Finansborgarrådet Sten Nordin och idrottsborgarrådet Regina Kevius ger beskedet vid fredagens pressträff i Stockholm. Moderaterna i Stockholms stadshus säger nej till att Stockholm skall ansöka om vinter OS 2022. Foto: Pontus Lundahl, TT Nyheter

Frågan är vad som sker nu och vilka konsekvenser nej till OS får. Om vi nu har 20-30 miljarder över har vi uppenbarligen områden där de pengarna kan göra bättre nytta, skriver Dan Persson.

Jag är uppenbarligen en av få som ser detta som positivt för Idrotten i Sverige. Att det sedan är positivt för Stockholm och Sverige får ses som sidovinster.

M och KD i Stockholm sa nej till ansökan om vinter-OS 2022. Stockholms stad kommer inte att signera en ansökan den 14 mars och Sverige är borta som kandidat.

OS ser jag i alla fall i TV

Kvar bland ansökarländerna är nu två renodlade diktaturer, två mer eller mindre korrupta och/eller nationalistiska oljestater samt Krakow i Polen. Som IOK fungerar lär inte Krakow ha en sportmössa.

Ukraina är förhoppningsvis körda av politiska skäl. Almaty lär åka på kommunikationerna. Kvar är diktaturen Kina/Peking och oljelandet Norge/Oslo. I bästa fall får vi ett OS lika nära som Stockholm är för hälften av svenskarna och dessutom blir det någon annan som tar notan.

Huruvida jag inte tittar på OS i Stockholm eller i Oslo är för mig egalt. OS gör sig bäst på tv.

I Stockholm hade jag inte kunnat ta mig till någon tävling utan att lägga timmar på transporter. Slussens ombyggnad är förmodligen inte klar, förbifarten är förmodligen inte klar och T-banan är garanterad inte utbyggd och vi har 400 000 nya stockholmare.

Vad händer med OS och IOK?

Jag förstår om det finns besvikna personer, men om vi nu har 20-30 miljarder över har vi uppenbarligen områden där de pengarna kan göra bättre nytta.

Det kloka i stadens beslut, att ekonomin inte håller, är också det trista. OS kan i framtiden bara arrangeras av länder som kan avsätta tiotals miljarder av statens pengar, antingen för att de finns som i Norge eller för att man har en diktator som använder statskassan för egen fåfänga.

En stor fråga på längre sikt är vad som händer med OS och vad som händer med IOK?  Om moderna krav på mänskliga rättigheter och demokrati kan påverka IOK?

Det finns också orsak att undra om ett vinter-OS är kommersiellt möjligt om tio år. UEFA har valt en ny modell för fotbolls-EM där man flyttar på spelarna och använder befintliga arenor över hela Europa. Deras lösning blir förmodligen en role model för hur moderna framtida internationella event genomförs.

Ansträngt för SOK

Konsekvenser av nej til OS här på hemmaplan, då?

SOK är nere för räkning. För Stefan Lindeberg är drömmen nu över.

Den fortsatta kritiken mot Sotji lär inte göra SOK som representant för det mer eller mindre korrupta IOK populärare. Vi får aldrig glömma att SOK inte är en del av svensk demokratisk idrottsrörelse utan den nationella representanten för en mäktig schweizisk stiftelse som helt saknar koppling till folkrörelsedemokrati och mänskliga rättigheter och vars sammankoppling med korruption, lyxliv för delegaterna (ni skulle inte tro era ögon om ni såg vad som krävs för IOK:s höjdare i en OS-ansökan). Det får de som är ”likare än andra” i Orwells Djurfarmen att framstå som miljöpartister.

RF i delad roll

Det var patetiskt att ingen från SOK medverkade vid seminariet om samverkan mellan idrotten och facket som hölls på fredagen på GIH i Stockholm. Det man sa genom sin frånvaro var dock tydligt: ”Mänskliga rättigheter och Fackliga rättigheter struntar vi fullständigt i samt att LO som samarbetspartner inte är viktig för oss”.

Väldigt orättvist att representanter för svensk demokratisk idrottsrörelse med värdegrund som Karin Mattsson Weijber från RF och K-E Nilsson från fotbollsförbundet tvingades försvara ett frånvarande SOK.

RF har uttryckt sin besvikelse över att vi inte ansöker om OS 2022. Utan att veta tror jag att i RF:s ledning är man nog lite ambivalenta. Riskerna för övrig idrott med ett vinter-OS var inte enkel att hantera för RF.

Stockholmsidrotten kan få en chans

Med SOK ute ur bilden finns det anledning för RF och Stockholmsidrotten att agera. Stockholms stad, så här nio månader före ett val efter ett nej till OS, är villig att säga ja till rimliga, relevanta krav för att idrotten skall kunna leva upp till stadens motto ”En stad i världsklass”. På dem bara!

Aftonbladet visade igår att Stockholms idrott har sämre förutsättningar än idrotten i andra städer. Det var bra att man publikt talade om det vi redan visste.

RF har all anledning att utnyttja det vakuum som nu uppstår för att säkra fortsatt samhällsstöd på nationell nivå från nuvarande och nästa regering.  

En positiv bieffekt är att AIK, DIF och Hammarby inte behöver dö sotdöden för att OS under tre till fem år tar merparten av sponsorpengar och under ett år stora delar av biljettintäkterna. Det är mycket kvar att göra innan elitidrott i Stockholm har samma förutsättningar som klubbar ute i landet men det största enskilda hotet mot elitidrott i Stockholm är borta nu.

Glöm OS, gå vidare!

Även elithockeyn, fotbollen, bandyn, handbollen som nationella företeelser  bör dra en lättnadens suck.

Nu har vi förlorat ett år då OS-ansökan legat som en våt filt över framtiden och det är dags för idrottsrörelsen att sätta fart framåt. Det finns många stora frågor i samverkan mellan idrott och samhälle och nu måste Idrottsrörelsen se till att de hamnar högre upp på agendan.

För egen del kan jag säga, vad var det jag sa. Jag känner ingen glädje över att Sverige inte ansöker om OS men jag känner glädje att Stockholms idrottsföreningar och idrottsrörelse nu kan börja agera igen.