Karin Mattsson Weijber tackade för sig efter tio år och kan göra det med gott samvete, menar Dan Persson som samtidigt tror på ett annorlunda RF. Foto: Daniel Kihlström, TT

Begränsningen att RF bara skall företräda ideella föreningar skadar positionen som talesman för idrotten, men  Björn Eriksson har en ny styrelse som har tillräckligt många som delar synen på att det är förändra eller långsamt dö som gäller.

Det blev som väntat Björn Eriksson som valdes till ny ordförande i RF. Hans programförklaring över vad som behöver göras är identisk med min. Det blev valberedningens förslag som gick igenom för hela styrelsen vilket gläder mig. Valberedningen har gjort ett utomordentligt arbete och kritiken mot den saknar grund. 

Min bedömning är att Karin Mattsson Weijber gjort ett bra jobb under sina tio år. Kritiken att hon kunde gjort mer skjuter över målet. 

Ett av de stora problemen är att RF:s förmåga att få något gjort är begränsad och bedömningen är att inte heller den nya styrelsen kan lösa. 

Samma problem för många organisationer

När man läser och begrundar Johan Norbergs bok ”Leva och låta dö” så inser man rätt snart att LO, Saco, TCO, RF, Socialdemokraterna med flera stora organisationer har hamnat i ett samhälle där deras förankringsprocesser tar så lång tid att förslagen på förändring för ofta är obsoleta innan de kan godkännas. Det är en av RF:s stora utmaningar att hantera. 

All heder till Karin Mattsson Weijber där jag har en mycket stor respekt för hur påläst i detaljer hon hela tiden visat sig vara. Jag respekterar och tycker också att Birgitta Ljung förtjänar att få lämna även om det hade varit bra för RF om hon stannat. Vi är jämnåriga, lika golftokiga och jag unnar henne att få styra sin agenda med mera fritid, mera golf och mera resor. 

Jag delar alltså Björn Erikssons viktigaste punkter till fullo och framstår delvis som en LP-skiva som hakat upp sig när jag repeterar att vi:

1: Behöver stärka idrottens position i samhället genom att tydligt visa att idrotten är väsentlig för samhällsbyggande. 

2: Idrotten bör få väsentlig mer stöd av samhället för att det är lönsamt för samhället. Vi måste bara berätta det.

En spade är en spade

För de som rent åldersmässigt inte platsar på ett Riksidrottsmöte var LP-skivor dåtidens spotify men dyrt och med en affärsmodell där man betalade 180 spänn för tre bra låtar, tre dåliga och tio varken eller. 

Min tolkning är att RF måste våga kalla en spade för en spade. Dvs det finns ett stort behov av att hantera elefanterna i rummet. 

Det är heller inte så att det är någon enstaka elefant. RF kan liksom alla större organisationer konkurrera med de flesta afrikanska nationalparker på det här området. Elefanthjorden består då av följande djur, med några gamla ilskna hannar, ett par griniga honor och några nykomna ungdomar:

1. Ideellt/kommersiellt som är en korkad konflikt där RF bara kan förlora. 

2. Medlemsbegreppet. Min syn är att vi behöver ett tredje begrepp för bara medlem och kund räcker inte. 

3. Axel Oxenstiernas förslag på hur samhället skall organiseras behöver inte vara den optimala för framtiden.

4. Digitalisering som skapar nya former av ”förening” mer anpassade för dagens samhälle som riskerar stjäla medlemmar.

5. Tävlingsreglementen. Direkt motstridigt idén om livslångt idrottande.

6. Demokratiunderskottet. Det är inte folkrörelse när medlemmar slutat gå på årsmöten.

7. Processerna. Idrotten måste kunna agera utifrån samhällets förändringstakt och där är vi inte.

8. Kraven på medlemskap i RF. Här behövs det nya regler inkl hur man blir av med medlemskapet om man inte har verksamhet nog.

Beredd att ta konflikter

Björn Eriksson har modet att kalla spadar för spadar. Här blir inga spadar vare sig grävmaskiner eller teskedar vilket är det normala i politiken. Han brinner för idrotten och är beredd att ta vilka konflikter som helst som han bedömer som viktiga att ta.

Han har en ny styrelse som har tillräckligt många som delar synen på att det är förändra eller långsamt dö som gäller. 

Det är flera bra namn i styrelsen. Jag är dock särskilt glad över att Anna Iwarsson blev vald. Det finns ingen som levererat så många nya medlemmar till ett förbund som hon. Under hennes tid som generalsekreterare på Friskis&Svettis ökade antalet medlemmar motsvarande fem gånger de minsta 30 förbunden. Anna Iwarsson blev av naturliga skäl utnämnd som framtidens ledare i flera sammanhang. Den typen av personer behöver RF.

Jag gillar det.

Det här är möjligt

För att då upprepa vad jag tror är möjligt att uppnå:

Jag tror på ett starkt inkluderande RF som omfattar all idrott och som samlande röst är en maktfaktor i samhället.

Jag tror på idrotten som det logiska svaret på våra största samhällsutmaningar, dvs folkhälsa och integration.

Jag är övertygad om att de två ovanstående leder till att idrotten kan öka sina intäkter dramatiskt.  Både från samhälle, föräldrar och företag.

Då är det ett antal utmaningar i form av elefanter i rummet som måste hanteras om man vill lyckas med det som jag tror är möjligt

Inte bara företräda ideella

Begränsningen att RF bara skall företräda ideella föreningar skadar positionen som talesman för idrotten. Medlemsbegreppet behöver också breddas då samhället har förändras.

Min syn är att det i ca tio procenten av fallen är den ideella föreningen den absolut bästa driftsformen, i ca tio procenten är ett bolag den absolut bästa driftsformen och i resterande 80 procenten är det helt oväsentligt vilken driftsform man valt. Springer jag 45 minuter på löpbandet spelar det ingen roll om löpbandet står på ideella Friskis eller bolaget Sats. 

Vårt ökande idrottande har genomgående skett i andra former än i de ideella föreningarna. Det är ett problem. Här skall RF självfallet agera för att ge föreningarna bättre förutsättningar men att stänga ute andra former är inte konstruktivt.

Vi har redan helt nya former där appar, wearables och sociala media skapar idrottande i grupp, helt utan stadgar men i volymer som ligger på nivån 1 000 gånger fler medverkande än vad cricket som senast invalda specialförbund har som aktiva. Den här nya typen av gemensam verksamhet har bara börjat men de växer explosionsartat.