Det är dags, allsvensk fotbollspremiär. Med mycket känslor, mycket förhoppningar, men i slutänden krävs det också förlorare. Läs Dan Persson betraktelse över spelarnas respektive klubbarnas andel av ekonomin. Foto: TT

Om spelare fortsätter flytta som Bosman blir konsekvensen att balansräkningarna blir sämre och spelarlönerna sänks. 

Olof Lundh går till attack på SEF i sin krönika efter det att deras ordförande Lars Christer Olsson påtalat att spelare som väljer att inte förlänga avtal för att kunna gå som Bosman, dvs utan ersättning till klubben, är osolidariska och att det hotar Svensk Fotboll.  

Ska äga mervärdet av produktionskapitalet

Lundh drar sig inte för insinuationer om skattefiffel av den typ som har Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg som föredöme i den här krönikan. Förvånad blir man, Lundh är nog den sista jag trodde var marxist.

Elitidrottens gissel är Marx principer att arbetarna (spelarna) skall äga mervärdet av produktionskapitalet. Konsekvensen är att spelarna tjänar 90 öre per ny omsättningskrona medan klubbarna går back.

Maktbalansen liknar det som byggfacket försöker uppnå, Byggnads har dock dissat Marx på oklara grunder och valt Don Vito Corleone som sin ideologiska företrädare. Här kan man misstänka att spelaragenterna valt Corleonemodellen medan spelarna kör Marx, de senare får dock anses vara mindre ideologiskt skolade. Det skadar svensk fotboll. 

Grundläggande parametrar

Spelarna har dock inte förstått vissa grundläggande parametrar, dvs att deras agerande skadar dem själva som kollektiv (som alltid inom marxismen). Det är inte så underligt, det är förståeligt när det gäller spelarna. 

Problemet med svensk fotboll är:

A: Klubbarna omsätter för lite

B: Klubbarna tjänar för lite.

C: Fotbollen är för dålig.

C beror helt på A och B.

Nedåtgående spiral

Om utvecklingen med att spelarna väljer att gå som Bosman fortsätter så blir konsekvensen att balansräkningarna blir sämre och vinster från spelarförsäljning uteblir. Då måste de allsvenska klubbarna sänka spelarlönerna som andel av omsättning, gissningsvis ner från dagens ca 60 procent till 50 procent eller därunder.

Då utvecklas Allsvenskan åt fel håll och får problem att attrahera publik.

Att agenterna struntar i såväl fotbollen som det långsiktigt viktiga för spelarna får vi leva med. Däremot är det bra att Lars Christer Olsson säger ifrån.

Starkare vid avtalsförhandlingar

Utvecklingen av svensk fotboll handlar om ekonomiskt starkare klubbar. Så enkelt är det.

EU:s principer om fri rörlighet är självfallet något positivt och jag har på principiella grunder försvarat Bosman-domen. Det föreligger dock fortfarande avtalsfrihet och här måste klubbarna vara starkare i att skydda sina rättigheter. 

Men Lars Christer Olsson gör alldeles rätt som lyfter frågan. Här har arbetsgivarkollektivet all anledning att se till att maktbalansen på den här marknaden inte fortsätter att utvecklas åt fel håll.