Dan Perssons blogg
Dan Persson är Idrottens Affärers bloggare. Han arbetar med kommersiell utveckling av idrott. Dan har stor erfarenhet och kompetens och kan både se och bedöma såväl möjligheter som faror, något som passar Idrottens Affärer ypperligt. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka.
Dan Perssons blogg
Bygg en stark ekonomi i första hand
MFF är tillbaka på tronen. Frågan är om pengarna ska användas till värvningar nu när kvalet till Champions League väntar. Foto: Emil Langvad, TT
MFF bör agera extremt långsiktigt. Ekonomi i ordning, fortsatta överskott, investeringar för att öka intäkterna framåt måste gå före spektakulära spelarköp.
När man läser Sportbladets Robert Laul om konspirationsteorier från anhängare till andra lag blir man lite ledsen. Rubriken bygger på att min bedömning inte är vilket lag jag tycker om (jag har bara Luleå Hockey och Arsenal som lag jag har ett hjärta till) utan på det påvisade faktum om korrelation mellan omsättning och tabellplacering.
Två avgörade frågor - och svar
MFF omsätter mer pengar än de åtta lag som omsätter minst når tillsammans och +100 miljoner kronor mer än nummer två som är ett förortslag från Stockholm. Ur det perspektivet är det klart att allt utom en första plats är att se som ett misslyckande.
Då uppstår två frågor, A: vad har MFF gjort rätt för att ta sig till den absoluta och ensamma ekonomiska toppen och B: varför har inte de övriga lagen gjort samma.
Om vi tar fråga A först så handlar det inte om vilka spelare man köpt och sålt, vilken tränare man haft. Det sportsliga har en tendens att gå upp och ned. Det handlar om ett långsiktigt arbete för att öka intäkterna, delvis med stora tagna risker med arenabygget som tillsammans med ordning och reda, kompetent personal och förutsättningen att man kan vara dominerande på en mycket stor marknad.
Arena ger nu tillbaka
Den nya arenan, som efter Europaintäkterna inte längre är riskabel ur ett ekonomiskt perspektiv har skapat helt nya intäktsmassor och det finns massor kvar att göra som kommer att ge MFF än mer pengar per besökare och allt annat lika också mer besökare.
Modet för MFF tillbaka 2007-2008 att satsa allt, väsentligt mer än vad man hade, på den nya arenan och sedan under ett antal år öka sina intäkter och via Champion League-pengarna kunna amortera är imponerande för att man lyckades.
Den kommersiella elitfotbollen har en mycket hög korrelation mellan omsättning och tabellplacering. Det MFF gjorde och kompetent fullföljde utanför det sportsliga blev grunden för de sportsliga framgångarna.
Det är ena orsaken till konspirationsteorierna om att MFF:s fördelar av förbund och domare är så felaktiga.
Den andra orsaken är att IFK Göteborg, Djurgården, AIK, Hammarby inte har samma förutsättningar. IFK Norrköping, Elfsborg, Kalmar har samma förutsättning på arenaområdet men deras upptagningsområde är väsentligt mycket mindre så där saknas lokal BNP.
Sämre villkor i Stockholm
Stockholm är väsentligt större som stad än Malmö men här skall Stockholmarna delas upp på tre klubbar och 40 års snabb inflyttning från resten av Sverige som gör att det finns väldigt många som har favoritklubbar från andra delar av Sverige.
Som lök på laxen kommer att man har en helt skild arenasituation där intäkterna från en matchdag inte ens kommer nära det Malmö kan uppnå (å andra sidan får man omfattande subventioner utifrån förlusterna för arenaägarna). Göteborg har en liknande situation även om man får anses ha nått nivån dominerande aktör som då Stockholmsklubbarna inte når.
Min teori kan då delas upp i två olika slutsatser. Först att MFF långsiktigt kommer att dras ned ekonomiskt för att det saknas ett kluster med fler klubbar att konkurrera med.
Hade vi haft tre-fem klubbar med 200 miljoner kronor i omsättning hade deras spelartrupper skapat en kvalitet som skulle öka mängden Europapengar dramatiskt. Det hade även gynnat de mindre klubbarna då de fått samma ekonomiska resa på en lägre nivå. Klusterteorin går att påvisa i många länder.
Konkurrensen så mycket värre
Det andra är att MFF bör agera extremt långsiktigt. Ekonomi i ordning, fortsatta överskott, investeringar för att öka intäkterna framåt måste gå före spektakulära spelarköp. Det är grunden till många SM-guld och därigenom många möjligheter till stora intäkter från Europaspel.
Att försöka skapa en trupp som klarar Champions League med matchning med konkurrensen från klubbar som omsätter 100 miljoner kronor och mindre (exklusive spelarförsäljningar) blir väldigt svårt.
Hur konstigt det än kan låta så bör MFF medverka i allt som kan ge AIK, IFK Göteborg, Djurgården, Elfsborg möjligheten att öka omsättning och därigenom kvalitet på spelartrupp. Ökad konkurrens är det som gör att MFF kan nå nya framgångar och mer omsättning i en positiv spiral.
Självfallet bör de pengar man säkrat från Europaspel och lite till satsas på en bredare trupp med lite mera spets inför nästa år, men riskerna vid värvningar är rätt höga så det är viktigare att säkra den långsiktiga framgången än den kortsiktiga.
Så uppfattar jag att ledningen i MFF tänker så jag försöker inte påverka. Jag skall nöja mig med att konstatera att jag är lycklig över att det lag som varit bäst på att utveckla sin kommersiella affär också får de sportsliga framgångar som kommersialisering leder till.
Lite trist att många klubbar har supporters som motarbetar de strävanden som kan ge den klubb de älskar nya sportsliga framgångar.
Dagens modell är nog ändå bäst
Hur än spelutredare Håkan Hallstedt vänder och vrider sig är det en omöjlig situation...
Men vänta nu, kan inte de ideella spelbolagens skattefrihet bevaras? De som ger miljarder till föreningarna. Tveksamt, förlorarna kan bli oerhört många
Dagens Industri anordnar ett spelseminarium på fredagen i Stockholm inför omregleringen av spelbranschen som förväntas ske någon gång mellan 2018 och 2022.
Utredningen kommer någon gång mellan november och sista mars.
Från teknik till politik
Fredagens träff tänker jag vara med på för nu börjar vi gå över från det utredningstekniska till det politiska.
Då IOGT-NTO:s generalsekretare är med i den avslutande debatten kan vi anta att minglet efteråt är alkoholfritt. Lite trist en fredag men det är smällar man får ta.
Politiker från alla partier förväntas tala om vad de tycker. Min fråga till politikerna är enkel att formulera men svår att besvara.
Går det bevara de ideella aktörernas skattefrihet?
Baserat på lagar och förordningar så är svaret nej. Det går inte. Då uppstår frågan om det med politiska medel går att finna ett undantag?
Svaret på den frågan är än så länge ett Nja. Det vi vet är att man kommer att försöka. Detta då bland annat socialdemokraternas spelverksamhet skulle drabbas hårt.
Hmm, EU styr...
Förklaringen till varför det lagtekniskt inte går är att EU-lag är kristallklar utifrån vad som kom fram inför arbetet med Bosmandomen. Det är verksamhetens art, inte organisationsformen som är avgörande för eventuell skattefrihet.
Här finns ett ton med domar där de ideella har förlorat. I det ögonblick som vi får ett spellicenssystem så har vi en kommersiell marknad för spelbranschen. Och, de ideella skall ha samma skyldigheter och rättigheter som de kommersiella.
Att göra en uppdelning mellan det som är att som renodlade lotterier och det som är att se som spel skulle kunna vara en väg framåt, men min bedömning är att den inte håller.
