Nja, moderaternas förslag med en ny myndighet en så kallad Barnidrottsman var nog inte så genomtänkt. Foto: TT

Att från politiskt håll sätta en överrock på vår största folkrörelse är ingen väg för att skapa ett bra samarbetsklimat.

Moderaterna med Saila Qvicklund föreslår en ny myndighet en så kallad Barnidrottsman för att få bukt med sexuella övergrepp inom idrotten.

Det förvånar mig, Saila Qvicklund är nog den riksdagsman som kan idrotten bäst, förstår idrottens samhällsnytta och organisationens struktur bättre än de flesta. Det här är ett dumt förslag av flera skäl.

Ingen vettig lösning

Till att börja med har RF såväl som alla specialförbund som föreningar att ta ansvar för ur man skall agera när misstanke uppstår. Föreligger sexuella övergrepp skall det polisanmälas och pedofiler får gärna låsas in till dess de accepterat kemisk kastrering i min bok.

Idrotten drivs idag som demokratisk folkrörelse. Att sätta en myndighet som med regleringar och förordnanden skall besluta om hur 20 000 föreningar, 70 specialförbund och RF skall arbeta på det här området är ingen väg framåt

Idén kan dock göra något för sysselsättningen eftersom vi behöver en förskoleombudsman, Unga Örnar-ombudsman, 4 H-ombudsman, Kyrkoombudsman, ungdomsgårdsombudsman och så vidare till dess vi har en ombudsman för varje större område där det finns barn och ungdomar. 

Vill man prioritera kan katolska kyrkan få vara först. Rent statistiskt så räddar vi flest barn den vägen. 

Större än ett idrottsproblem

Ämnet är för allvarligt för att raljera, men arbetet mot sexuella övergrepp på barn är något som inte kan isoleras till idrotten. De hemska övergrepp som Patrik Sjöberg utsattes för kan lika gärna ses som familjeövergrepp då det var hans styvfar som stod för övergreppen.

Vi strävar efter målet att minska antalet övergrepp på barn. Med en miljon barn och ungdomar inom idrotten kommer det självfallet alltid att finnas sådana övergrepp av rent volymmässiga skäl. Vi kan inte få bort dem, men vi kan minska antalet och måste göra allt som går för att göra så.

Då krävs funktionalitet och effektivitet, begrepp som tyvärr blivit motstridiga begreppet Myndighet. 

Anser man att vår största folkrörelse inte på egen hand kan agera med syftet att barn inte skadas eller utsätts för övergrepp bör man i första hand föreslå att allt stöd till idrotten dras in. Någon annan intellektuellt baserad slutsats går inte att komma fram till. 

Det här ska polisen sköta

När det begås övergrepp så är det polis och åklagare som skall agera. En Barnidrottsombudsman får då myndighetsrollen att agera förebyggande då polis och åklagare av goda skäl har monopol på sin verksamhet.

Det kommer hen inte att kunna göra. Först och främst få vi då att hantera den politiska sanningen. Barnidrottsombudsmannens enda väg till ökade anslag är att överdriva problematiken, föreslå nya åtgärder, kampanjer, och kontroller. 

Det kan leda till färre övergrepp då det garanterat leder till färre ledare, färre barn som tränar och färre föreningar. Glädjen över barnens glädje och framgångar, det som driver ungdomsledare, förminskas snabbt av en myndighet som tjänar på att se varje ungdomsledare som en presumtiv pedofil.

Direkt brott mot principen

Historiskt finns flera undersökningar som påvisar att vi har för många myndigheter och att de fungerar dåligt. Skälet till att de föreslås är oftast att en riksdagsman som är en god person vill göra något för att få bort eller minska ett oönskat beteende. När man väl infört myndigheten har man agerat. 

Att sedan myndigheten inte genererar önskat utfall behöver man inte bry sig om. Här har moderaterna varit de som haft högst förståelse för att nya myndigheter inte skapar ett bättre samhälle. Förmyndarna i FP och vänstern har haft motsatt åsikt.

Att från politiskt håll sätta en överrock på vår största folkrörelse är ingen väg för att skapa ett bra samarbetsklimat. 

För dopingområdet där den största delen av problemet idag ligger utanför idrottsrörelsen (gym, kosttillskott och dopingpreparat för träning) är det en annan sak. Att genomföra detta med RF och specialförbunden emot vore ett direkt brott mot principen för hur staten och civilsamhället samverkar. 

Nu lär inte förslaget bli verklighet. M sitter inte i regeringen, verkar inte ens vilja göra så och det här förslaget lär inte vinna stöd från Magdalena Andersson som drömmer om att spara pengar på att effektivisera myndigheter.