Stockholmsderbyna AIK-Djurgården är alltid laddade matcher. Det samma gäller läsningen i boksluten... Foto: TT

AIK 8 miljoner och Djurgården 12 miljoner kronor i förlust. Det är resultatet av 2013 års fotbollssparkande i huvudstaden, dvs deras bokslut och inte serietabellen. 

Vän av ordning noterar nu att Bajen och pojkarna från Odd Molly-land inte fick räknas in. Det är en korrekt notering. Jag fokuserar på den kommersiella idrotten.

Fast de gör annan nytta

Rent generellt så anser jag att BP såväl som Häcken borde fokusera på att slåss om platsen för Sveriges bästa ungdomsverksamhet och lägga ner elitlaget.

Där är ni i topp och kan vinna. Det finns kunder, behov och samhällsnytta. Fokusera på det ni kan bli bra på. Tjäna pengar på att sälja talanger, utveckla goda skattebetalare med rätt värdegrund, istället för att lägga de vinsterna på ett elitlag.

Det vi kan konstatera är att AIK och Malmö FF sammanslaget har lika mycket publik som de nio lag som har minst publik i Allsvenskan har tillsammans. Det är en extremt heterogen samling klubbar där MFF, AIK, HIF, Peking, DIF, Ellos, sillstryparna och Kalmar har grunderna för att vara ett elitlag men där de andra inte har det. 

Då räcker inte lagen till

Vi kan också konstatera att skulle vi sätta en låg och ödmjuk miniminivå på omsättning så får vi inte ihop en serie. 

För att då återgå till boksluten för Djurgården och AIK så är förlusten 15 procent av omsättning för DIF och 7,5 procent för AIK. (DIF 80 miljoner och 12 miljoner, AIK 120 miljoner och 8 miljoner).

Det är ingen vacker läsning. Det är långt ifrån AIK:s finansiella mål trots en bra säsong och Djurgården lever kvar i ett föreningstänk om att gå runt som för ett kommersiellt elitlag bara kan leda till stora ekonomiska problem en vacker dag.

Stenbeck skulle ha sparkat dem

De extraordinära kostnader man tar upp motsvaras av större extraordinära intäkter. Båda lagen hade mer publik 2013 och båda borde ha levererat ett bättre resultat. Den trista sanningen är att man i vanlig ordning har förläst sig på Marx och låtit arbetarna ta hela mervärdet, dvs pengarna man inte hade har hamnat hos spelarna. 

Vill man vara elak kan man konstatera att en allsvensk fotbollsspelare tjänar pengar åt sin arbetsgivare 22,5 timmar per år, 15 hemmamatcher á 90 minuter.

Resten av tiden kostar han pengar. Ingenting som Jan Stenbeck hade accepterat. Bra betalt, rätt att göra misstag men kom du inte till kontoret på söndag behövde du inte komma in på måndag var hans modell. 

För att citera Kristof ”Osynliga handen” Vogel så är korrelationen mellan omsättning och tabellplacering total. AIK:s supportrar kan tycka vad de vill men ökar omsättningen vinner man mer, minskar omsättningen vinner man mindre. 

De älskar AIK, men...

Vill de inte att klubben drivs kommersiellt på industrins villkor så får de tugga i sig fler förluster. Notera att driftsformen är i sammanhanget ointressant, förening eller bolag spelar ingen roll, det är den valda metoden som styr.

I AIK:s fall har man totalt misslyckats med premium och VIP, matchdagsintäkterna har ökat mindre än publikantalet, dvs man får sämre betalt per person. Det är allvarligt och får man inte ordning på det här så faller möjligheterna till fortsatta framgångar. De som säger sig älska AIK mest visar det inte med sina plånböcker, det är ett enkelt konstaterande. 

Nu är arenaeffekten över, nu finns det ingen anledning för någon att gå på fotboll för att se den nya arenan. Nu skall man betala för 90 minuter fotboll med tre-fyra timmar av sin fritid och ett par hundra kronor medan arenan är ”taken for granded”. Risken för AIK såväl som DIF att publiksiffran dippar 2014 skall inte underskattas.

Känslan viktigare än fotbollen

Nästa lördag har AIK:s supporterföreningar ett seminarium om ”mediabilden” där även jag medverkar. Där lär frågan om supportrarna bidrar positivt eller negativt att uppstå. 

Den går självfallet inte att besvara eftersom det inte går sätta ett monetärt värde på känsla.

Det vi vet är att besökarna på allsvenska matcher värderar känslan klacken skapar högre än fotbollen. Rent teoretiskt skall AIK lägga mer pengar på att stötta klackens aktiviteter än på spelare, sen är teori och praktik inte alltid samma sak.

Men AIK:s framtida framgångar hänger nu helt på att medelklassen vill lägga sin tid och sina pengar på en kvalitativ totalupplevelse på Friends Arena. Det är bara där och bland sponsorer som pengarna för framtida Europaspel utan att vara slagpåse finns.

Sex av sexton kostar

Sen behöver AIK och DIF motståndarlag som attraherar mer publik. Tittar man på statistiken ser man enkelt att den halva som drar mest publik drar dubbelt så mycket. Om nu något var oklart i den förra meningen är det så att för sex av de sexton lagen är de övriga tio rena förlusten.

Det kan påverka sammanhållningen på nästa SEF-möte.

Men det som framförallt behövs nu är budgetdisciplin. Stockholm behöver framgångsrika fotbollslag, då måste ekonomin vara på plus.