Klart som korvspad med andra ord. Vi har ett enda exempel på när man med politiska medel lyckas gå runt det här och det är idrottens momsundantag där lagen var lika kristallklar och Alliansregeringen ändå lyckades med konststycket att bevara momsbefrielsen för föreningar.
Alla andra frågor runt omregleringen är för idrottsrörelsen och övriga folkrörelser i praktiken ointressanta i jämförelse.
Hur funderar sossarna?
Hur socialdemokraterna skall kunna lägga fram en proposition som riskerar partiets tiotals miljoner i spelinkomster är en stor fråga. För ett antal folkrörelser riskeras merparten av verksamheten och ett mindre antal idrottsförbund drabbas också.
20 procent i skattesats som enligt initierade rykten är Magdalena Anderssons önskemål skulle slå ut en stor del av den ideella sektorns lotterier. 5-10 procent är vad den ideella sektorn skulle klara av.
De börsnoterade bolagen skulle då få väsentligt ökade aktievärden om skatten hamnar på den nivån och budgeten får ett hål på ett antal miljarder.
Innan jag läser utredningen eller annan dokumentation med de lagrum som påvisar en modell för hur de ideella skall undgå skatt måste vi anta att det blir skatt.
Planerar han en uppdelning?
Som lök på laxen ryktas det att Håkan Hallstedt planerar en uppdelning där allt digitalt blir en del av en licens.
Dvs att idrottsföreningar blir sittande med bara analoga lotterier. Att separera fysisk och digital verksamhet i en lag måste ses som totalt motstridigt allt förnuft år 2016. Att det skulle skada föreningarna hårt är kristallklart. Om X år blir allt digitalt och den som står kvar med papperslotter till köpare som inte har några kontanter får inga intäkter.
Jag har relativt ensam varit dystopisk i den här frågan redan när utredningsdirektiven presenterades. Jag har inte blivit gladare.
När införs då spellicenssystemet är nästa fråga.
Då blir det Kremlologi modellen från 70-tal då statsvetare gissade vad som hände i Sovjetunions ledning genom att studera hur ledarna stod på balkonger. Dvs renodlad gissningstävling.
Vänta, väntan och åter väntan
Min gissning är då att skattefrågan försenar en proposition med 6-24 månader och att risken för ytterligare fördröjning ökar.
Min bedömning är också att den organisation för självreglering som består av varje licensinnehavare behöver väldigt lång tid för att bli överens. Här har inget helst arbete gjorts. Parterna pratar inte ens med varandra än. De utländska spelbolagen vill ha med ett antal mycket lönsamma produkter som de svenska nuvarande anser vara för farliga. Den konflikten löses inte på en kafferast.
Min gissning landar därför på 2020 som tidigast. Och den tidigare högoddsaren ingen omreglering har fått väsentligt sänkta odds.
Men politikerna då, vad kommer de att säga undrar nu vän av ordning?
Ingenting av vikt. Några månader före en utredning säger ingen politiker någonting av vikt.
Bäst att det blir oförändrat
Vi bör komma ihåg att under den förra regeringen var 248 riksdagsmän från åtta partier för en omreglering. Bara Anders Borg som var emot. De kommer relativt enstämmigt att säga följande:
A: Vi måste bevara skatteintäkter.
B: Folkrörelserna får inte drabbas.
C: Farliga spel får inte tillåtas. Spelbranschen måste bära kostnader för spelmissbruket.
Att A, B och C är motstridiga brukar inte påverka politiker.
För egen del börjar jag fundera på om det inte är bättre att behålla det befintliga systemet. Shekarabi har nog problem med sina frågor (regionfrågan, Upphandlingsfrågan, vinster i välfärden) för att bli pappa till en katastrof för civilsamhället som spelomregleringen nu ser ut att bli.
Kvinnor vill, men villkoren styr
Kvinnor kan. Och vill. Nu blir det ett krav på att specialförbunden ska ha minst 40 procent kvinnor i styrelsen från 2017. Foto: Fredrik Sandberg, TT
Att ta på sig det omfattande arbete som en plats i en förbundsstyrelse innebär kan inte baseras på vilket distrikt man kommer ifrån, kön, ålder, etnicitet och liknande.
Riksidrottsstyrelsen har satt ned foten. Till riksidrottsmötet 2017 kommer förslaget att ett specialförbund skall ha minst 40 procent kvinnor i sina styrelser annars minskas bidragen från RF.
Det tycker jag är dumt.
Ändå är förslaget fel
Jag agerar genomgående för jämställdhet och det är självfallet en fördel med mångfald i styrelser. Jag är en av få som är för en kvotering till noterade bolagsstyrelser enbart för att jag tror att det leder till högre aktiekurser. Ett bolag har trots allt inget annat mål med verksamheten än att berika sina ägare.
På principiella grunder är jag självfallet mot kvotering. Det är baserat på en idé om att människor har lika värde oavsett kön, ålder, politisk åsikt, religion, sexuell läggning och hudfärg.
Jag har förstått att det är en ifrågasatt inställning i ett samhälle präglat av kränkthet och identitetspolitik, men jag vidhåller min åsikt. Noterar att jag har stöd av FN-stadgan för mänskliga rättigheter.
Jag tycker RS-förslaget är dumt av helt andra skäl.
Kompetens är första kravet
När vi tittar på rekrytering av ledare till idrotten får vi fortfarande ungdomsledare för de yngsta, men vi har rekryteringsproblem till de i åldern 12-18 som kräver mer utbildning och mer kunskap.
Likaså är det hopplöst att rekrytera till föreningarnas styrelser.
Att ta på sig det omfattande arbete som en plats i en förbundsstyrelse innebär kan inte baseras på vilket distrikt man kommer ifrån, kön, ålder, etnicitet och liknande.
Det skall självfallet baseras på att man har de unika kompetenser som gör att man kan medverka till att förbundet växer.
Då krävs det erfarenhet. Har man inte fått en förening och sedan ett distrikt att växa eller kan påvisa motsvarande erfarenheter från en annan bransch skall man självfallet aldrig föreslås till en förbundsstyrelse.
En styrelseplats måste bli attraktiv
Att rekrytera f.d spelare för att de varit duktiga spelare är motsvarande att Scanias styrelse bestod av f.d. lastbilschaufförer.
Att rekrytera f.d spelare för att de varit duktiga spelare är motsvarande att Scanias styrelse bestod av f.d. lastbilschaufförer.
Jag befarar att det är så illa att föreningsstyrelser inte är attraktiva för smarta kvinnor. Har vi få smarta kvinnor i föreningens styrelser blir det få kvinnor i förbundsstyrelser. Då får vi fortsätta fylla våra styrelser med äldre män som ställer upp. Resultatet blir sämre styrelser.
Det är så vi får föreningar och förbund som tappar i medlemsantal, intäkter och antal aktiva.
Vill RF nå tillväxt och utveckla idrotten vore det smartare att utesluta de förbund som har tappat medlemmar, träningstimmar och aktiva under en längre tid. Allt enligt Darwins principer, skall buffelhjorden klara sig så är det enklare om de långsammaste och svagaste dukar under.
Vill man av politiska skäl eller för att höja kompetensnivån få in fler kvinnor börjar man inte med kvotering. Man börjar med att göra det attraktivt att vara ledamot i styrelser.
Minska styrelserna
Golfens 50/50-vision där man pekar på jargong och historik som skäl till att miljön blir manlig, dvs inte attraherar kvinnor, är viktigare som väg framåt än att kräva kvotering.
Att skapa jämställdhet på fem år är omöjligt, det är en kulturfråga. Kvotering i förbundsstyrelser blir som att sminka en gris, inget har förändrats i sak.
Sedan finns det en avgjort positiv effekt av förslaget. Visar det sig att jag har rätt, dvs att kvinnorna tackar nej på rationella grunder så återstår bara möjligheten att minska antalet ledamöter.
