I tidigare artiklar har påpekats behovet av juridiskt hållbara avtal, inte minst för att avtalen inom sportindustrin rör kommersiellt stora värden.

Mycket mer defenierat

Den viktigaste anledningen till att träffa ett skriftligt avtal är att så exakt som möjligt fastställa vad parterna egentligen kommit överens om, så att rättigheter och skyldigheter är klart definierade.

Det skriftliga avtalet blir därmed ett ”bevis” på vad parterna slutligen enats om, efter långvariga och omfattande förhandlingar och diskussioner mellan parterna, ofta med många olika aktörer inblandade.

I regel gäller muntliga avtal rättsligt på samma sätt som skriftliga avtal, men bevisproblem uppstår ofta när parterna i efterhand blir oense om vad som egentligen avtalats muntligen.

Suarez typiskt exempel

Ett typiskt exempel på ovanstående är höstens kontraktsdispyt mellan fotbollsstjärnan Luis Suarez och hans klubb Liverpool.

Tvisten hade sin upprinnelse i att Arsenal gett ett bud till Liverpool på 40 miljoner pund för att värva Suarez. Anbudet från Arsenal utlöste en skyldighet i Suarez’s kontrakt med Liverpool om att Suarez skulle bli underrättad om bud av detta slag.

Liverpool avslog dock anbudet från Arsenal. Detta upprörde Suarez, som i intervjuer i media hävdade att Liverpool brutit mot ett muntligt avtal, eftersom klubben muntligen utlovat att om man inte kvalificerade sig för Champions League för säsongen 2013-2014, så skulle man låta Suarez lämna klubben. Detta muntliga avtal förnekades bestämt av Liverpools manager Brendan Rogers, vilket ledde till en infekterad debatt i brittisk media, som fortfarande pågår.

Oavsett utgången av denna debatt, så kvarstår frågan om ett tidsbestämt skriftligt avtal kan ändras av ett muntligt avtal?

För stora risker

Professionella fotbollsspelare är vanligen anställda på tidsbestämda avtal, som i regel inte ger parterna någon rätt att säga upp avtalet innan avtalsperioden har löpt ut.

Alla skriftliga avtal kan givetvis ändras genom muntliga överenskommelser om båda parter är ense om ändringarna och kan bortse från vad man skriftligen avtalat.

Men muntliga ändringar ger sällan samma skydd som om man gjort dessa ändringar skriftligen.

Om parterna ändrar ett skriftligt avtal genom muntliga överenskommelser, så finns nämligen alltid risken för att en part senare påstår att detta inte alls var något man egentligen kom överens om. Det blir en bevisproblematik, dvs. vad har man egentligen avtalat om?

Då skyddas båda parter

Det uppstår då en bevisfråga och den part som slutligen får skyldigheten ett bevisa att avtal faktiskt har ingåtts (den s k ”bevisbördan”) får oerhört svårt att bevisa avtalsinnehållet.

Om ”ord står mot ord” kan nämligen inte domstolen (eller vem som nu avgör tvisten) objektivt hävda att den ena parten talar sanning och den andra parten inte gör det. Det krävs då kompletterande bevisning för vad man egentligen kommit överens om, t ex genom vittnen, skriftlig dokumentation etc.

Man bör därför se till att alla skriftliga avtal innehåller en bestämmelse som anger att alla ändringar eller tillägg till avtalet ska ske skriftligen och undertecknas av båda parter. Genom en sådan bestämmelse skyddas båda parter från påståenden om att avtalet har ändrats genom muntliga överenskommelser.