Det skall villigt och glatt erkännas. Jag röstade på moderaterna och har en bakgrund som aktiv i partiet. Jag är stolt och glad över partiets framgångar och känner mig trygg i att Alliansregeringen är fantastiskt bra för Sverige.

Detta sagt för att ingen av läsarna skall behöva värdera det jag skriver utifrån en okänd faktor.

Då är det så på detta viset - Anders Borg må vara en av världens bästa finansministrar men han har inte förstått de grundläggande ekonomiska parametrarna runt stora idrottsevent. Inte hans kulturminister heller.

Det är nämligen så här - den som tjänar mest pengar alla kategorier är alltid staten. 2:a kommer de deltagande idrottsmännen, 3:a: TV, 4:a: hotell, restaurang och reseindustri, 5:a: arrangörskommunen, 6:a: huvudsponsor.

På ca tionde plats kommer arrangören som i minst 50 procent av fallen drabbas av förluster och börjar med X tiotal miljoner back..

Eventen genererar nämligen enorma tillkommande intäkter i form av moms, energiskatter, alkoholskatter, källskatter utöver att de marknadsför Sverige.

Som vårt skattesystem ser ur är en engelsk caddie här för en veckas golf lönsammare för staten än en hel bunt Volvobilar och Saab skall vi inte ens jämföra med.

Riskerna bärs till 100 procent av arrangören med viss hjälp av tv-bolag och sponsorer.

I en värld där upplevelseindustri har bättre framtidsutsikter än bilindustri är konkurrensen också mördande. För Anders E Borg och Lena Adelsohn Liljeroth är det så enkelt att de valt en modell som skadar statsfinanserna när de säger att staten inte skall vara med och ta risken vid event. De har valt en modell där andra länder får intäkter vi kunde använt till vård, skola och omsorg.

Staten skall självfallet som varje annan investor värdera risk och räkna med en avkastning men så länge Sverige är ett av få länder där staten inte ställer upp så är Sverige ett av få länder som inte får några stora event.

Att Lagrell och Fotbollsförbundet hade fel och inte skulle ha stöd för EM-ansökan är en sak. Att ta det ekonomiska vansinnet som grund för att inte stödja idrottsevent är lika dumt som att dissa investeringar i H&M för att den lokala klädaffären går ekonomiskt dåligt.

Nu när regeringen enligt han som bestämmer på tredje plats, dvs Reinfelt (etta är tydligen Borg och tvåa Filippa, allt enligt Wikileaks) vill satsa på reformer som ger jobb och utvecklar tjänstesamhället är det enkelt.

Bilda ett statligt eventbolag med en liten peng på säg 10 miljarder som kapital.

Ge dem i uppdrag att bara stödja event som ger minst fem gånger pengarna tillbaka (det finns perfekta metoder för att mäta detta) till statskassan. Varje gång de kan rapportera att de nått målet i form av skatteintäkter får de 20 procent mer än vad de satsat på det eventet. Staten äger redan ett liknande bolag. Det heter Svenska Spel och de skulle kunna vara moderbolag och stå för kapitalet.

Är ledningen kompetent och jobbar med garantier som återförsäkras är det här ett självspelande piano. Det finns ingen anledning att begränsa sig till idrott, kultur går att ordna på samma krassa kommersiella villkor.

Den enda begränsningen i mängden event är vårt lilla befolkningsunderlag men med rätt event så kommer folk flygande hit och spenderar.

Vore kul om det jag ser som min regering äntligen förstod att Jean-Jacques Servan-Schreiber bok, Den amerikanska utmaningen, från 1967 faktiskt börjar bli verklighet. Vi kan inte gå in i tjänstesamhället med Gunnar Strängs och Marcus Wallenbergs (den äldre) idéer om hur skatter skall utformas för att inte störa industriproduktion.