Med fem-sju ledamöter istället för 10-15 kan en styrelse vara effektiv. I synnerhet om den består av de mest kompetenta och då krävs bara de två-tre kvinnor man redan har.
En förbundsstyrelse med många, där man är invald utifrån vem man representerar istället för vad man kan bidra med är ineffektiv och leder till kompromisser som i bästa fall innebär att man står still och i normalfallet går bakåt.
Naturliga hinder
Arvodesmodellen där det ”ideella” uppdraget har en försumbar ersättning medan man bjuds på resor till EM, VM, OS är inte heller attraktivt för människor mitt i livet med familj.
Då har fritiden och semesterdagarna ett sådant värde att man hellre betalar själv för en resa med familj och vänner. Att ha ett belöningssystem där man skall ha barn som flyttat hemifrån och en mindre bra relation med sin respektive känns inte modernt.
Tvingas man dessutom gå omkring i en fånig kavaj med en förbundslogga på sig så kan man förstå att framgångsrika kvinnor inte är så attraherade när det finns märkeskläder med kvalitet.
Det går inte att göra om en Volvo Duett till en XC90 med målarfärg och det är ungefär vad jag får för mig att man försöker nu. Hade målet varit att utveckla idrotten bedömer jag att 60 procent kvinnor hade varit bättre.
Då kan det bli resultat
Det som stör mig mest är att Björn Eriksson för flera år sedan insåg att omorganisationen av polisen inte skulle fungera primärt för att det var för mycket top-down. Det här är faktiskt mer top-down.
Däremot är jag beredd att ta fram blommor och champagne om man slutit en deal med regeringen som ger idrotten väsentligt mera pengar utifrån bondeoffret att skapa stöd för regeringens förslag på kvotering i bolagsstyrelser.
I det politiska livet får man inte ha för mycket principer om man skall vara framgångsrik. Beskedet kommer i tid lite för nära regeringens förslag om kvotering i bolagsstyrelser för att vara helt utan koppling i en fråga där ingen annan stödjer regeringen.
Målet skall vara jämställda styrelser och en jämställd verksamhet på föreningsnivå. När vi nått detta så når vi resten. Att idrotten i det här samhällspolitiska läget inlemmar sig i grupper som ser identitetspolitik som en väg framåt är utifrån min norrländska bakgrund att se som bra.
Dör skidåkningen nu?
Marit Bjørgen och Ingvild Flugstad Østberg försöker på en presskonferens i Holmenkollen att förklara eller förstå det som har hänt. Foto: Cornelius Poppe / NTB scanpix / TT
Att vara sponsorsäljare på skidförbundet får räknas som ett jobb som är lika svårt som migrationsministerns och SVT går nog att få att köra Vinterstudion några år till, dels är de inte beroende av tittarsiffror och dels är det de enda rättigheter SVT har råd med.
Therese Johaug, ett av skidåkningens starkaste varumärken i kombon av fantastiska prestationer och vacker ung kvinna åker fast för doping. Utredningen är inte klar men både A och B proven visar på anabola i kroppen. Kommentaren om vacker är inte sexistisk, som samhället fungerar är skönhet något som påverkar både intresse och sponsorpengar positivt. Det borde inte vara det men det är.
Kris för skidsporten
Den norska dominansen inom skidåkningen har skadat sporten. Varför skall andra länders invånare lägga tv-tid på skidåkning om man ändå kan utgå ifrån att det egna landets åkare kommer långt efter?
När intresset sviktar så försvinner sponsorer eller deras belopp sjunker, tv-rättigheter minskar i värde och även stjärnornas inkomster minskar även om det kommer senare än förbunden och arrangörernas inkomster. Skidspelen i Falun kallas, inte utan anledning, för Norska öppna på sociala media.
Skidåkning är tillsammans med cykel omänskliga prestationer vilket medfört att doping alltid har funnits i bakgrunden med otaliga dopingfall genom åren, ibland hela landslag som varit dopade. Har det inte varit doping så har det varit moralisk doping som astmamediciner till åkare som inte har astma eller för starka doser av sådan medicin för att klara av att få in tillräckligt med syre.
Krävs så oerhört mycket träning
För min generation, uppväxt med Sixten Jernberg, Assar Rönnlund, Toini Rönnlund, Sven-Åke Lundbäck och så småningom de yngre som Gunde var skidåkningen den stora tv-sporten vintertid. Ishockey sändes inte på den tiden och en halv dag i soffan framför tv för att se en fem-mil i svartvitt var ingenting konstigt. Tvärtom. Att dagens 20 åringar skulle titta fyra timmar på en femmil kan vi fetglömma för att använda det jag tror är deras språk.
Sen kom Ingemar och sport blev mer action, men skidåkningen behöll sin attraktionskraft. Senaste åren med Norge, ingenting, ingenting, Sverige, Finland, Polen och minskat antal åkare från södra Europa har varit en resa nedåt i popularitet. Nu med globala sändningar av allt man kan tänka sig på webben, e-sport för ungdomarna och genomgående en ökad konkurrens om människors fritid så har resan gått i fel riktning.
Rekryteringen till sporten förvärras av den ambition som krävs och med en träningsmängd som bör få 99 av 100 av dagens ungdomar att fokusera på Counter-Strike istället. Tiden är förbi där det inte finns alternativ sysselsättning i den glesbygd som fostrat de flesta skidåkarna.
Prestationerna är omänskliga, hastigheten, uthålligheten och förmågan att tåla all smärta som ansträngningen skapar är beundransvärd.
Den säljaren...
Men det går inte komma ifrån dopingmisstankar såväl som läkare som försöker hålla sig på rätt sida med moraliskt tvivelaktiga metoder.
Där någonstans försvinner charmen med idrotten. Norges totala dominans har gjort sitt för att ta bort intresset i alla andra länder. Damtävlingar med fyra norskor på de första fyra är ingen bra marknadsföring, tvärtom
Att vara sponsorsäljare på skidförbundet får nog räknas som ett jobb som är lika svårt som migrationsministerns, SVT går nog att få att köra Vinterstudion några år till, dels är de inte beroende av tittarsiffror och dels är det de enda rättigheter SVT har råd med.
FIS såväl som alla nationella förbund har all anledning att kalla till krismöte. Skall skidåkning vara en av våra större idrotter om tio år måste det göras väldigt mycket nu. Väntar man riskerar man att inte ha resurser att göra något ordentligt.
En omöjlig situation
För Therese Johaug är situationen riktigt trist. Det är förmodligen så illa att skidsporten inte har råd med att inte straffa henne ordentligt även om 3-4 månader hade gått att motivera (omöjligt förstärka prestation med läppglans, misstag, hon hade fullgjort sin kontrollskyldighet). Detta då för att bevara förtroendet. Skadeglädjen i de andra länder som åkt fast för doping är inte att leka med och kommentatorsfälten på sociala media indikerar en ilska och en besvikelse som är svår att ta sig förbi.
En Johaug som vinner VM i vinter efter detta är ingen positiv symbolhandling direkt.
Det som då i nuläget är en tragedi för en individ där det utöver moral handlar om ett stort antal miljoner i intäkter per år kan faktiskt i förlängningen bli dagen då skidåkningens död påbörjades.
Den 13 oktober 2016 dog Thailands kung, nobelpristagaren Dario Fo och längdskidåkningen.
Om det inte skall bli så illa så måste ett stort antal makthavare att agera. De måste dessutom göra rätt saker och göra de sakerna bra. Idrottens vanliga introverta grundinställning där alla som beslutar brinner för sin sport i sådan utsträckning att de tror att alla gör det är då ingen bra förutsättning. Nationella förbund som söker kortsiktiga fördelar i förändringar är en än sämre förutsättning.
