Han förnekar bestämt att VM-insatsen och den massiva kritik som mötte honom har någon del i beslutet att lämna Sveriges mest folkkära landslag. Hans ställningstagande har mognat under sommaren, och han önskar nu lägga all energi på kommande OS och VM.

 Ett beslut som måste respekteras, och som tvingar förbundet att omedelbart inleda en rekryteringsprocess vars slutmål bör vara VM i Stockholm 2025, examensdags för ”Garpens” efterträdare.

Rollen som ishockeyns förbundskapten är extremt resultatberoende. Det visar historien, det är stormvarning nästan jämnt. Självfallet ska hans efterträdare hämtas i den svenska tränarkåren, Djurgårdens misslyckande med amerikanen Barry Smith manar inte till efterföljd.

Historiskt har Tre Kronor endast vid två tillfällen haft en icke svensk förbundskapten. Säsongen 1971-1972 stod Kanadas Billy Harris (1935-2001) i båset. Vid OS i Sapporo slutade Tre Kronor på fjärde plats, och Billy Harris tackade för sig.

 Ed Reigle (1924-2003) också han från Kanada var guldtränare i Moskva-VM 1957 och hade en ledande roll i svensk ishockey till och med 1960. 

Jag ser två huvudkandidater, Växjös Sam Hallam och Frölundas Roger Rönnberg. Båda är taktiskt väl skolade, med stor erfarenhet från coaching, här hade ”Garpen” ett stort minus. Hans bakgrund är andre tränarens och kanske hade det betydelse för hans bleka insats i Riga i våras.

Sam Hallam har ett utgående kontrakt med Växjö Lakers, har tagit smålänningarna till tre SM-guld under sin 10-åriga sejour i föreningen. Från ingenstans har Växjö har etablerats som en maktfaktor i svensk ishockey – mycket är Sam Hallams förtjänst. Han har ingen förbunds-bakgrund, det är kanske ett minus.

Roger Rönnberg är väl förtrogen med korridorerna på kansliet, efter tidigare uppdrag och guldcoach för Sveriges J 20-landslag säsongen 2011-2012. På meritlistan två SM-guld med Frölunda samt stora framgångar i Champions Hockey League. Till skillnad från Sam Hallam är han kontraktsbunden till 2025 med Frölunda.

Kontrakt brukas kunna brytas i hockeyvärlden, och rimligen borde dessa två vara även förbundets huvudkandidater. Marcus Ragnarsson och Markus Åkerblom, nuvarande assistenter till Garpenlöv har för dålig erfarenhet för att ta klivet högst upp på coachbänken.

Någon tidsram har förbundet inte presenterat, men nog borde ”Garpens” efterträdare vara presenterad till VM i Finland våren 2022. Här duger ingen långbänk, som annars är för vana på Ishockeyförbundet.

Den nye bossen ska inte bara visa kompetens i båset, han är också ishockeyns bästa marknadsförare, äga social kompetens och kunna handskas med media.

Kravlistan är stor, men så är också uppdraget det finaste du kan ha i svensk ishockey.

Kjell Nilsson