Långfredag fylldes Globen med en stor fantauisk show. Det är det lilla konståkningsförbundet som är idégivare och hälftenägare tillsammans med Ericson Globe Arena till det som ska bli ett stort årligt event som på egen hand kan komma omsätta mer än vad konståkningsförbundet normalt gör.

Konståkning är en liten sport, men som tv-innehåll och arenaevent är det underhållning och showbusiness som drar mängder med tittare och besökare. Konståkning på tv har väsentligt fler tittare än skidor för att ta ett exempel.

Förklaring? It’s showbusiness

Skälet är enkelt. Det är vackert, det är musik, det är kläder och det är prestation. It’s showbusiness.

Stockholm Ice är inte tävling men det spelar ingen roll för besöksantalet. 8 000 människor som köper biljett är bevis nog för tesen att idrotten är en del av upplevelseindustrin och det är den man skall anpassa sig till.

Stockholm Ice är också beviset på att ett litet förbund som konståkningsförbundet inte behöver livnära sig på de få aktiva och deras föräldrar utan kan använda sin position och sitt kunnande för att skapa helt nya framtida intäktskällor.

Det är självfallet så att många fler skulle kunna göra samma sak. Det krävs bara tre saker:

1. Kunnande
2. Idéer och kreativitet
3. En total förståelse för att idrott är en del av en kommersiell upplevelseindustri som måste agera på marknadens villkor.

Här är flera idrottsförbund i Sverige diskade från start.  Där tror styrelse och ledning att intäkter är medlemsavgifter och statsbidrag och att desto sämre man är på den kommersiella sidan desto finare och ideellare är man på att utveckla idrotten. Trist men alltför ofta sant.

Totalkvalitet i upplevelse

Konståkningsförbundet är att gratulera och att deras generalsekreterare, Per Adler, vet hur man skapar intäkter behöver inte betvivla med hans långa rekord från golfförbundet där Per basade över en verksamhet som på den tiden drog in uppemot 200 MSEK per år.

Stockholm Ice är totalkvalitet i upplevelse. Ljussättningen var något alldeles fantastiskt. Här har elitserien mycket att lära, ljudet var på Berwaldshallnivå och showen var väl sammansatt med allt från 9-åringen som smalt varje modershjärta till världsstjärnorna. På det kom att logistiken fungerade, vinet var gott och regissören skapade den må bra-stämning som gör att man gick hem med ett leende på läpparna.

Viktigt att notera är att hela gänget världsstjärnor i konståkning kan hyras in för mindre pengar än vad en föredetting som John Daly kräver för att vara med i en golftävling. Tiger Woods appereance money räcker för att få med de 20 bästa männen, 20 bästa kvinnorna och 20 bästa isdansparen.

Stockholm Ice har alltså alla förutsättningar att bli ett stort årligt framgångsrikt event. Konceptet går att utveckla i flera ledder och kan omsättningsmässigt redan om ett par år vara uppe och leka med de största eventen vi har.

Globen-chefen Ninna Engberg och Per Adler är att gratulera. Det var länge sedan något så bra och så nytt visades i Stockholm. Det är så här idrotten och arenaägaren kan utveckla upplevelseindustrin och det här är definitivt vägen att skapa resurser för fler svenska stjärnor i konståkning.