Utifrån min erfarenhet är sannolikheten att det blir fel beslut för hög. Det är tråkigt.
Inser Hallstedt konsekvenserna?
De ideella spelen som Idrottens Spel, med bingoverksamhet, samt Folkspel, med bingolotto, lever farligt, anser Dan Persson.
Just där det skapas mest spelmissbruk och där de inhemska folkrörelserna har svårast att konkurrera. Det är det stora bekymret.
Jag har varit på ett seminarium om omregleringen av spelmarknaden. Vilket i ordningen är jag osäker på, dock säker det är tvåsiffrigt i antal.
Något lyste och det var idrottens representanter med sin frånvaro. Ingen från idrotten var där vad jag kunde se.
Hur tänkte fotbollen?
Svenska Fotbollförbundet hade en debattartikel om att de ville ta över spel på fotbollen från Svenska Spel i förra veckan. Ingen funderade på hur man skall kunna tjäna pengar på stryktipset i en mördande konkurrens, 15-20 procent i skatt, omfattande kostnader för Compliance, licenskostnaden och de tekniska kostnaderna för att upprätthålla licensen.
Compliance är djävulens påfund som innebär att ett spelbolag med licens skall kunna dokumentera allt som sker på ett sådant sätt att de kan visa att de följer reglerna för licensen mot den myndigheten, de skall vidare mot Finansinspektionen påvisa att de följer reglerna för penningtvättslagstiftningen.
Compliance är dyrt, tråkigt, byråkratiskt och kostar nästan lika mycket om man är liten som om man är stor, dvs det är något som slår ut små aktörer.
Den svenska Finansinspektionen har tolkat lagen om penningtvätt på ett annat sätt än alla andra. En svensk aktör får därför högre kostnader för compliance på det området än en engelsk eller Maltabaserad aktör.
Kostnaden för Compliance ökar hela tiden, dels på grund av teknik men primärt på grund av att myndigheter hittar på nya saker och därför att de människor som kan tänka sig att arbeta med detta är av typen som aldrig någonsin skulle nöja sig med både hängslen och livrem.
Tänker på sina aktieägare
Copenhagen Economis, trovärdiga och erkända konsulter inom nationalekonomi, presenterade en utredning där de kommit fram till att 15-20 procent spelskatt var det område som gav mest kanalisation och mest pengar till staten. Målet är att plus 90 procent (egentligen 95) av spelet sker hos aktörer med licens när vi väl har ett licenssystem.
För hög skattesats, dvs över 20 procent, så vill inte de stora vara med och de små har inte råd (detta före tillkommande kostnader).
Pontus Lindwall, ordförande för Betsson, betonade dels att det var bra att de små aktörerna slogs ut. Han har nog studerat bankmarknaden där informella karteller och oligopol skapar mycket stora vinster för de största aktörerna så hans åsikt är befogad som omtanke om hans aktieägare.
Han betonade vidare att produktutbudet var lika viktigt när det gäller frågan om bolagen kommer att skaffa licens. Det betyder då på ren svenska att för spelbolagen är de lönsammaste spelen extremt viktiga.
Där skapas spelmissbruk
De råkar samtidigt vara de som skapar mest spelmissbruk och de spel som de inhemska folkrörelserna har svårast att konkurrera med. Utan de lönsammaste spelen är en spelskatt på 20 procent förmodligen för hög.
Tillkommande är en ökande risk (se skattemålet mot Friskis & Svettis, respektive moms för båtklubbar, fotbollen med flera) att skattebefrielse av de ideella svenska aktörerna ryker.
Här är förtexterna till Bosmandomen åter bakgrunden. Ständigt denna Bosman. Dvs EU och de svenska skattemyndigheterna följer det utslag som säger att huvudmannens organisationsform är oväsentligt. Om verksamheten är att jämställa med annan kommersiell verksamhet så skall den beskattas på samma sätt som sådan.
Med en reglerad spelmarknad är risken att de ideella organisationer som bedriver spelverksamhet också ses som lika med annan kommersiell verksamhet som hög.
Det blir en utslagning
Med tesen då, att Magdalena Anderssons revolver är riktad mot utredaren Håkan Hallstedt om att för låg skattesats är åt helvete för statsbudgeten (I sak är för hög det också, men det brukar socialdemokraterna inte bry sig om), så kan vi anta att Hallstedt landar på 17,5 procent med halvgardering med X för 20 procent.
Det leder till en utslagning av små aktörer och redan compliance kan försämra de ideellas konkurrenskraft dramatiskt. Kommer skatten att drabba dem så slås även de ut.
Med en förväntad konsolidering får vi tills slut ett oligopol.
Mina dystopiska förutsägelser kvarstår.
Logiskt att inte fler kom till Friends
Det var långt ifrån fullsatt på Friends Arena vid måndagskvällens VM-kvalmatch. Men det är alldeles för enkelt att kalla det fiasko. Man måste titta på bakomvarande fakta, tycker Dan Persson. Foto: Anders Wiklund, TT
Landskampen mot Bulgarien lockade 21 777 åskådare til Friends Arena. Det kan då ses som ett fiasko av kvällspress. Det är inte rätt ord.
Min enkla bedömning är att det är en bra siffra utifrån kvalitet på eventet och omfattning på marknadsföring och försäljning. Plus det faktum att det var avspark kl 20.45 en vardagskväll.
Dvs om man förväntar sig att nå många besökare utan aktiv försäljning så lever man kvar i ett samhälle vi inte längre har.
Förutsägbart
Svenska Fotbollförbundet har i fem år kunnat planera för den tid när man saknar ett globalt varumärke i landslaget. Frågan är hur den planeringen sett ut?
Det finns modeller för att räkna ut hur många bearbetningsbara prospect man behöver utifrån storleken på inventory när man skall agera utan publikmagnet. Jag landar på 430 000 individer i CRM-systemet för att sälja ut Friends med 150-800 kr i biljettpris på första och tredje och tillkommande ca 30 000 för att fylla premium utöver sponsorstolarna.
Förr i världen så var biljetter till idrottsevent något som köptes av publiken, idag är det något man måste sälja aktivt för att få en kund.
Den insikten finns, såvitt jag bedömer det, inte fullt ut hos fotbollförbundet. På det kommer att man inte fokuserat nog på CRM-system, har ett halvtaskigt arenaavtal med ett biljett-system av den gamla modellen och en intern kultur där kommersiell verksamhet inte är det finaste som finns.
Kon och båset
Man saknar inte kon förrän båset är tomt hette det förr. För yngre läsare handlar det om att väldigt många hade en ko för att överleva på den tiden. Idag får det ses som en metafor för Zlatans betydelse.
Ett landslag utan ett varumärke som Zlatans mot ett landslag utan varumärke är ingen enkel produkt att sälja. En måndag kväll i oktober är inte den optimala tidpunkten heller.
För egen del skall jag erkänna att jag kunnat anta att uppehållet i Premier League och Allsvenskan har berott på landskamper och då vi just spelat EM så måste det vara VM-kval.
Men det är bara någon dag sedan jag förstod att det var hemmamatch på måndag. Nu är 20.45 en måndagskväll, dvs hemma halv tolv lite sent för åldringar som mig som dessutom bor på fel sida av en stad där trafiken aldrig fungerar.
Men jag är nog ganska tidstypisk i gruppen sällanbesökare/lite lagom intresserade. Siffrorna indikerar att även i grupper av mer hard core supporters så är motståndlag och tidpunkt inte det optimala. Lite Gefle-Häcken över det hela.
Då krävs en säljande organisation som står på tå och är vansinnigt duktiga. Jag har inte sett någonting som tyder på att en sådan finns.
Hammarby undantaget
Fotbollförbundet har massor med anställda som kan väsentligt mer om fotboll än jag. Jag kan i praktiken ingenting om fotboll mer än att den som gör fler mål vinner och att det är bra.
