Karl-Erik Nilsson och övriga i fotbollsledningen borde verka för smidigare beslutsvägar i förbundet. Foto: TT

Att ställa det kommersiella mot det ideella som många förordar som strategi för idrotten är på ren svenska kodumt. Snälla, ge inte distrikten mer makt!.

Det här är lite trist. Jag citerar Svenska Fotbollförbundets nyhetsbrev som är sänt inför lördagens förbundsmöte: 

”Förbundsstyrelsen föreslår förbundsmötet en stadgeändring

Smålands Fotbollförbund motionerade 2013 om att de Allsvenska lagen och de i Damallsvenskan ska ha samma antal röster vardera (två vardera), liksom lagen i Superettan och Elitettan (en röst vardera). Förbundsstyrelsen var positiv till förändringen men ville att förslaget skulle diskuteras och arbetas med under 2013 (bl.a. vid ordförandekonferens, rikskonferens) för att återkomma för beslut till årets förbundsmöte.

Nu föreslår Förbundsstyrelsen Förbundsmötet att en ny ordning införs som innebär att Distriktsförbunden har 172 röster (tre röster per distrikt, jämte 100 tilläggsröster som fördelas bland de distrikt som har flest lagförsäkringar) samt att respektive förening i Allsvenskan (32) och Damallsvenskan (24) har två röster och respektive förening i Superettan (16) eller Elitettan (14) har en röst. 

Totalt antal röster blir därmed 258, mot tidigare 192 röster att fördela.”

Måste minska distriktens makt

Slut på citatet och då kan jag ta på mig min principiella hatt. Vi har allvarliga demokratiska problem inom svensk idrottsrörelse.

En stadgeändring i vårt största förbund år 2014 borde av det skälet minska distriktens makt, inte bevara den. Att man blir mer jämställda genom ändringen är jag positiv till. Men var det verkligen nödvändigt att bevara makten hos distrikten?

Det som då skiljer fotbollförbundet från de flesta andra förbund är att de i kraft av sin storlek har väl fungerande distrikt som gör väldigt mycket bra och väl förtjänar sin plats. 

Distrikten som utförare är en positiv kraft, men det är länge sedan som de är den bästa bäraren av den politiska makten.

Måste utveckla demokratin

Idrottens legitimitet ifrågasätts av samhället och RF:s förändring blockeras av de små förbunden som bara kan förlora på något modernare. Fotbollförbundet, golfförbundet med flera större förbund har ansvaret att ta på sig ledartröjan när det gäller utvecklandet av demokratin inom idrotten.

Då skall vi inte ge distrikten mer makt. Låt distrikten vara utförare, men inte politiska maktcentra. 

Idrotten har ett gigantiskt demokratiproblem. Inte lika stort som de politiska partierna där demokratin helt har slutat fungera för att det inte finns några aktiva medlemmar längre, men ett gigantiskt. 

Det är möjligt att införa ett system där väsentligt fler föreningar kan vara ombud på ett förbundsårsmöte och där väsentligt fler medlemmar kan rösta på ett föreningsårsmöte. 

Besluten inte representativa

Utöver riskerna att ett litet kotteri kan ta över makten även i en stor förening så leder dagens system med enstaka procent av medlemmarna som deltar på årsmöte till att besluten inte är representativa för medlemskollektivet. Vad värre är, och det ser vi ofta, så blir besluten ofta det som gynnar den närvarande gruppen och missgynnar de icke närvarande. Det leder till att de senare i större utsträckning lämnar som medlemmar och så förstärks problemen.

Den icke representativa närvarande gruppen utser vidare de som då representerar ett geografiskt område som utser de som har makten nationellt. 

Det blir inte bra. Utöver de alltför tydliga tendenserna att de som finns som ombud på förbundsmöten ser ut som jag själv, dvs gubbe, +55, något kilo för mycket med tendenser till en messerschmittattityd och en vilja att ta plats. Då blir vår homogenitet något som skrämmer bort andra.

