Christiano Ronaldo fick över två miljarder kronor per säsong för att spela med den saudiska klubben Al-Nassr. Efter ett halvår kom han fram till att han inte trivdes (eller var det hans fru?) och lämnade klubben.

Förra årets vinnare av prestigeladdade Ballon d´Or, Karim Benzema, lämnar Real Madrid och flyttar till Saudiarabien där han är klar för Al-Ittihad. Även han tjänar över två miljarder per säsong.

Tröttnar på oxfilé

Golfvärldens Brooks Koepka, Cameron Smith, Phil Mickelson, Dustin Johnson, Sergio Garcia,  Bryson DeChambeau samt vår svenske stjärna Henrik Stenson drar publik till golfbanorna och gick samtliga över till LIV-touren. Sannolikt spelade pengarna en avgörande roll. 

Men samtidigt – det går bara att köra en lyxbil åt gången och bli mätt på en oxfilé en, eller möjligen två, gånger om dagen. Precis som i Ronaldos och Benzemas fall handlar det mer sannolikt om att säkra framtiden. Inte bara för idrottsstjärnorna själva, utan också för kommande generationer. Vilket kan vara förståeligt. Även om de flesta fixstjärnor av sådan dignitet torde ha gjort det långt innan de bestämde sig för att tävla vid Persiska Viken.

De rikaste klubbarna i Premier League har ett gemensamt. De ägs alla av utländska investerare där många kommer från totalitära stater. Också det en form av sportwashing.

Ett afrikanskt exempel är Rwanda som sponsrar två storklubbar, Arsenal och Paris Saint-German. Dessutom har Rwanda, landet med de många bergen, fått äran att arrangera världsmästerskapet i landsvägscykling 2025. 

Sportwashing?

Ja, tveklöst.

Allt detta har tilldragit sig kritik. Något av en kulmen nåddes vid fotbolls-VM i Quatar när landets sätt att behandla inhyrd arbetskraft, kvinnor samt ölförbud på arenan väckte rubriker och förståsigpåarna var delade:

• Ändra kulturen genom att vara på plats för att diskutera och påverka.

• Bojkotta evenemanget, när en nation har sådana värderingar går det inte att tävla där och därmed göra reklam för landet. Utanförskap, genom bojkott, kan ändra kulturen.

Inget har fungerat. Hittills. Jag tror inte att det fungerar framöver heller. Pengarna styr och fortsätter att göra så och de nationer som kritiserar sportwashing är absolut inte konsistenta i sin kritik.

För samtidigt med förfasandet ökar handeln med en hel del totalitära stater. Svenska vapen, sjukvårdsutrustning, möbler och en hel del annat säljs där pengarna finns. Och vi köper saker från totalitära regimer, ofta över nätet.

Borde samordna aktioner

Någon som hört protester?

Ja, kanske några spridda vad det gäller vapenhandel, men knappast en stark opinion. Ändå ökade exporten till länderna i Mellanöstern med 25 procent det senaste året enligt SCB. Till Asien ökade exporten samma tid med tolv procent.

Summa summarum – kritisera sporten, men rör inte våra exportföretag. De bygger landet Sverige och samtidigt EU.

Det är hyckleri.

Ville vi verkligen ändra på sakernas tillstånd skulle vi passa på nu under ordförandeskapet i EU. Samordnade aktioner, mot de regimer vi vill påverka, skulle kunna fungera – se sanktionerna mot Ryssland som ett exempel och nu senaste det amerikanska företaget Mondelez som äger varumärken som Marabou, Oboy, Toblerone, Unilever – som i sin tur bland annat äger GB Glace, Gevalia, L´Oreal, Axe, Dove och Knorr.

Allt fler handlare bojkottar produkterna med motiveringen att Mondelez ryska skattepengar går till kriget mot Ukraina. Allt fler upprörda röster argumenterar för bojkott i sociala medier. Det gör kavajerna i Mondelez styrelse tveksamma och skadan på deras varumärken kommer att ta lång tid att komma till rätta med.

Det betyder inte att det avgör kriget i Ukraina. Men det är en stark signal att sluta handla varor som stöttar en totalitär regim. Något som du och jag kan göra. Även när det gäller sportswashing.

Kommer det att ske?

Tveksamt.

Vi har vant oss vid billiga produkter som ibland tas fram under vidriga förhållanden till ohälsosamt låga löner. Produkter som tarvar på den allt med utarmade miljön när de produceras. Ibland är barnarbetare inblandade. Vi klarar oss inte utan olja och gas. Vi vill kunna sträcka ut oss på en sand där det är solsäkert, även om det är i ett land med osäkra demokratiska värderingar.

Så, sluta klaga på sportwasingen. Du är förmodligen själv en medlöpare.