Däremot kan jag statistik. Dvs utifrån ranking, regler för VM-kval, ranking på de andra lagen i gruppen och förväntat utfall så kan jag anta att det krävs en prestation långt över bedömd förmåga för att ta sig till VM. Blatter har sålt ut Europa för att bli omvald och priset betalar förbundet här och nu.
Hammarby är väl enda aktör i Sverige som lyckats ha många besökare oavsett hur det går, dvs eventet är viktigare än det sportsliga utfallet. Normalt sett är bristande sportsliga resultat grunden till minskade intäkter.
Jag har bott i Luxemburg i sex år och en halvtimme därifrån på andra sidan gränsen med jobb i Lux i 14 år. Jag har en god inblick i nivån på fotbollen i ett land med 450 000 invånare där färre än 300 000 är medborgare och trots det sportreportrar kallar bra spel så vinner vi med 1-0. Det är ingen säljaktivitet inför matchen mot Bulgarien.
Motståndaren är ett land som jag kan väldigt lite om, de har två riktigt bra golfbanor, en fjärdedel av vår yta, 7,5 miljoner invånare och en BNP per capita långt under vår. Det är inte England, Tyskland, Italien eller Holland för att nämna några motståndare som har varumärken som drar folk.
21 777, det är bra!
Så, jag kan göra bedömningen att 21 777 besökare om man når den siffran utan att dra ner brallorna i pris är att se som ett bra utfall.
Skall man fylla Friends Arena i framtiden när det inte är avgörande matcher mot kända lag har man ett omfattande arbete framför sig. Om man då inte började det för fem år sedan är det hög tid att börja nu. Drömmen om ett samhälle där blotta tanken på att landslaget spelar räcker för att fylla en arena är numera falsk.
Målet är så högt ställt att en vacker dag i framtiden skall man inte ha någon enda kund som köpt biljett på egen hand. Allt skall vara en följd av aktiviteter från förbundet.
En full arena med +100 kronor högre snittpris på alla hemmamatcher är ungefär vad man behöver för att betala sin del av kostnaden på Friends och få lite pengar över till ungdomarna.
En bra början för att nå dit är insikten om att man på en upplevelsemarknad har en extrem konkurrens med en produkt som av stora segment upplevs som medioker.
När man nått den mentala statusen är resten faktiskt bara arbete. Då kan man fylla arenan. Når man inte den mentala statusen är man körd.
Då lämnas religionen hemma
Slöja har inget på en basketplan att göra. När man idrottar har man kläder utifrån funktion. Foto: TT
En muslimsk tjej får inte ha slöja enligt regelverket när hon spelar basketmatcher i division 1. Det upprör många som då anser att idrotten är exkluderande.
Det här är en av flera händelser som berör relationen mellan religion och idrotten. Jag skrev om Livets Ords idrottsförening för någon månad sedan på samma tema.
Sveriges Radios identitetspolitik gav i en intervju idag vinklingen att den unga kvinnan stängs ute från idrotten. Så är det självfallet inte.
Att tro på valfri Gud
Hon får ha sin tro, hon respekteras för sin tro. Det är ur vår värdegrund jätteviktigt. Men vill hon spela basket så får hon följa de regelverk som gäller och regelverket säger ingen huvudbonad. Inte konstigare än att ishockeyn ställer krav på skydd.
Den här frågan är svår och det är lätt att trampa fel. Det politiska utrymmet mellan liberal humanist och homofob får en motorväg att kännas som en igenväxt skogsstig.
Jag är inte journalist, jag är alltid subjektiv, vilket jag hoppas har framgått tydligt. I det här fallet är det uppenbart.
Jag är ateist och inte speciellt förtjust i religioner. Rätten för en individ att tro på valfri Gud (det lär finnas 2 500 att välja på) eller något annat skall självfallet alltid försvaras.
Idrotten ska stå fri
Att tro på en bättre morgondag, att be om en bättre morgondag och att ha hopp om en bättre morgondag får vi aldrig ta ifrån människan. Jag är också aktiv motståndare mot rasism. Jag förtjänar ingen helgongloria på något sätt men religiöst eller rasistiskt förtryck försöker jag bekämpa efter bästa förmåga.
Då tänker jag så här:
Idrotten skall självfallet stå helt fri från både religion och politik. Man skall kunna spela fotboll i samma lag oavsett vad man har för religiös tro, sexuell läggning eller politisk åsikt. Idrotten skall vara apolitisk och helt sekulär. Stiger man det minsta fel från den linjen så är utfallet långsiktigt en katastrof.
Religiösa och politiska symboler hör inte hemma inom idrotten av det skälet. Hela idén med idrott är att försöka stå fria från religion och politik.
En religiös organisation är något helt annat än individens behov av att tro på något. Det är en organisation som utnyttjar människans behov av att tro för att skaffa sig politisk och ekonomisk makt. Vi har föreningsfrihet så religiösa organisationer skall självfallet ha samma rätt att existera som alla andra men de bör undantas från samhällsstöd och all form av inflytande.
En religiös organisation skapar makt och intäkter genom regelverk och dogmer som skall följas av anhängarna. I värsta fall blir det sektliknande strukturer där man inte skall tänka själv.
De är ändå viktigaste
Svenska kyrkan var till dess vi hade gjort oss av med dess inflytande en organisation som var emot rätt mycket. Katolska kyrkan på Irland försenade rätt att skilja sig och aborträtt med mera i årtionden.
Högerkristna amerikaner bekämpar rätten till fri abort än idag. Islam är ännu värre. Här är religionen också politik där religionens lagar skall gälla i civilsamhället. Att vara ateist som jag är jämställt med att vara terrorist i flera muslimska länder med dödsstraff som följd.
Med tanke på hur många som flytt religiöst förtryck vore det förskräckligt om vi lät islam få något inflytande på hur vi lever i vårt demokratiska humanistiska samhälle.
Även i så små frågor som religiösa symboler när man spelar en basketmatch.
Problemet är då att de förtryckta unga muslimska kvinnorna är de kanske viktigaste att få med i idrotten av många skäl. De utmärker sig i skolan med goda resultat. Utbildning i kombination med samverkan i civilsamhället som idrotten ger dem blir verktygen för att ta sig ur förtrycket.
Finns två alternativ
Ett slöjförbud blir trots detta lätt exkluderande och motverkande det vi vill. När vi beaktar den nackdelen bör vi inkludera det enkla faktum att religionen i sig är extremt exkluderande.
Följer man inte slaviskt och bokstavstroget alla regler får man stora problem. Varje förort innehåller hundratals frivilliga religiösa poliser som misshandlar de unga tjejer som vill att svensk lag skall gälla.
Vi måste stå upp för dessa. Fel gren av en religion eller fel religion bekämpas också av de här grupperna som har för mycket stöd även av riksdagspartier.
Med ett generellt nationellt slöjförbud skulle mycket förenklas. Det skulle ge näringslivet, idrotten, övriga folkrörelser och politiken verktyget för att motverka kvinnoförtryck såväl som extremism.
I väntan på en lag har idrotten två val:
Acceptera religiösa symboler och den vägen indirekt stödja förtryck av unga kvinnor och idéer om religiösa lagar.
Säga nej och tappa en grupp unga kvinnor som hade behövt idrotten men som nu inte får idrotta för att de tvingas följa religiösa normer satta av deras fäder, mödrar och bröder.
Kläder utifrån funktion
Några alternativ utan nackdelar brukar sällan finnas så min slutsats är att idrotten skall välja alternativ två och invänta vinsten på sikt.
Slöjan är att se som ett instrument för att förtrycka kvinnor. Att objektifiera dem från människa till enbart en sexuell varelse underställd mannen. Det är motstridigt allt vad idrotten står för.
