Kvinnor kan. Och vill. Nu blir det ett krav på att specialförbunden ska ha minst 40 procent kvinnor i styrelsen från 2017. Foto: Fredrik Sandberg, TT

Att ta på sig det omfattande arbete som en plats i en förbundsstyrelse innebär kan inte baseras på vilket distrikt man kommer ifrån, kön, ålder, etnicitet och liknande. 

Riksidrottsstyrelsen har satt ned foten. Till riksidrottsmötet 2017 kommer förslaget att ett specialförbund skall ha minst 40 procent kvinnor i sina styrelser annars minskas bidragen från RF.

Det tycker jag är dumt.

Ändå är förslaget fel

Jag agerar genomgående för jämställdhet och det är självfallet en fördel med mångfald i styrelser. Jag är en av få som är för en kvotering till noterade bolagsstyrelser enbart för att jag tror att det leder till högre aktiekurser. Ett bolag har trots allt inget annat mål med verksamheten än att berika sina ägare. 

På principiella grunder är jag självfallet mot kvotering. Det är baserat på en idé om att människor har lika värde oavsett kön, ålder, politisk åsikt, religion, sexuell läggning och hudfärg. 

Jag har förstått att det är en ifrågasatt inställning i ett samhälle präglat av kränkthet och identitetspolitik, men jag vidhåller min åsikt. Noterar att jag har stöd av FN-stadgan för mänskliga rättigheter.

Jag tycker RS-förslaget är dumt av helt andra skäl.

Kompetens är första kravet

När vi tittar på rekrytering av ledare till idrotten får vi fortfarande ungdomsledare för de yngsta, men vi har rekryteringsproblem till de i åldern 12-18 som kräver mer utbildning och mer kunskap. 

Likaså är det hopplöst att rekrytera till föreningarnas styrelser.

Att ta på sig det omfattande arbete som en plats i en förbundsstyrelse innebär kan inte baseras på vilket distrikt man kommer ifrån, kön, ålder, etnicitet och liknande. 

Det skall självfallet baseras på att man har de unika kompetenser som gör att man kan medverka till att förbundet växer. 

Då krävs det erfarenhet. Har man inte fått en förening och sedan ett distrikt att växa eller kan påvisa motsvarande erfarenheter från en annan bransch skall man självfallet aldrig föreslås till en förbundsstyrelse. 

En styrelseplats måste bli attraktiv

Att rekrytera f.d spelare för att de varit duktiga spelare är motsvarande att Scanias styrelse bestod av f.d. lastbilschaufförer.

Att rekrytera f.d spelare för att de varit duktiga spelare är motsvarande att Scanias styrelse bestod av f.d. lastbilschaufförer.

Jag befarar att det är så illa att föreningsstyrelser inte är attraktiva för smarta kvinnor. Har vi få smarta kvinnor i föreningens styrelser blir det få kvinnor i förbundsstyrelser. Då får vi fortsätta fylla våra styrelser med äldre män som ställer upp. Resultatet blir sämre styrelser.

Det är så vi får föreningar och förbund som tappar i medlemsantal, intäkter och antal aktiva.

Vill RF nå tillväxt och utveckla idrotten vore det smartare att utesluta de förbund som har tappat medlemmar, träningstimmar och aktiva under en längre tid. Allt enligt Darwins principer, skall buffelhjorden klara sig så är det enklare om de långsammaste och svagaste dukar under. 

Vill man av politiska skäl eller för att höja kompetensnivån få in fler kvinnor börjar man inte med kvotering. Man börjar med att göra det attraktivt att vara ledamot i styrelser.  

Minska styrelserna

Golfens 50/50-vision där man pekar på jargong och historik som skäl till att miljön blir manlig, dvs inte attraherar kvinnor, är viktigare som väg framåt än att kräva kvotering. 

Att skapa jämställdhet på fem år är omöjligt, det är en kulturfråga. Kvotering i förbundsstyrelser blir som att sminka en gris, inget har förändrats i sak.

Sedan finns det en avgjort positiv effekt av förslaget. Visar det sig att jag har rätt, dvs att kvinnorna tackar nej på rationella grunder så återstår bara möjligheten att minska antalet ledamöter. 

Med fem-sju ledamöter istället för 10-15 kan en styrelse vara effektiv. I synnerhet om den består av de mest kompetenta och då krävs bara de två-tre kvinnor man redan har. 

En förbundsstyrelse med många, där man är invald utifrån vem man representerar istället för vad man kan bidra med är ineffektiv och leder till kompromisser som i bästa fall innebär att man står still och i normalfallet går bakåt. 

Naturliga hinder

Arvodesmodellen där det ”ideella” uppdraget har en försumbar ersättning medan man bjuds på resor till EM, VM, OS är inte heller attraktivt för människor mitt i livet med familj. 

Då har fritiden och semesterdagarna ett sådant värde att man hellre betalar själv för en resa med familj och vänner. Att ha ett belöningssystem där man skall ha barn som flyttat hemifrån och en mindre bra relation med sin respektive känns inte modernt. 

Tvingas man dessutom gå omkring i en fånig kavaj med en förbundslogga på sig så kan man förstå att framgångsrika kvinnor inte är så attraherade när det finns märkeskläder med kvalitet. 

Det går inte att göra om en Volvo Duett till en XC90 med målarfärg och det är ungefär vad jag får för mig att man försöker nu. Hade målet varit att utveckla idrotten bedömer jag att 60 procent kvinnor hade varit bättre.

Då kan det bli resultat

Det som stör mig mest är att Björn Eriksson för flera år sedan insåg att omorganisationen av polisen inte skulle fungera primärt för att det var för mycket top-down. Det här är faktiskt mer top-down.

Däremot är jag beredd att ta fram blommor och champagne om man slutit en deal med regeringen som ger idrotten väsentligt mera pengar utifrån bondeoffret att skapa stöd för regeringens förslag på kvotering i bolagsstyrelser. 

I det politiska livet får man inte ha för mycket principer om man skall vara framgångsrik. Beskedet kommer i tid lite för nära regeringens förslag om kvotering i bolagsstyrelser för att vara helt utan koppling i en fråga där ingen annan stödjer regeringen. 

Målet skall vara jämställda styrelser och en jämställd verksamhet på föreningsnivå. När vi nått detta så når vi resten. Att idrotten i det här samhällspolitiska läget inlemmar sig i grupper som ser identitetspolitik som en väg framåt är utifrån min norrländska bakgrund att se som bra.