Vitalare än andra, om vi vill

Samhällsutvecklingen har gått så långt att någon legitimitet utifrån att förbunden är ideella inte längre går att uppnå. Däremot kan vi gentemot politiker, media och medborgare fortfarande skapa en långsiktig stark position och hög legitimitet genom vår demokratiska modell. I synnerhet om den visar sig väsentligt vitalare än partiernas.

Att ställa det kommersiella mot det ideella som många förordar som strategi för idrotten är på ren svenska kodumt. 

Eliten är kommersiell oavsett om det är Allsvenskan i fotboll eller fotbollförbundet som stor aktör på den svenska fastighetsmarknaden. Bredden är i stor utsträckning kommersiell den också. På en marknad av upplevelseindustri säljer man tjänster till medelklassbarnens föräldrar eller direkt till medelklassen. Ofta i direkt konkurrens med privatägda företag med liknande affärsidé. 

Tydliggör samhällsnyttan

Vi bör erinra oss om att vi i 100 år valt politiska företrädare för marknadsekonomi och valt bort de som stått för något annat. Vi har ett kommersiellt samhälle för att vi i 30 val röstat fram detta samhälle, som dessutom tjänat oss så väl.

Glöm det ideella, det är mindre trendigt än galenskaparnas banlonpolo. För idrottens strategi framåt skall vi fokusera på demokrati, värdegrund och att tydliggöra vår samhällsnytta.

Här måste fotbollförbundet ta det största ansvaret, helt enkelt för att man är störst. De två största föreningarna inom fotbollförbundet (av +3000)är större än de tio minsta förbunden är tillsammans, både i medlemsantal, träningstillfällen och omsättning för att då skapa lite perspektiv på tillvaron.

Gör så här

Vad kan man då göra blir frågan utifrån mitt mål att det skall finnas något konstruktivt i varje krönika.

Om berget inte kommer till Mohammed får Mohammed komma till berget.

Den framkomliga modellen är att fotbollförbundet gör de enkla stadgeändringar som krävs och köper in en licens för e-röstning. RF-stadgarna förhindrar icke att man gör så. Idag finns billiga, säkra system som provats i kommunala folkomröstningar.

Gör fotbollförbundet gemensam sak med några andra större förbund skulle någon miljon om året räcka långt för en licens som alla föreningar kan använda. Dvs ett par hundralappar per förening och år. De som vill gå på årsmötet och fortsätta rösta rent fysiskt får självfallet fortsätta med detta. 

Använd e-röstning

Under ett par veckor före årsmötet finns alla förslag tillgängliga, det ges utrymme för motförslag och argumentation och varje medlem ges rätt att rösta i alla frågor som stadgarna omfattar.

Samma för distrikt och för förbund. Då kan vi uppnå det vi haft som mål i alla år, att alla föreningar kan vara med och besluta.

De distrikt som Axel Oxenstierna uppfann i 1634 års författning för att vi saknade bilar, tåg, flygplan, telefon, datorer, internet, mobiler behövs då inte som mellanled för den demokratiska folkrörelsen.

Utöver e-röstning finns som komplement eller första steg i en förändring både videosända möten och system för att välja ett ombud via nätet. Därutöver finns alla kombinationer av de här lösningarna.

Gemensamt skapar tekniken möjligheten att gå från 3-5 procent av medlemmarna i en förening som deltar till mångdubbelt fler. Det stärker demokratin.

Fotbollen tar täten

På nationell nivå kan alla föreningar (de är medlemmar i förbunden, distrikten är inte medlemmar utan bara ombud, utifrån avsaknaden av teknik för 100 år sedan när modellen skapades) medverka på förbundsmöten, i förväg och/eller i realtid.

Det här är enkelt och billigt och även om det kommer ta några år att finslipa modellerna är det från dag ett en utveckling mot en bättre fungerande demokrati. Det gör att Svensk idrottsrörelse kan räcka lång näsa åt partierna där den centrala makten är så viktig att man aldrig skulle låta sina medlemmar få mer makt.

Så istället för att vänta in RF:s strategiutredning kan fotbollförbundet agera nu. Ni har råd, ni har viljan men framförallt så har ni ansvaret att leda utifrån att ni är störst. Ni får med er flera av de andra stora förbunden.

Just do it!