoförtryck som är totalt motstridigt våra ideal om jämställdhet. Slöjan är ett verktyg för att objektifiera kvinnan som underställd mannen och som ägodel till man. Något vi aldrig kan acceptera inom idrotten. Slöjan är ett verktyg för en religion som inte accepterar homosexuella. Här finns det inga förutsättningar för att ha annan åsikt på en intellektuell grund. Identitetspolitik är rena galenskapen i det här sammanhanget.

Det svåra är självfallet att ett förbud mot slöja inom idrotten garanterat leder till att unga flickor isoleras och förtrycks samtidigt som en acceptans av slöja leder till att vi legitimerar förtrycket.

Det tioåriga perspektivet

Ur det tioåriga perspektivet så är idrotten förlorare och islamisterna vinnare oavsett vad vi gör.

Vi har alltså inget alternativ till ett längre perspektiv. Det underlättar att Islamisterna med Muslimska brödraskapet i spetsen har valt ett trettioårigt perspektiv.

Dvs de skall på 30 års sikt få europeiska regeringar och civilsamhällets organisationer att anpassa samhället till sharialagar och islam som en religion som också anses vara överställd det sekulära demokratiska samhället.

Om vi nu gör bedömningen att det leder till ett samhälle vi inte vill ha av många skäl, utöver förtrycket och bristen på jämställdhet leder det till att vi blir fattigare, eftersom teokratier skapar fattigdom så behöver vi ta beslutet att agera emot.

Idrotten skall vara apolitisk och sekulär

Idrotten skall vara apolitisk och sekulär. Idrotten liksom resten av samhället skall alltid respektera individers rätt att tro på valfri Gud (det lär finnas 2500 att välja mellan) men på intet sätt respektera de organisationer som påstår sig företräda en enskild form av vidskeplighet.

Då Islam utöver att vara en religion också blivit en politisk rörelse ökar skälen att säkerställa att idrotten på intet sätt medverkar till att stärka de politiska idéer som finns inom Islam som är så motstridiga idrottens värderingar.

Frågan är extremt komplext och bör behandlas med största varsamhet. Förbund och Riksidrottsförbund bör utreda och sedan komma med förslag om väg framåt. Hundratusentals ideella ungdomsledare måste få guidelines för att hantera de problem som garanterat kommer att uppstå.

Det vi måste sätta stopp för nu är alla idéer om att acceptera slöja här och nu. Det kan vara ett beslut som vi väljer sen om det är bättre än alternativen, men det får inte vara identitetspolitikens lösning nu. Vi har FNs barnkonvention, lagar och förordningar både nationellt och på EU-nivå samt idrottens värdegrund som underlag för ett principbeslut.

Det svensk idrottsrörelse aldrig någonsin får göra är att gå ifrån jämställdhet eller bli exkluderande i HBTQ frågor. Det religiösa aktörer tyvärr ser som enda rättmätiga tolkning av sina respektive antika sagoböcker.

Dan Persson