De små förbunden tar resurser vilket är avgörande för deras existens, de stora har ett litet behov av RF. Men törs någon förändra villkoren.

Nu när de så kallade små förbunden, enligt Expressen, är på krigsstigen inför RIM i Helsingborg i maj så finns det anledning att titta på hur de små förbunden inom idrotten fungerar.

Alla fakta kommer från RF:s pressavdelning och är senast för år 2013.

Mindre än AIK

Det är färre än 30 av de 69 förbunden som har fler medlemmar än den enskilda föreningen AIK. Landets största förening, Frisk&Svettis Stockholm med 85 000 medlemmar, skulle kvala in på övre halvan av de mellanstora förbunden.

De 35 minsta förbunden har mindre än 10 procent av medlemmarna inom RF, de minskar i medlemsantal varje år och för dem är stödet från RF mer än 80 procent av intäkterna. De har nästan hälften av rösterna på RIM. Undantaget när det gäller medlemsminskning finns för några få som amerikansk fotboll. Huruvida siffrorna är helt korrekta kan jag inte svara på. Noterar att RF i sin statistik har 373 000 medlemmar i Svenska Fotbollförbundet medan förbundets egna siffror ligger på 600 000. 

Det är förvånande om vi inte, år 2015 har exakta, korrekta siffror över medlemmar i samtliga de föreningar som är anslutna till RF och korrekta siffror för varje specialförbund.

De stora förbunden har mindre än 50 procent av sin omsättning från RF, de är finansierade av medlemmar, omfattande verksamhet och sponsorer.

RF beroende av de stora

För RF som egen organisation är det så enkelt att man har ett stort behov av de stora förbunden för de står för verksamheten inom svensk idrott. De stora förbunden har dock ett litet behov av RF. 

Förbunden har egna resurser, egna politiska kontakter, egna pengar och agerar i stor utsträckning autonomt utan att samordna verksamheten med RF. De små förbunden är totalt beroende av RF både ekonomiskt och organisatoriskt medan RF har ett relativt litet behov av de små förbundet.

Det är klart att det hundratal vuxna som tävlar i Dragkamp blir förbannade om jag påstår att Dragkampsförbundet i större utsträckning hör hemma på ett idrottsmuseum än i RF men det finns en hel del som talar för att jag har rätt.

Har inte råd med dieseln

För att då beskriva problemet för ett förbund som får 1-2 miljoner i RF-bidrag där det utgör i stort sett hela omsättningen ser det ut så här. Personal, styrelsemöten, resekostnader, revisorer, förbundsmöte och andra tvingande kostnader tar merparten av omsättningen. Kvar till utveckling, rekrytering, föreningsstöd blir nästan ingenting. 

De påminner om ett åkeri som har så höga kostnader för underhåll av garaget att de inte har råd med diesel. 

De små förbunden kan självfallet utifrån dagens system oftast säkra en majoritet på riksidrottsmötet för sina frågor. Huruvida ledarna i specialförbunden som löpande tappar attraktionskraft är de som har bäst idéer hur man utvecklar idrotten blir då en s.k. bra fråga. 

Det här ska vara RF

Att de brinner för sin idrott, lägger oceaner av timmar och är det vi definierar som goda människor vet vi. Det är förmågan att utveckla, något som genomgående kräver att man lever i symbios med samhällsutvecklingen, som går att ifrågasätta.

Om jag förstått reglerna rätt blir man inte utesluten ur RF på grund av storlek. Är man väl invald med de kriterier som ställs så kan man vara kvar tills man är en medlem som då fortfarande får mer än 1 miljon kronor om året i RF-bidrag.

Jag är inte längre säker på vad andra vill med RF, är inte säker på att RF vet vad man vill med RF men jag vet vad jag vill.

Jag vill ha ett RF som är stark enad röst för hela den svenska idrotten, med kraft att påvisa idrottens betydelse som säkerställer att idrotten får stöd utifrån vad man levererar och inte betalar mer i skatter än andra.

Utvecklingen förgör de små

Utvecklingen har de senaste 20 åren gått i den motsatta riktningen. En av orsakerna för det bedömer jag är att de små förbunden bara kan skadas av utveckling och förändringar och därför inte vill ha någon utveckling.

Den bristande demokratin där en liten minoritet får för stort inflytande är en av orsakerna till att samhällsstödet sviktar. Politikers krav på svett per krona är rimligt och en del av deras skyldighet att vara försiktig med hur man spenderar medborgarnas pengar. 

Det finns tre alternativa vägar framåt för RF när det gäller de små förbunden. 

1. Att göra som vi gjort de senaste 20 åren, dvs ingenting med en fortsatt minskande medlemsnivå och minskad aktivitetsnivå till en konstant kostnad. 

2. Reformera RF-stödet så att volym verksamhet blir styrande, i realiteten då en byråkratisk modell för att slå ihjäl de små förbunden.

3. En reform där de små förbunden slås ihop till ett gemensamt multisportförbund som får massa och resurser för att kunna utveckla.

Det logiska ur alla perspektiv är då alternativ 3, det är förmodligen också det mest politiskt omöjliga att göra. Det sämsta alternativet är nummer 1. Det är självfallet det som vinner gehör, dvs frågan kommer inte att lyftas, inga förändringar kommer att ske då frågan är för politiskt jobbig. 

Konsekvensen blir då att en minskande minoritet behåller makten att stoppa utveckling av RF eftersom den bara kan skada dem.