Hammarby Fotboll AB (HFAB) får ingen ny ägare och framförallt så saknar HFAB någon som är villig att skjuta till de 20 millar man så desperat verkar behöva.

Ideellt och kvalité felar

Det var ingen rocket Sciense direkt att förutse att den här affären inte skulle fullföljas. Regeln om max 49 procent ägande av andra än ideell förening är precis som Hasse Backe beskriver i Expressen söndag det grundläggande skälet till att vi inte har någon kvalitet i svensk fotboll.

Den ideella strukturen gör det för svårt att skapa det kapital som behövs. Så enkelt är det.

Nu blir det dock en jobbig period för HFAB. Det ser inte bra ut.

Min bedömning av Hammarby Fotbolls ABs ekonomi är rudimentär, jag saknar fakta på flera ställen så den skall läsas med en stor nya salt.

Det behövs ett mirakel

Det jag kan utläsa ur 2009 års bokslut (den publika delen utan noter och förklaringar) och utifrån de mediauppgifter (som också alltid skall läsas med en hel saltgruva i närheten, i synnerhet när sportjournalister skriver ekonomi) är att Hammarby Fotboll AB behöver ett mirakel i någon form.

Tesen att 2010 och 2011 i Superettan inte är lönsamt torde ha få antiteser. Förluster äter upp eget kapital och de tio millar i eget kapital som HFAB hade med sig in i 2010 kan vara förbrukade i nuläget.

Hammarby har en trist skuldsida med 34 miljoner i korta skulder. Det finns 60 millar på tillgångssidan så de 34 är inte en hög siffra om det finns substans i tillgångarna. Korta skulder har dock den trista egenheten att de skall betalas snart. HFAB saknar egna kassaflöden för att betala skulderna. Enda alternativet är då att avyttra tillgångar.

Vad döljer sig bakom tillgångarna?

Då uppstår problemen. Säljer man tillgångar i form av duktiga spelare så tappar man förmåga att ta sig tillbaka till Allsvenskan. Säljer man tillgångar så är risken att de får säljas till priser under de bokförda. Då uppstår förluster som ytterligare äter upp det egna kapitalet och ökar risken för att man tappar elitlicensen.

Det som inte framgår i de siffror jag har är vad som döljer sig bakom anläggnings- och omsättningstillgångar.

Spelarna borde ligga i den senare delen med tanke på längden på kontrakt numera. Anläggningstillgångar skall vara det de heter. Dvs fastigheter, maskiner motsvarande. Hammarby äger Kanalplansanläggningen. Dock vet jag inte om det är föreningen, damfotbollen eller bolaget som äger Kanalplan, inte heller om man äger marken eller om den hyrs av Stockholm Stad.

Då finns det resurser

Äger man marken i bolaget så är lösningen enkel. Ändra stadsplanen och sälj marken till PEAB för 300 millar och börja planera för Champions league.  Nu är det ingen barnlek att ändra stadsplan så CL 2020 är väl den tidigaste möjligheten och då måste man överleva dit.

Läget för HFAB synes alltså tveksamt. En nyemission är otänkbar då man redan nått maxgränsen för externt ägande och föreningen inte har råd att vara med. Även om det finns tekniska trick så är den här vägen mer än besvärlig ur det köpande företagets perspektiv.

Dåliga eller negativa kassaflöden innebär alltid att ett företags tillgångar blir mindre värda eftersom de måste realiseras vid fel tidpunkt. En annan given regel som alla ekonomer ställer upp på är att en dålig resultaträkning alltid är sämre på samma sätt som en bra resultaträkning alltid är bättre än vad siffrorna visar.

Ett önsketänkande

Det ligger i sakens natur att ledningen försöker förbättra det dåliga och inte visa för mycket negativt. Idrottsföreningar och företag har en mycket lång historik av önsketänkande så det är sannolikt att HFAB mår sämre nu än vid bokslutstillfället.

Korrelationen mellan ekonomi och sportsliga framgångar är inte absolut vilket bland annat Mjällbys tabellplacering visar (Åtvidaberg är dock ett bra bevis på korrelationen). Men att långsiktigt leverera bra sportsliga resultat utan god ekonomi torde vara omöjligt.

Slutsatsen blir då att HFAB saknar ekonomi att gå upp i allsvenskan och att det finns en tydlig risk för att det kan gå så illa som en konkurs.