Hur Karl-Erik Andersson i sin Uefa-roll kunde rösta för att ryska ungdomslag skulle få delta i europeiska turneringar är en gåta. Det ska bli intressant att ta del av hans förklaring.

Han hävdar i sitt pressmeddelande att han ”endast röstade för en utredning”.

Det är ingen förklaring, snarare en bortförklaring.

Det krävs omdöme

Av Riksidrottsförbundets ordförande, även om han ”bara” tjänstgör som en av Uefas fem vicepresidenter, borde det gå att kräva omdöme. Att se vad konsekvenserna blir. Att då hävda att ”jag röstade bara för en utredning” duger helt enkelt inte.

Att öppna för ryska idrottare är att öppna en dörr. Förvisso på glänt, men den är ändå öppen. Vilket är och förblir fel.

För att det ska bli ett slut på kriget har Europa tagit det ena efter det andra beslutet om sanktioner mot Ryssland. Ett enigt EU fördömer det Putin från början valde att kalla en specialoperation, vilket egentligen är ett grovt försök till våldtäkt av en granne.

Det är sanktioner som Ryssland naturligtvis protesterat mot, men förmodligen räknat med. På olika sätt försöker de ryska makthavarna lindra verkningarna. Färdigheterna är många, det kan gälla importer av lyxbilar eller andra varor som importeras via de så kallade ”stan”-länderna. Det kan vara betalningar som sker via diamanter eller guld i stället för valuta. Det kan också vara olja som säljs på andra vägar efter sanktionerna.

Således stör det Vladimir Putins Ryssland, men inte nog för att tysta kanoner, stridsvagnar och automatvapen. 

Det den ryske presidenten möjligen kan ha problem med är om det blir en folklig resning i Moderlandet. Om den vanlige ryssen protesterar.

"Viskarnas” protester

Blir det på gator och torg slås det förmodligen ned av polis och/eller militär och fängelserna fylls ytterligare med människor som döms till långa straff för att inte vara patriotiska (dvs tycka annorlunda än den ryska ledningen).

Viktigare är då ”viskarnas” protester. Förvisso är det tveksamt hur många människor den ryske presidenten träffar, ryktet gör gällande att han lider av bacillskräck efter covidpandemin. Men klart är att han har ett antal förtrogna som ger honom rapporter om kriget, omvärlden och tillståndet i Ryssland.

Dessa förtrogna lär snappa upp besvikelsen från lovande unga fotbollsspelare som inte får mäta sina krafter mot andra duktiga ungdomar i Europa. Eller från deras föräldrar och lagledare. Som kräver att deras president ska göra något åt situationen, så att de får tävla.

Samma sak gäller ishockeyn (en av Putins favoritsporter), skidor, fri idrott, simning, basketboll och så vidare och så vidare…

Många besvikna och protesterande röster urholkar stenen ytterligare hos en president som historiskt använt sig av idrotten som ett PR-vapen. Hans förklaringar om att Nato hotar Ryssland och att Ukraina är ett land som Ryssland ska avnazifiera kommer att klinga allt ihåligare.

Idrotten kan hålla garden uppe. Fler ”viskare” finns inom kultursektorn med dans, teater och musik som inte heller får visa upp sig på internationella scener.

Rapporterna om detta missnöje som når Vladimir Putins öron betyder inte att kriget tar slut i morgon eller ens i år. Men det är grogrunden för att få till stånd en ändring, att få till ett slut.

Så långt borde Karl-Erik Nilsson ha tänkt.

Det gjorde han inte.

Men nu har han avgått.

Det är bra.

Låt ingen tvivla på var den svenska idrottsrörelsen står.