Hedersförtrycket i våra förorter är övergrepp med våld på nivåer som förringas. Självfallet skall idrotten stå upp för de unga kvinnorna. Då är täckta huvuden direkt motstridigt allt man står för.
När man idrottar har man kläder utifrån funktion. Religionen lämnar man hemma eller bär inom sig. Varje individ är en person med samma värde, samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön, ålder, sexuell läggning, hudfärg, politisk åsikt eller religion.
Jag ser vad idrotten levererar på området migration, jag ser hur idrottens värdegrund kan ge unga människor kraft att lyfta.
Hockeyn går först
Någonstans önskar jag att våra valda politiker börjar räkna på vad det innebär om de pengar man lägger på religiösa organisationer som förstärker kvinnoförtryck och exkludering istället skulle läggas på idrotten.
Än så länge är det bara ishockeyförbundet som satt ner foten i form av stöd av Glöm Aldrig Pela och Fadime. Jag skulle gärna se att alla förbund och RF stötte både dem och Varken hora eller kuvad som drivs av en fantastisk kvinna. Amineh Kakabaveh sitter i riksdagen för vänsterpartiet så vi har inget gemensamt utöver viljan att¬¬ kvinnor skall få bestämma själva över sina liv. Att hon hotas av sina partikamrater i syfte att få islamisternas röster gör mig förtvivlad.
Idrotten får aldrig låta religiösa organisationer påverka vår värdegrund. Och idrottens värdegrund är jämställd.
Positiva signaler i allsvensk analys
Allsvenskan utveckla även ekonomiskt. Nya siffror visar en expansion.
Utöver att SEF och klubbarna ligger lika långt före Svenska Fotbollförbundet i transparens och öppenhet om ekonomin som H&M i jämförelse med Gazprom, är det rätt rolig läsning om man som jag ser ökad omsättning som vägen till ökad kvalitet.
Vid ett seminarium på tisdagsförmiddagen på Handelshögskolan i Stockholm presenterades Deloittés årliga rapport över Allsvenskans ekonomi. Det är blandade siffror. Några som jag reflekterat över är då följande:
Allsvenskans omsättning (exklusive spelarförsäljningar) har ökat 50 procent på sex år. Det framgår med en tillväxt på ca 20 procent under samma period som en mycket god utveckling. Jämför vi med resten av upplevelseindustrin som vuxit mer än dubbelt så fort som BNP utvecklingen så har man i bästa fall behållit sin marknadsandel.
Deloitté ser ishockey och andra sporter som Allsvenskans konkurrenter. Det ser jag som en förlegad syn.
Varje aktör inom upplevelseindustrin konkurrerar om människors fritid. Den konkurrensen är tuffare och bredare med mer kapitalstarka aktörer som har organisationer som är bättre utbildade och duktigare på att få oss att göra av med pengar. För stora grupper är fritid mer bristresurs än pengar till fritiden.
Spelarförsäljningar en del av kärnaffären
Eget kapital för klubbarna som helhet ser bra ut. Bryter man ner siffrorna till varje klubb så är det fortfarande ett antal som behöver förstärka sin balansräkning. Min tes är att 15 procent av omsättningen är en lämplig miniminivå för att hantera en sportslig kris eller en nedflyttning.
På frågan om hur man skall se på spelarförsäljning delar jag SEF:s ordförande Lars Christer Olssons tanke att utifrån ligans position i näringskedjan är det en del av kärnaffären. Det ändrar inte åsikten att klubbarna skall gå runt redan innan dessa intäkter eftersom de inte går att budgetera.
Nästa område där jag anser att Deloitte har fel är årskorten. De är bara bra om de ger premium betalt och då måste antalet begränsas. Med potential hos sällanbesökare är för många årskort som rabatterats rena katastrofen. Vi måste acceptera ett samhälle där de flesta inte kan gå på alla matcher.
Här kan intäkterna öka
När man tittar på hur inkomsterna ser ut (matchdagsintäkter, visningsrättigheter, sponsring, övrigt och spelarförsäljning) är det bara att krasst konstatera att potentialen ligger på matchdagsintäkter.
En enkel överslagsberäkning ger vid handen att omsättningen (exklusive spelarförsäljning) för ligan skulle öka med ca 20 procent dvs 300 miljoner kronor om alla klubbar tog sig över dagens medel på intäkt per besökare. Något som inte ens får ses som svårt. Det svåra är väl för klubbarnas styrelser att inse att dagens samhälle kräver mer personal med rätt utbildning som har uppdraget att öka intäkterna.
Dock, all annan upplevelseindustri är ett bevis för att det går att dubbla de här intäkterna. Det tycker jag man skall göra och satsningen på IT-stöd gör det möjligt.
Allsvenskan är ekonomiskt en heterogen samling. Det krävs nio klubbar med lägst omsättning för att de tillsammans skall passera MFF. Så kan vi inte ha det. Vi skall självfallet inte ha omsättningskrav på spel i Allsvenskan, det skall vara helt baserat på sportsliga meriter. Det är en förutsättning.
Behövs fler toppklubbar
Problemet är att MFF är ensamma i toppen och riskerar att dras ner. Vi behöver utöver MFF ytterligare tre-fyra klubbar till som har en omsättning på 200 miljoner kronor exklusive spelarförsäljning. Det skulle ge svensk fotboll samma typ av kluster som fungerar som draglok. Sedan kan vi ha ett gäng en nivå under och ytterligare två gäng väsentligt under. Loket kommer att se till att de följer efter. Även om då SM-tecknet skulle hamna hos något av topplagen ekonomiskt fyra år av fem så kommer det ett Leicester det femte året och bevisar att fotboll inte bara är pengar.
När vi når ovanstående kluster kommer vi att mer än ha dubblat mängden Europapengar per år och den vägen når vi (utifrån de spelartrupper som omsättningen ger utrymme för) än bättre resultat. Det är grunden för en ranking på plats 15 och bättre som i sin tur ökar mängden Europapengar ytterligare en gång.
Det som nu sker på IT-området och den digitala satsningen är rätt väg att gå. Det enda som krävs nu är att klubbarna ger fan i att räkna utifrån hur det var förr utan kör fullt ut i den fast tron att det ger de väsentligt ökade intäkter som hela projektet baserats på.
Potential i allt färre orter
Ett megabekymmer utan lösning är Urbaniseringen. Läser man rapporten och börjar titta på upptagningsområdet storlek och sedan tittar på var det finns tillväxt och befolkningsökning i kombo i Sverige så blir man bekymrad.
Att vara framgångsrik elitklubb kräver att man är dominerande aktör på en tillräckligt stor ort eller att man finns i storstad.
Problemet är bristen på tillräckligt stora orter med tillväxt och en BNP-utveckling över medel. Här skall man dela orter med ishockeyn (övriga sporter är för små ekonomiskt) och orterna blir färre och färre.
Utanför storstad har vi tre orter där det fungerar med både ett Allsvenskt lag i både fotboll och Ishockey (Jönköping, Örebro och Gävle) och att Gefle skulle ha haft högre omsättning om inte Brynäs tagit så mycket syre (och tvärtom) krävs det ingen raketforskningsexamen för att komma fram till.
Det finns två orter att slåss om. Västerås och Uppsala är idag de största städerna utan lag i högsta ligan i vare sig ishockey eller fotboll. Vore jag SEF (och Hockeyligan) skulle jag se det som ett strategiskt mål att ta de städerna. Vi börjar få slut på städer med en BNP som kan skapa ett framgångsrikt elitlag. Här finns ett first mover advantage för att prata IT-svenska.
