Hon - stjärnan, vinnaren. Han - åskådaren, supportern. Inte riktigt den vanliga situationen. Något av omvända roller. Men egentligen gäller det inte antingen eller utan lika villkor. Foto: TT

Det är vi själva som inte är jämställda och det är ingen större idé att försöka göra något åt det enbart på idrottens område utan idrotten får fokusera på ungdomsidrotten.

Jämställdhet är en av de svårare frågorna idrotten har att hantera, jag skall försöka behandla den utifrån det principiella perspektivet.

Trump skulle bli avundsjuk

Den bild vi möter i media är att idrotten inte är jämställd eftersom Zlatan tjänar mer än Lotta Schelin. Det är en bild av verkligheten så förenklad och felaktig att Donald Trump skulle bli avundsjuk.

Vi måste här skilja mellan breddidrott, föreningsverksamhet och kommersiell idrott.

När det gäller bredd är det så här. Vi kan klart konstatera att tjejer som rider inte får samma samhällsstöd som pojkar som spelar fotboll. Typiska tjejidrotter särbehandlas oftast negativt. 

Vi kan konstatera att unga (5-10 år) tjejer som spelar fotboll får samma stöd (pengar, träningstimmar etc) som pojkar i motsvarande grupp men att det inte längre gäller när de är 15. Här haltar jämförelsen då elitålder är fyra-fem år lägre för tjejer än för killar (varför vet jag inte).

Kvinnor smartare

När det gäller föreningsverksamhet är det värre. Borträknat golfförbundet och några till är det ojämlikt på förbundsnivå och än värre på distrikt och föreningsnivå.

Här är jag osäker på om orsaken är bristande jämställdfrihet. Min tes är att bristen på kvinnor beror på bristande attraktivitet mer än något annat. 

Kvinnorna är smarta nog att tacka nej till föreningsstyrelser eftersom de inte ger betalt i form av kvalitativa upplevelser. RF:s idé om kvotering till förbund är ur det perspektivet direkt kontraproduktivt. 

Problemet är inte bristande jämställdhet utan bristande attraktionskraft. Konsekvensen är att de äldre männen är de enda som är kvar med engagemang för folkrörelser och de ställer upp. Kvinnor i samma ålder var på grund av ojämlikhet på den tiden inte aktiva på samma sätt. 

Det är RF:s uppgift

Nästa generation är i stort sett helt jämställd, vare sig männen eller kvinnorna vill vara med i föreningsstyrelser. 

Det här är det problem RF borde adressera men man har valt det populistiska med att kvotera till förbundsstyrelse istället för att göra något åt problemet. Det gör mig väldigt försiktigt uttryckt lite ledsen.

Bland ungdomsledarna är det hyfsat jämställd, här är problemen snarare att kunskapskraven ökar så vi får fler anställda och att vi har problem rekrytera domare inom flera sporter på grund av idioter till föräldrar på läktarna (primärt manliga) och ledare som inte förstår att det inte är VM, tyvärr oftast manliga.

Här har vi också det växande och framtida gigantiska problemet med hur vi hanterar hedersförtrycket. Min idé är att idrotten skall vara sekulär och apolitisk men RF:s ordförande går i Sveriges Radio ut och förordar den omvända modellen, dvs att islamisterna skall få acceptans för att religiösa hänsyn skall tas. Här tror jag man är på väg i den galnaste av alla tunnor. Hedersförtryck är motsatsen till jämställdhet.

Marknaden bestämmer

På området ungdom och breddidrott finns det all anledning att fortsätta det sedan länge inledda arbetet med att förbättra jämställdheten. Här har mycket bra gjorts och man har kommit långt, men det finns kvar att göra.

Sen går vi över till den kommersiella idrotten. Då är vi inne på marknadens villkor. 

Idrotten är då närmast marxistisk i sin kapitalistiska modell. Arbetarna (här idrottarna) tar hela mervärdet. Kvinnliga fotbollsspelare får idag mer av totalintäkten än sina manliga kollegor dock mindre i ersättning eftersom kvinnlig elitidrott skapar mindre pengar.

När någon aktör vill betala 124 miljoner per match för tv-rättigheter till damallsvenskan kan spelarna tjäna lika mycket som Zlatan. Samma gäller för de manliga allsvenska spelarna. Skillnaden är inte könsbunden utan handlar om kommersiell verklighet.

Här är det krassa kapitalistiska modeller som gäller. Vill inte publiken komma så är det klubben som sviker, inte publiken. Vill ingen titta på matcherna på tv så är det klubben som sviker, inte tv-publiken.

Dessa debattartiklar...

Då blir allsköns debattartiklar på området helt felaktiga. Här är det den kapitalistiska hårda verkligheten som gäller på marknadens villkor och det är inte underlag för en politisk debatt om jämställdhet. 

Vill unga tjejer tjäna mer än vad damfotboll kan erbjuda så gäller jurist-, läkare- eller ekonomlinjen och en civil karriär. 

Den vägen spöar tjejerna 75 procent av de allsvenska manliga spelarna i livslön eftersom de senare i sämre utsträckning klarar utbildningen. Att förvänta sig att damfotbollen ger samma pengar som herrfotbollen är bara naivt på alla perioder kortare än 34-40 år.

Det jämställda är att manliga spelare får sin del av klubbens intäkter på samma sätt som kvinnliga.

Media kända taktik

Inom idrotter som skidor, golf, friidrott med flera individuella och kommersiella (merparten av idrotterna kommer aldrig ge en spänn) är det enkelt och trist. 

Tar man sig upp till världsklass tjänar man pengar, gör man det inte tjänar man inga pengar. Man får samma del av touren eller ligans totala intäkter. Tillkommande sponsorintäkter beror helt på hur duktig man är på att leverera värde till sponsorer, dvs kombo av ens personliga egenskaper och prestationer. 

Den kommersiella idrotten är alltså jämställd. 

Men media bevakar inte kvinnlig idrott i samma utsträckning. Den är ojämlikhet säger många. Klart är att kvinnlig idrott inte får samma utrymme som manlig idrott men medias kommersiella värdering är helt utifrån antal läsare. Idag med nätet vet man exakt hur antalet ser ut och anpassar innehållsmixen därefter.

Läsarna, dvs vi själva, styr

Så för att då sammanfatta. För bredd och ungdomsidrotten har jämställdhetsarbetet kommit långt och även om man är långt ifrån mål så sker ett imponerande arbete hela tiden. Det ideella föreningsarbetet har andra problem än jämställdhet.

Den kommersiella bygger på lika värde, dvs spelarna får samma del av de pengar som skapas. Samma gäller i olika divisioner för herrar som mellan dam och herr. 

Medias bevakning styrs av läsarna.

Då återstår den enkla slutsatsen, det är vi medborgare som inte är jämställda och det är ingen större idé att försöka göra något åt det enbart på idrottens område utan idrotten får fokusera på ungdomsidrotten och i övrigt följa med samhället på resan mot ökad jämställdhet.