Även i Linköping har hyrorna i Cloetta center diskuterats livligt. Foto: Stefan Jerrevång, Scanpix

Skatteverket har funnit ett nytt område för revisioner för s.k. idrottsbolag (ett bolag som ägs av en ideell idrottsförening) som de kallar otillåten vinstutdelning. Frågan är vad som är marknadsmässig hyra och det vet inte heller Skatteverket.

Under en lång period gick idrotten från renodlat ideellt till kommersiell med väldigt konstig syn på skatter och avgifter.

Ungdomstränare verkade bo 20 mil bort...

Tesen att det var idrott så skatter behövde man inte betala var genomgående och svarta löner, konstiga ersättningar och annat var legio. Ungdomstränare med milersättning verkade bo 20 mil från träningen och massa annat.

Så är det inte idag inom den kommersiella idrotten. Här betalas skatter och avgifter enligt lagar och förordningar, några svarta pengar förekommer inte och ett idrottsbolag sköter sig på en nivå som jag bedömer ligger över genomsnittet för andra bolag med liknande omsättning. Jämfört med Volvo, Ikea, SHB med flera storbolag är idrottsföretagen på skatteområdet moraliska föredömen.

Det är positivt och bra, men desto tristare om Skatteverket lever kvar i 70-talets syn på skatter inom idrotten.

Otillåten vinstutdelning

Nu har Skatteverket funnit ett nytt område för revisioner för s.k. idrottsbolag (dvs ett bolag som ägs av en ideell idrottsförening) som de kallar otillåten vinstutdelning.

Idén är att om P15 får hyra planen som bolaget äger/driver till en kostnad som inte är marknadsmässig så bör skillnaden beläggas med vinstskatt.

Principen är ingenting att säga om, Örgrytedomen är kristallklar i beslutet att idrottsbolagets enda tillåtna syfte är att maximera vinsten, precis som för andra bolag.

Finns inget marknadsmässig pris

Det är tillämpningen som är det fåniga. Ungdomsverksamheten för en elitförening i någon av de stora sporterna är fullt jämförbar med den för andra företag avdragsgilla Research &Development. Där Astra lägger miljarder på att få fram nya lönsamma piller så lägger idrotten miljarder för att få fram nästa generations lönsamma elitspelare.

Det mest fåniga är självfallet Skatteverkets naiva tes om att det finns marknadsprissättning på arenahyror.

Med kommunala arenabyggnader, kommunala bidrag för ungdomsverksamhet, överetablering av arenabyggnader så finns det inga möjligheter för någon att finna ett relevant marknadspris. Oftast blir planhyran samma som det kommunala bidraget, dvs det är tredje part som sätter priset.

Kraftiga variationer

Jämför vi med liknande kan vi se att Stockkholm Globenfastigheter får in ca 8 kronor per timme och person i hyra från AEG, detta på arenor på Sveriges dyraste tomtmark.  Med 20 ungdomar i träning en timme så är kostnaden 160 spänn med SGA som det bästa benschmark som går att uppbringa.

Priset på en timme arenayta kan variera på ett sätt som det inte finns någon motsvarighet till. Tittar vi på efterfrågesituationen är beläggningen ofta på sådan nivå att det inte går ta ut en krona i avgift

När Skatteverket då gör egna värderingar av s.k. marknadspris så har de valt en vetenskaplig modell som senast används av alkemister.

Allt blev snett

Den kommersiella idrotten skall följa samma lagar, betala samma skatter och är på intet sätt undantagen från detta.

Där är jag helt överens med Skatteverket. Därifrån till att Skatteverket väljer tolkningar, gör egna värderingar och i en del momsfrågar agerar så att skatteintäkterna minskar är det ett långt steg.

Skatteverket har under flera år bedömts vara en av våra bästa myndigheter (det är inte de som sätter skattesatser). 

Det är därför trist när man med bristande kunskap, fel ingångsvariabler, fel prioritering lägger våra pengar på revisioner av idrottsbolag som hyr ut sin anläggning till ägaren, dvs den ideella förening som får betalt av kommunen för detta.