Sedan är Deloitte rätt på det när de pekar på behovet av ekonomiskt långsiktig strategi. I valet mellan ekonomi under kontroll och sportsliga vinster bör man alltid välja det förstnämnda. Det är enda vägen mot det senare. Står valet mellan en brasiliansk spelare eller en B2C-manager skall den senare ge er möjligheten att köpa tre spelare inom något år.
Men på det stora hela rapporten ett bevis på att man är på rätt väg, publik och omsättning ökar. Ekonomin är med något enstaka undantag stabil. Det gläder mig.
En loge väl värd sina pengar
Swedbank Stadion i Malmö, med ordinarie läktare, men också med loger, varav en är betald av kommunen och nu är frågan hur och vilka som utnyttjar den. Det skapar osämja. Foto: Anders Hillergren, TT
I Sydsvenskan finns en okunnig indignationsartikel om relationen MFF och Malmö stad. Reportern saknar helt kunskap om hur elitarenor och kommuner fungerar.
Det är klickjournalistik, läs själva här, http://www.sydsvenskan.se/2016-09-29/malmopolitiker-gar-pa-gratis-toppfotboll-med-familj-och-vanner-du-betalar-for-lyxlogen på en nivå som får högerpopulistiska tidskrifter att bli avundsjuka. Vinklingen är att staden har gett för mycket till MFF och att stadens ledande politiker är underförstått korrupta när de utnyttjar den loge som ingår i avtalet.
Här har reportern rätt
På en punkt har reportern rätt. Malmö stad måste ha en policy för hur man utnyttjar den loge man får som en del av samverkan. En sådan policy är enkel att skapa, jag kan skriva ihop den på mindre än två timmar (gratis dessutom).
I korthet så handlar det om att logen skall användas för att bjuda in anställda på alla nivåer, företrädare för civilsamhällets organisationer, näringslivet som är viktigt för kommunen, ledande befattningshavare från kringliggande kommuner, myndighetsföreträdare med flera. Värdskapet bör vara rörligt mellan partierna i fullmäktige med hälften hos det styrande partiet.
På alla andra punkter har reportern fel. Malmö stad som har två moderna och fina arenor som till största delen är privatfinansierade är tämligen unika som har lyckats med detta. Kostnaden för utebliven ränta på 145 miljoner i lån kan utifrån kommunens upplåningskostnad i nuläget ligga på ca 1 procent, dvs vi pratar 1,5 miljoner.
Skåningarna vinnare
Att jämföra med den för Stockholms stad i sammanhanget skäliga förlusten för Tele2 eller Göteborgsarenornas motsvarande på långt över 100 miljoner.
1,5 miljoner i uteblivna ränteintäkter är ca 5 kronor per besökare. Plockar vi fram motsvarande subvention för Malmös kulturbyggnader hamnar vi på tresiffriga belopp.
Jag har väldigt svårt begripa varför opera skall subventioneras mer än idrott med tanke på genomsnittsinkomsten hos de som går på opera. Nu kan jag inte Malmös geografi men här i huvudstaden kan man gå från Östermalm till operan utan att smokingen blir svettig. Wagner är dessutom att se som rena nazistpropagandan.
Det är 2700 år sedan den första offentligt finansierade arenan byggdes. Än idag är 93 procent av Europas arenor för elit (definierad som att det finns betalande åskådare) offentligt finansierade och ägda.
Malmö med två privatägda arenor är i det sammanhanget unikt. Man får alla intäkter och alla fördelar men behöver inte betala på samma nivå som andra städer.
Kommunens krav
En kommun/stad skall ställa följande krav på en elitklubb:
1: Marknadsföra kommunnamnet. Då all media om Malmö som inte handlar om MFF är negativ är den positiva varumärkesexponering som Malmö FF (och ishockeyn) levererar den enda motvikten till ett varumärke som bara förknippas med kriminalitet och dålig ekonomi.
2: Ge medborgarna glädje och stolthet. Flera forskare påstår att ett lag som har framgångar påverkar tillväxten positivt med 0,3 procent. Jag är rätt tveksam till den typen av beräkningar men negativt kan det inte vara. Redan 0,1 procent handlar om 1,3 miljarder (källa SCB) i ökad tillväxt.
3: Vara det sammanhållande kitt i ett samhälle där digitalisering har gjort att ingen under 40 år läser lokaltidningen. MFF kan man prata om oavsett ålder, etnicitet, politisk åsikt, religion och så vidare. I ett samhälle förljuget av identifikationspolitik blir den här rollen och det ansvaret allt viktigare. Den emotionella relationen till laget är något som medborgarna delar.
4: Vara en del av ett brett eventutbud som ger valfrihet och mångfald för medborgarna.
5: Bedriva en kvalitativ ungdomsverksamhet med mycket bredd och därigenom få fler barn att gå ut skolan, senarelägga droger, minska på barnfetman med flera positiva effekter Att klubben får fram elitspelare är bra för klubben, men ingen del av samhällets krav.
6: Vara en stor aktör på integrationsområdet. Det är man. Idrotten är den aktör som gör mest på integrationsområdet i vårt land.
7: Generera stora skatteintäkter i form av löneskatter på personal inklusive spelare, moms, energiskatter, punktskatter. Jag har inte räknat på MFF men utifrån omsättning så bör vi prata ca 20 miljoner direkt till kommun och landsting och 10-20 till som går till staten.
Och omvänt
Klubbens krav på staden är lägre och enklare:
1: Förstå vad en elitklubb ger för värden för staden.
2: Bidrag till ungdomsverksamheten.
3: Ett mindre stöd till arenan. När det gäller MFF så är nog Malmö Stads stöd det lägsta i landet och då är fortfarande subventionen per åskådare mellan idrott och kultur fortfarande 1 till 10 för landet som helhet, I Malmö kan den vara 1-100.
Så sammanfattningsvis har Malmö med sin ansträngda ekonomiska situation, jämfört med andra orter minimala pengar, fått allt det goda en elitklubb kan ge ett samhälle och totalt sett går man plus.
När de i lokala media får kritik för detta så beror det antingen på bristande kunskap eller på ren illvilja.
Fördelar i överflöd
Elitidrotten är i de flesta fall en tillgång för staden, det är relativt enkelt att skapa en gemensam samverkan som är win win för båda parter. Undantagen handlar om klubbar som inte har ordning på ekonomin men även här ligger Malmö Stad på första plats i Sverige då MFF både har det högsta egna kapitalet och den högsta omsättningen. Dessutom med potential att öka på båda områden. Klubben har fortfarande stora outnyttjade möjligheter att omsätta mer.
Trist med så perspektivlös artikel, då Sydsvenskans ledare är några av de bästa i landet är det ledsamt om den övriga redaktionen inte fokuserar på fakta, relativitet och perspektiv. Har man dessutom samma koll på elitidrott som SVT-chefen Jan Helin har på yttrandefrihet blir det fel.
Om nu MFF vinner SM-guld om en dryg månad skall staden stolt kunna stå bredvid och känna sig som den stora vinnaren.
1 krona till idrott, 5 till kultur...
Typiskt Björn Eriksson, med stark övertygelse framför han sin bestämda åsikt. Idrottminister Gabriel Wikström lyssnar och många med honom. Men Björn Eriksson borde få sällskap av flera debattörer från idrotten. Avsaknaden är oroande. Foto: Erik Nylander, TT
Kultur är makt, idrott är inte makt. Det är slutsatsen efter att ha synat villkoren.
Senaste numret av tidskriften Fokus, för övrigt en av mina favoriter, hade listat de 75 tyngsta makthavarna inom kulturen. Listan är självfallet på gränsen till fånig för någon som mig, som utöver facklitteratur och biografier bara läser böcker som säljer i väldigt många exemplar och dessutom mera sällan lyssnar på musik som gjorts under annan tid än 70-tal i rock och pop genren.
