Vår nya krönikör Pia Blank Thörnroos skriver läsvärt om expertskatten, en skatt som nu även kan användas för idrotten även om dess utformning mest är till för de stora industriföretagen. Det finns som jag ser det tre problem med expertskatten om vi skall se till elitidrottens verklighet.

Den löser inte problemet med att behålla svenskfödda talanger, Här blir skattekonkurrensen från andra länder fortfarande för svår.

Agenterna gör det svårare

Agenterna med sina rådgivare har i regel krånglat till uppläggen så den rena lönestruktur som krävs för att expertskatten skall fungera ofta inte föreligger.

Den berör några få individer per år, de här lönerna finns bara i Elitserien i ishockey och i fotbollsallsvenskan samt för några spelare i mindre ekonomiskt rationella klubbar som Malmö IF och Leksand. Vi får se om det kommer några finländare, kanadicker och dylikt från Tyskland och alperna som följd av detta.

Rent teoretiskt kan skatten leda till att de norrmän som blir utkonkurrerade av svenska talanger kan flytta hit och spela, en liten udda effekt i så fall. Den som har info om klubb som utnyttjat expertskatten får gärna höra av sig till oss.

Fotbollens system fungerar inte

Kristof Vogel skriver en mycket intressant krönika på sin blogg om elitlicensen. Det är skrämmande läsning.

Fotbollens system för att undvika ekonomisk doping fungerar helt enkelt inte. Istället för att ha ett system där klubbarna tvingas anpassa kostnader till verklighet har vi skapat ett godtyckligt system som inte ens upptäcker en klubb två veckor från konkurs.

Det finns i praktiken som systemet är uppbyggt ingenting som skapar klubbar som lägger fokus på sin ekonomi.

Problemet förstärks av strukturen och kulturen. Strukturen i form av att det inte finns någon ägare, dvs ingen som ställer krav på avkastning och kräver motiverade beslut och kulturen där samtliga beslutsfattare är så hängivna laget att sportsliga vinster går före sunt förnuft i ekonomin.

Tänk om de här nivåerna fanns

De här två skälen borde vara en god grund för ett regelverk som är tydligare, hårdare och enklare.

Positivt eget kapital på en nivå om 20 procet av omsättning, likviditet på ca 10 procent av omsättning och spelarlöner på max 60 procent av omsättning skulle kunna vara relevanta nivåer för att elitklubbarna skall antas ha någon form av fungerande ekonomi.

Missar man de här nivåerna vid en mätpunkt så är det adjö direkt. Det skulle också skapa trygghet hos leverantörer och sponsorer och vi skulle slippa den stora delen av de alltför vanliga men vansinniga ”men det kan gå” satsningar som nu görs.

Utan ansvar för långsiktig ekonomi

En borttagen 51-procentregel som gav klubbarna möjlighet att ta in pengar som idag ligger i riskkapitalbolag för spelare skulle stärka balansräkningarna och ge den lilla grupp föreningar som det berör en tillkommande lösning.

Sedan kan väl både jag och Kristof peka på anomalier och det vansinniga så länge vi orkar. Klubbarna kommer att fortsätta pissa iväg pengarna till spelarna utan att ta ansvar för klubbens långsiktiga ekonomi. I verksamheter med 100-talet miljoner i omsättning vore det bättre med hjärnan som plats för besluten.

De med stort idrottshjärta i våra klubbar kommer att läsa ovanstående och tänka  ”Men det går ju inte för då spelar vi sämre fotboll eftersom vi inte kan köpa in de spelare vi egentligen inte har råd med.”

Exakt, men det var väl ändå syftet med elitlicensen eller?