Kort sagt, alla frivilliga som vanligen är förälder till någon inom idrotten och som vid sidan av ett vanligt arbete tillbringar åtskilliga timmar varje vecka för att skapa dem vi kan beundra på Idrottsgalan om ett antal år.

Oförglömlige "Pudding" 

 Jag satte mig ned för en fikastund med en materialare i en hockeyklubb i Stockholmsområdet. Han har inte nått upp till Anders ”Pudding” Weiderståls nivå – Tre Kronors materialförvaltare under 35 år och invald i Sveriges Hockey Hall of Fame. Och dit lär han förmodligen aldrig nå, utan nöjer sig med att i första hand köra på till dess sonen gått ut ur gymnasiet.

 Men sannolikt blir det längre än så. Hockey är hans, hustruns – ja, hela familjens liv. Hemma, när TV:n står på, är det absolut vanligaste att det visas hockey i rutan. Från NHL, Sverige eller någon annanstans.

 Själv är jag sedan barnsben hockeyfrälst. Har tillbringat många timmar på Hovet, men själv aldrig varit framgångsrik spelare. Fick en gång, som 13-åring, hoppa in som reserv för reserven i en match som spelades på just Hovet och minns egentligen bara två fadäser från förlustmatchen.

Det omöjliga inträffar 

 I första perioden stod det och vägde och vår bästa spelare var på väg framåt genom mittzonen. Men han blev avblåst för offside – jag ramlade och gled före honom in i anfallszon.

 Sedan det värsta. Tror det var i andra perioden. Jag skulle teka i min lånade utrustning. Böjer mig fram, koncentrerar mig på pucken i domarens hand när jag känner att det släpper. Hängslena.

 Ungefär samtidigt när pucken släpps åker brallorna ned till knäna. Fadäs. Skratt i både mitt lag och motståndarlaget. Ändå måste jag tillhöra en exklusiv skara som tappat brallan på Hovets is.

 Under fikastunden med materialaren frågar jag vem som är viktigast för laget – han eller tränaren. Svaret förvånade mig en smula. Materielaren är lika viktig som tränaren, får jag veta. Min fikakompis tillbringar betydligt mer tid med laget än vad tränare och lagledare gör.

 Materialaren är på plats ett par timmar innan träning, tar fram det som behövs, slipar skenor, tar fram tröjor och allt annat, fyller drickaflaskor och kanske slipar några ytterligare skenor. När ungdomarna skulle lämna omklädningsrummet för match ställde sig min fikande materialare i dörröppning (han är en person med något större omfång än genomsnittssvensken). Spelarna var således tvungna att tackla honom för att komma ut till isen, vilket ökade adrenalinet.

Allt ska "Mattrisen" tänka på 

 Jag behöver väl knappast skriva vem som vanligen är sist från hallen. Som har med sig tröjor och – ibland – skydd som behöver tvättas.

 Dessa hjältar i det tysta blir ofta kompisar, mentorer och extraföräldrar i ett.

.Att vara materialare är att vara allkonstnär. Inte sällan får spelarna småskador som behöver tejpas, limmas eller dras ihop med häftapparat. Min fikakompis har just en sådan häftapparat bland utrustningen, men inte vågat använda den ännu. Kunskapen hur sår ska tas om hand kommer från andra föräldrar som är läkare som också lär ut vikten av att sprita och torka rent.

 Det är inte bara fysiska skador på laget. Det är också skridskor som behöver nitas om, gallret i hjälmar som behöver skruvas fast, ny kardeborre som behöver sys fast. I utrustningen ingår sjukvårdsutrustning, slipmaskin, extrasnören till skridskor, en rad verktyg och mycket annat.

 Han erkänner över en kopp kaffe

Jag får också veta att det underlättar att ha någon form av bokstavskombination för den som sköter materialet för ett hockeylag. En klunkkaffe senare kommer förklaringen:

 -  Före matchen och i pauserna fyller jag på vattenflaskorna. De ska stå i nummerordning med siffrorna framåt bakom bänken. Och reservklubborna ska också stå i rätt ordning. Med sådana krav måste jag ju ha någon kombination, säger han med ett skratt.

 Vi pratar vidare om slipningen som är centralt viktig för våra hockeyhjältar. Att känna till isarna i olika hallar där laget ska spela underlättar. Är hallen varm, är isen vanligen mjuk, vilket betyder att skålen på slipningen inte bör vara så djup. För hallar med kall och hård is gäller så klart det omvända.

 Men en skridskoskena är böjd och spelare kan kräva olika profiler för att få ut det mesta under tiden på isen. Att då slipa med en manuell äldre maskinmodell ger ofta inte den perfekta slipningen (en tanke som delar materialarna i två läger), dom nya maskinerna är lite mer exakta. Men till det krävs det obligatoriska handpåläggningen för att skäret skall bli perfekt.

Skickar hem skenorna

 Så får jag veta att åtminstone sju svenska NHL-spelare från olika lag skickar sina skenor från USA till sin tidigare materialare var och varannan månad. Bara för att få den slipningen som dom är vana vid och som gjort dem till välavlönade hockeyproffs.

 Själv hänger jag kvar i min hockeyupplevelse där jag tappade brallan på Hovet på tidigt 70-tal och undrar hur lång tid det tar att byta skena – minns mina fina CCM jag då sparat ihop till. Svaret är att det med moderna skridskor går på under minuten, beroende på skridskomärke.

 Kaffet är urdrucket, vi skiljs åt och återgår till våra vardagliga arbeten.

 Kommer på mig själv att fundera över hur idealister som materialaren och alla 10 000-tals andra i olika idrotter skulle kunna synliggöras på Idrottsgalan. Visst, ett reportage går alltid att göra, men att dela ut pris till en utvald skulle nästan kännas fel.

 Får nöja mig med att vara imponerad av det svenska idrottsundret. Förstår lite mer hur det skapas.