Sådan enorm skillnad
Dvs, det är många som jag aldrig hört talas om, en stor grupp som tar sig själva på alldeles för stort allvar och tydliga tendenser på en inomgruppssolidaritet som får polismyndigheten att framstå som extrovert.
Men, de har mera makt och tillgång till andra makthavare såväl som statsbudget på ett sätt som idrotten saknar. En motsvarande lista för idrotten skulle omfatta två från RF, 12-15 pers från de tyngsta förbunden, ligachefer för fotboll och ishockey, några sportjournalister, idrottsministern, Zlatan och några till. En 20 lista är max vad man får ihop om det skall finnas någon reell makt hos de på listan.
När det gäller den i sammanhanget mycket viktiga opinionsbildningen kör kulturen cirklar runt idrotten. Det är lika stor skillnad som mellan Arsenal och Notvikens IK i div 3 Norra Norrland.
Smyger, ligger lågt, avvaktar...
Konsekvensen är ett idrottsstöd som är en femtedel av motsvarande kulturstöd med konsekvensen av att per individ som utövar eller är åskådare är skillnaden ca en på tio till idrottens nackdel.
Kultursidor i varje tidning med någon form av självbild omfattar inte bara ett oavsiktligt komiskt språk i recensioner av svår litteratur utan väldigt mycket kulturpolitik. Sportsidor som har ofantligt fler läsare har ett enklare språk men berör i praktiken aldrig idrottspolitiken. Den berörs nästan aldrig. Björn Eriksson som ordförande i RF skriver några debattartiklar per år i rikspress och det sammanfattar idrottens opinionsbildning..
Tre års nyhetsbrev från största förbundet, Svenska Fotbollförbundet, innehåller inte en stavelse om något annat än matcher, laguttagningar och presskonferenser. Inte en stavelse om fotbollens betydelse för samhället, ingenting om allt man gör på integrationsområdet, ingenting om hur budgeten påverkar, de problem som Urbaniseringen utgör och så vidare.
Ingenting.
Då agerar kulturen
Man behöver inte vara raketingenjör för att lista ut att skillnaden i opinionsbildning är en grundläggande orsak till skillnader i budget.
Jag vet självfallet hur mycket bra som exempelvis golfförbundet gör på området samhällsnytta, jag vet hur stor mängden av möten med politiker är men även här är kulturen bättre och så skapar de dessutom opinion för sin sak.
Kulturen agerar med mångfald, dvs väldigt många opinionsbildare driver olika frågor och olika framgångsrikt fram till dess att en politiker exempelvis försöker lägga ner en kulturinstitution nästan ingen har hört talas om i ett annat land. Då reser man sig som en man och inom några veckor har politikerna fått backa.
Det är samma sak med ekonomin. Trots att idrotten omsätter någonstans mellan 70 och 120 miljarder beroende på hur man definierar den så är det mera sällan idrotten bevakas av ekonomijournalister. De jag pratat med tycker det är sportens ansvar och på sporten vet man mera sällan skillnad på balans och resultaträkning. Konsekvensen blir att ingen skriver.
Att vi gör det på Idrottens Affärer och når en del makthavare är förhoppningsvis bra, men man bör komma ihåg att vår budget för innehåll är mindre än 10 procent än vad RF:s avdelning för kommunikation omsätter. Påståenden om att skribenter som jag själv skulle vara opinionsbildare eller makthavare ställer jag mig mycket frågande till.
Enad front leder till ingenting
Borträknat golfen, korpen och några mer breddorienterade förbund så ser jag inga tecken på någon större förbättring. Björn Eriksson gör ett jättejobb men det här är inget som en enskild kan hantera, det krävs en strategi och ett omfattande arbete på många fronter.
Min bild är också att det finns en rädsla att kommunicera åsikter, dvs man anser att det är farligt att stå för något (Björn Eriksson då undantagen).
Vidare så skall åsikter förankras till dess de är så urvattnade att det inte står något i dokumentet. En rädsla som inte finns någonstans hos kulturskribenter som snarare ser konflikten och traditionellt tes-anti-tes-syntes som en väg att utveckla.
Vidare upplever jag en naivitet där man anser sig vara så god och ha en verksamhet som är så bra för samhället att man inte behöver bedriva opinionsbildning. Det här kan mer än rädslan vara orsaken till att man inte får något som helst genomslag.
Idén om en enad front utåt har lett till att man tycker ingenting om nånting. Min teoretiska kunskapsbas om opinionsbildning må vara begränsad men här är min slutsats att det inte leder någonstans.
Den dag idrotten kan påvisa att man är en maktfaktor kommer också listorna i tidskrifter som Fokus. Det hoppas jag få uppleva under min kvarvarande livstid.
Min enkla slutsats är därför att om inte idrotten blir bättre på opinionsbildning så får man det sämre.
Tala om dominoeffekt. Först lämnar Malmös sportchef Björn Liljander för konkurrenten HV 71 – trots två och ett halvt år kvar på kontraktet. Liljander hade spelat under täcket med Malmö en längre tid, det visar mail i hans dator.
Malmö-duon Mats Larsson, ordförande och Patrik Sylvegård, klubbdirektör, har snabbt ett huvudspår som ersättare, nämligen allsvenska IK Oskarshamns sportchef Oscar Alsenfelt, tidigare just Malmö-målvakt, nu med kontrakt till och med 2027, underskrivet den 8 februari i år, med smålänningarna.
Stockholmarna och Göteborg-arna samarbetade. Allt var så bra och samarbetet hyllades flera gånger om och än mera – för samtidigt utnämndes Gamla Ullevi till damlandslagets nationalarena.
Nu är det ingen som skakar hand längre och överenskommelsen rivs
Svenska Fotbollförbundet deklarerar en ny strategi med en visionen ”Fotboll för alla överallt”.
Efter Luleå är det nu Brynäs som i bestraffas med böter på 5 000 kronor samt förbud mot supporterartiklar på läktarplats i kommande fem matcher på bortais, så kallat flaggförbud..
Det var efter Brynäs-seger i Leksand, 4-1 den 28 november, som pyrotekniskt material antändes av Brynäs-klacken i Tegera Arena.
Jerry Andersson, 56, Mr Troja, fick för ett år sen beskedet via Facebook att han inte var önskvärd i Ljungbyföreningen längre. I dag presenterades han som ny i Växjö Lakers organisation.
En prenumerant i handbollsklubben vann 100 000 på senaste dragningen i JOYNA, ett digitalt lotteri från ideella Folkspel. Samtidigt fick Rimbo HK, som sålde lotten, samma summa.
– Ett oerhört viktigt tillskott till vår verksamhet, säger styrelsemedlem Therese Hurtig.
Utan att uppgörelsen fått särskilt stor uppmärksamhet har Sverige gått in i Macolinkonventionen
Regeringen tog beslutet att Sverige ska bli en del av Europarådets konvention mot matchfixning, den så kallade Macolinkonventionen. Det är ett led i att bekämpa Matchfixning som växer internationellt och utgör ett starkt hot mot idrotten - och Sverige är inget undantag.
Tiden är inne… Svenska vinterhjältar på skidor gör entré igen i TV. Den alpina säsongen drar igång på Viaplay Vinter. Premiären sker i Sölden med storslalom för både damer och herrar. Men helgen bjudet ocks på ett antal fotbollsmatcher, eroende på vilken tv-kanal du har.
Du som gillar att se idrottsdramatik på TV får fullt upp i helgen.
Mästartiteln är säkrad, men det betyder inte att arbetsro infinner sig i Malmö FF. Många spelarfrågor behöver slutföras.
På tisdagen tillkännagav MFF-ledningen att skyttekungen Isaac Kiese Thelin förlänger sitt kontrakt med MFF. Den 32-årige forwardens nya avtal gäller till och med 2026.
