Poliser ska själva bestämma hur stor styrka som ska sättas in vid varje match. Här har ingen annan part, exempelvis klubben som ska arrangera en match något att säga till om. Foto:Scanpix,

Regeringen med Beatrice Ask och Lena Liljeroth Adelsohn har lyckats att skapa två utredningar som pekar åt varsitt håll. Hanteringen av polisnotorna understryker hur alliansregeringen skadar idrotten. Det vi ser är ett politiskt haveri.

Statsministern kom med svepande formuleringar på en presskonferens om att hot mot idrottsledare är hemskt och något regeringen bör göra något åt.

Men vad han avsåg och eftersom man under sex år inte gjort något mer än utrett och struntat i sina egna regeringsförklaringar så växer bara frågetecknen.

Vill ha bort frågan

F.d. justitierådet, f.d ordf i Högsta domstolen Bo Svensson förslår alltså en halverad poliskostnad för s.k. idrottsbolag när han nu presenterar sin promemoria på området. Eller rättare sagt, Bo Svensson har levererat en politisk beställning från regeringen som saknar en fungerande legal grund.

Jämfört med Björn Ericsson gedigna arbete har det inte här funnits någon ambition att finna en fungerande modell, utan upplevelsen av dagens promemoria blir att frågan skall bort från agendan inför nästa val.

I kombination med att Ask, departementet och justitieutskottet inte lyft ett finger för att leverera de lagar som idrotten behöver för att kunna bli duktigare blir man ledsen. Det är trist och konklusionen att alliansregeringen skadar idrotten gör mig ledsen, men jag finner ingen annan slutsats.

Ett patetiskt förslag

Det vi kan konstatera är att för de som arbetar med de här frågorna inom idrotten är resultatet av Svenssons promemoria patetiskt. Patetiskt är det vanligaste uttryck jag hört bland de insatta under dagen.

Det finns fyra punkter som gör mig besviken på Svensson, hans bakgrund borde innebära en juridisk stringens och det vi får nu är motsatsen, dvs regeringens tyckande.

1. EU förordningens 107-108 paragraf och lagakraftvunna domar på området beaktas inte. Dvs det i domstol fastslagna att det är eventets omfattning, inte organisationsform som avgör om eventet är kommersiellt bortser man ifrån. Lite trist när vår regering föreslår olagliga lösningar. Effekten blir också att varje beslut och varje faktura överklagas med hänvisning till konkurrensrätten. Omöjlig situation blir fallet.

2. I debattartikeln kommer signalen om att man om detta inte håller (dvs man måste debitera även de s.k. ideella på grund av lagar) får man öka stödet till de ideella. Blir ytterligare ett brott mot konkurrenslagen om likabehandling. Notera att ideella Malmö FF omsätter mest. Drar man in 300 miljoner i intäkter tycker åtminstone jag att man är verksam på en kommersiell marknad. Någon däremot?

På en parts villkor

3. ”Halverad kostnad” saknar värde så länge en part ensidigt utan motivering kan bestämma vad som är 100 procent. Rättssäkerheten där polisen, den myndighet som tappat mest förtroende och bara kan benämnas som dysfunktionell enligt alla utvärderingar, både är den som på hemliga grunder bestämmer omfattning för bevakning och sedan fakturerar är inte värdigt en rättsstat. Å andra sidan är det än värre om polisen har rätt i att man inte kan informera för att föreningen är infiltrerad av kriminella.

4. Det demokratiskt inkorrekta där en aktör utöver alla andra skatter skall bära poliskostnader när deras konkurrenter inom krog, resorts och andra delar av upplevelseindustri slipper är skrämmande. Elitidrotten lägger in miljarder i skatter till staten men det beaktas inte.

Det man skriver är att ideella föreningar (i alla fall tills EU hanterat frågan) kan skapa konkurrensfördelar genom att låta polisen göra allt då det är gratis för dem.

Då hinner man debitera miljoner

Här börjar vi närma oss slutsatsen att man har haft otur när man tänkt. Argumentet att man vill ge incitament för de bolagsdrivna att jobba med säkerheten faller på sin egen orimlighet.

Det man också skriver att införandet kan dröja till 2014, dvs man skall först debitera föreningarna på fulla avgifter i år.

Det Stockholms politiker bör notera är att deras slogan ”ett Stockholm i världsklass” inte kommer att ha några framgångsrika exempel inom idrotten utifrån hur Stockholmsidrotten hanteras av både lokala och nationella politiker.

Så trist, så fel, så onödigt

Det ekonomiskt rationella att bygga arenor för 6 miljarder och sedan stå där med lag i superetta och hockeyallsvenska för att få in 20 miljoner om året i polisfakturor övergår mitt förstånd. Det kan vara fakta om två år.

Att rikspolisstyrelsen skulle vara framgångsrika i arbetet att skapa nationell likabehandling är dessutom mindre troligt. Personliga relationer leder till att landsortsklubbarna kommer att få billigare lösningar. Kan någon informera mig om något rikspolisstyrelsen varit framgångsrika med?

Sammanfattningsvis kan vi bara konstatera att det Bo Svensson och Beatrice Ask nu lyckats med är att öka misstroende mellan idrotten och regeringen, mellan idrotten och polisen och definitivt mellan politiker och fansen. Man försämrar grunden för att de goda supportrarna skall vara med och skapa en positiv läktarkultur.

De försämrar också allt det goda som hade kunnat komma ur Björn Ericssons utredning.

Om någon person med rötterna i 60-talets Sverige utgår ifrån att polismyndigheten alltid agerar korrekt bör åter nämnas att en närpolischef i Skåne på uppdrag av rikspolisstyrelsens jurister uppfann dressyrhuliganer och tvingade Falsterbo Horse show att betala 300 000 kronor för polisbevakning.

Sverige är fantastiskt, vi är enda landet i världen som har huliganer inom dressyrridning. Det är samma polismyndighet som nu skall bestämma hur mycket hälften är.